Nog för att sömn är viktigt...
Ganska ofta (faktiskt nästan alltid) när jag har varit ute och sprungit så somnar en eller båda mina fötter. Det tycker jag är märkligt. Är det någon gång mina fötter bör vara klarvakna så är det ju då. Eller blir de så fullständigt utmattade så att de däckar på stört? Är det normalt, det här? Att fötter somnar när de har varit ute och sprungit?
No, it is NOT my little one
Heldagen är över och den passerade faktiskt kvickt och lätt. Jag och flickan började med lite lek i hemmet och i lekparken innan vi tog buss och tunnelbana till mammans jobb för att äta lunch med henne. Sen for vi hem och hämtade pojken från skolan, gick raka vägen till en playdate och sen hem för kvällsmat. Slut.
När jag och flickan åkte tunnelbana så tog plötsligt en hyffsat snygg kille kontakt med mig. Jojo, det låter spännande va? Han pekade på flickan och frågade Is it your little one? Det här har jag varit med om tidigare och det resulterar alltid i samma panik. Jag nästan skriker NO innan jag hinner tänka. När jag har lugnat ner mig efter den första chocken så fortsätter jag stammande med I'm just... ehh, the one who takes care of her... ehh, when her parents are at work, hehe. Och så blir jag lite röd i huvudet och tittar bort.
Och så börjar såklart mitt huvud att snurra. Tror de verkligen att JAG är en mamma? Ser jag ut att va i mammaåldern? Det kan de väl ändå inte tycka? Eller kan de det? Nej. Jo. Kanske. Oj, nu ska vi gå av tåget. Men kan han flytta sig så att vi kommer förbi. Nu har vi bråttom. Hoppas hon käkar sin kvällsmat idag...
Det är jag och kändisarna
Nej, nu har det minsann gått en vecka till. Det är inte klokt. Och på fredag sticker jag till Alpe d'Huez i Frankrike med min värdfamilj. Det ska bli spännande. Min första skidsemester någonsin.
Så, nu undrar ni såklart hur jag har spenderat min helg. Igår sprang jag en runda innan jag och Malin vandrade till Hammersmith på jakt efter påskägg. Ingen jaktlycka dock. Sen va jag barnvakt hos en annan familj på kvällen. Fredagkvällen spenderade jag som barnvakt här hemma, så inga roliga kvällar denna helgen heller.
Inatt vred vi fram klockan en timme både i England och i Sverige, vilket gjorde att det va extra tungt att gå upp imorse. Men upp gick jag för att bege mig till Brick Lane med Malin och Jessica. Där väntade bland annat en vintage market och asiatisk mat på oss.
Jessica och Malin poserar fint i Brick Lane.
Jag och Malin står och äter.
Och här står Malin och Jessica med maten i högsta hugg.
Efter några timmar mötte Sofia upp oss och vi åkte vidare till Camden för att strosa runt på marknadsgatorna där också. Så vad tror ni? Lyckades jag shoppa något? Neeeeee... JA, ja, det gjorde jag faktiskt.
Scarfen under min hand köpte jag i en affär som heter Rokit. Min värdmamma sa att Kate Moss och sådana där celebriteter brukar shoppa loss i den affären, men jag vet inte om hennes ord stämmer. Vet ni? Sen köpte jag armbandet och ringen i Camden.
Nu väntar sängen. Behöver all sömn jag kan få inför min heldag med flickan imorgon. Hennes påsklov har nämligen redan dragit igång.
Så, nu undrar ni såklart hur jag har spenderat min helg. Igår sprang jag en runda innan jag och Malin vandrade till Hammersmith på jakt efter påskägg. Ingen jaktlycka dock. Sen va jag barnvakt hos en annan familj på kvällen. Fredagkvällen spenderade jag som barnvakt här hemma, så inga roliga kvällar denna helgen heller.
Inatt vred vi fram klockan en timme både i England och i Sverige, vilket gjorde att det va extra tungt att gå upp imorse. Men upp gick jag för att bege mig till Brick Lane med Malin och Jessica. Där väntade bland annat en vintage market och asiatisk mat på oss.
Jessica och Malin poserar fint i Brick Lane.
Jag och Malin står och äter.
Och här står Malin och Jessica med maten i högsta hugg.
Efter några timmar mötte Sofia upp oss och vi åkte vidare till Camden för att strosa runt på marknadsgatorna där också. Så vad tror ni? Lyckades jag shoppa något? Neeeeee... JA, ja, det gjorde jag faktiskt.
Scarfen under min hand köpte jag i en affär som heter Rokit. Min värdmamma sa att Kate Moss och sådana där celebriteter brukar shoppa loss i den affären, men jag vet inte om hennes ord stämmer. Vet ni? Sen köpte jag armbandet och ringen i Camden.
Nu väntar sängen. Behöver all sömn jag kan få inför min heldag med flickan imorgon. Hennes påsklov har nämligen redan dragit igång.
Man är inte äldre än vad man gör sig
Min fina, underbara, rara, roliga, konstiga, snälla och stiliga pappa fyller år idag. Enligt min snabba huvudräkning fyller han 53 år. Det kan dock mycket väl vara fel. Dels för att jag inte är bra på matte. Och dels för att han varken beter sig eller ser ut som en man i 53-årsåldern.
Titta vilken karl, va? Ser ju inte ut att va en dag över 35 år. Och så är det bilder från Thailand också. Lite finurligt av mig, eftersom det är precis var han befinner sig just nu.
Grattis älskade pappa!!
Titta vilken karl, va? Ser ju inte ut att va en dag över 35 år. Och så är det bilder från Thailand också. Lite finurligt av mig, eftersom det är precis var han befinner sig just nu.
Grattis älskade pappa!!
Det går bara inte
Min lediga fredag har faktiskt varit ganska deprimerande. Jag har sprungit runt på stan och försökt hitta något jag vill ha som dessutom råkar finnas i min storlek. Ett uppdrag som alltid är näst intill omöjligt. Har i stort sett provat hela H&Ms The Garden Collection. Däremot har jag inte provat många plagg därifrån i min storlek, vilket innebär att jag inte köpte något alls från den. Älskar ju när det är sådana där teman. Vill så gärna köpa då.
Slutade med att jag köpte en O'neilltröja på TK Maxx, mest bara för att trösta mig själv efter en misslyckad shoppingdag. Borde väl visserligen va rätt så van vid just den typen av dagar. Efter tre heldagar på Londons gator har jag inte lyckats skrapa ihop speciellt mycket.
Här har ni allt, samlat i en liten hög. Tröjan, tandkrämen, hårsnoddar och pincetter är vad jag lyckades skramla ihop idag. I lördags köpte jag Levi'sshorten och i söndags följde jeansvästen från BikBok med hem. Ja, där har vi det. Fruktansvärt fattigt av mig. Så är min relation till shopping. Jag vill så mycket, men åstadkommer så lite.
Slutade med att jag köpte en O'neilltröja på TK Maxx, mest bara för att trösta mig själv efter en misslyckad shoppingdag. Borde väl visserligen va rätt så van vid just den typen av dagar. Efter tre heldagar på Londons gator har jag inte lyckats skrapa ihop speciellt mycket.
Här har ni allt, samlat i en liten hög. Tröjan, tandkrämen, hårsnoddar och pincetter är vad jag lyckades skramla ihop idag. I lördags köpte jag Levi'sshorten och i söndags följde jeansvästen från BikBok med hem. Ja, där har vi det. Fruktansvärt fattigt av mig. Så är min relation till shopping. Jag vill så mycket, men åstadkommer så lite.
Och jag som trodde att doktorer va smarta
Nu är jag här igen, nyduschad. Men jag står inför ett nytt problem. Va och lämnade några papper hos doktorn imorse för att bli registrerad hos min värdfamiljs husläkare. Det gick snabbt och lätt. Damen i receptionen bad mig ringa och boka tid för en rutinundersökning nästa vecka och så va det klart. Nästan. Precis när jag skulle gå fick jag en burk som hon bad mig att kissa i och ta med nästa gång. En pytteliten burk.
Ja, ni inser väl problemet här. Hur i hela friden ska jag lyckas kissa i den där burken? Den är så liten och smal. Ser ni så smal den är? Jag förstår det inte.
Vem sa beach 2010?
Kom precis tillbaka från min 20 minuter långa spring/gångrunda som jag sysselsätter mig med några gånger i veckan. Varje gång ställs jag inför samma svåra beslut. Mitt stora dilemma. När ska jag börja gå? För jag vill ju egentligen stanna hela tiden. Hatar att springa. MEN om jag fortsätter att springa så blir jag ju klar snabbare. Ja, ni fattar problematiken i det beslutet. Idag sprang jag dock hela varvet. Hur duktig var inte jag då?
Här har ni mig precis just nu. Svettig och flottig, men ändå redo för kameran. Vilken naturlig skönhet, va?
Här har ni mig precis just nu. Svettig och flottig, men ändå redo för kameran. Vilken naturlig skönhet, va?
Nej, klart att jag inte har glömt...
Det är ju en alldeles speciell dag för en av mina bästa vänner. Hon befinner sig just nu i USA och får äntligen dricka alkohol lagligt där. Det är alltså stort det här, som ni kanske förstår.
Så kära fina Cissi (eller Puff, B1, Cia Ci(Jo), Cilla...), jag önskar dig ett stort GRATTIS på 21-årsdagen!!
Jag hoppas att din dag är så bra som den bara kan bli! Vi får fira ordentligt när vi är på hemmaplan igen.
Vad sägs om en weekend?
Nu sitter mamma och pappa på ett plan till Thailand. Där ska de stanna i tre veckor. Hur fint hade inte det varit?! Jag vill också på semester.
Allt är mitt fel
Allt va frid och fröjd. Dagen flöt på snabbt och lätt. Jag gick till parken med flickan och stannade där extra länge, eftersom vi vanligtvis inte hämtar upp pojken förrän kl 16.15 på onsdagar. Men så på vägen mot hans skola blev jag stoppad av en som jobbar på skolan. Jag fattade genast att något va fel och jag fick snart reda på att hans fotboll slutade förra veckan och att jag borde ha hämtat honom kl 15.15. Hade ju lämnat mina mobiler hemma och de va förstås fulla med missade samtal och sms, då både skola och föräldrar hade försökt få tag på mig i en timme. Alla va snälla och rara, men min dag blev ändå förstörd. Klarar inte av när saker som är mitt ansvar blir fel. Jag klandrar alltid sönder mig och gråter en skvätt. Så även idag.
Nu ska jag ut och gå med Malin. Och så ska jag försöka lägga det här bakom mig så snabbt jag bara kan. Gissa om mina mobiler kommer att följa med överallt i fortsättningen...
Nu ska jag ut och gå med Malin. Och så ska jag försöka lägga det här bakom mig så snabbt jag bara kan. Gissa om mina mobiler kommer att följa med överallt i fortsättningen...
The 23rd of March
Det blev inget jobb hos en annan familj ikväll, så jag har minsann tid att ta in och njuta lite extra av mina två månader i landet ändå. Och det har varit en bra dag att fira två månader på. Jag tjänade lite extraslantar på att passa en söt liten flicka imorse, vann en lång lunchfight med min flicka och gjorde extra god kvällsmat till mig och barnen. Allt har känts så positivt och härligt.
Nu klappar jag mig själv på axeln, säger "Grattis till dina två första månader i London, Joanna" och ler så att mina stora kinder framhävs ordentligt.
Nu klappar jag mig själv på axeln, säger "Grattis till dina två första månader i London, Joanna" och ler så att mina stora kinder framhävs ordentligt.
Hurra hurra hurra
Jag är sur, trött och har migrän. Vilken otroligt dålig kombination det är. Det enda som skulle kunna göra det ännu värre är hunger. Så det är tur att jag inte är hungrig dessutom.
Det är inte klokt det här med att jag bara skriver tråkiga dagboksinlägg här hela tiden. Så fullständigt humorlösa och ointressanta. Ibland fnissar jag lite åt det. Jag som är så rolig egentligen liksom. Men ikväll fnissar jag inte. Ikväll är det bara ett irriterande faktum.
Men imorgon är det dags att fira igen, hörreni! Då är det den 23e mars. Ringer det någon klocka då? Tänds det någon lampa? Inte det, nej. Imorgon har jag bott två månader i London. Så hur ska jag fira det? Jo, det ska jag berätta för er.
Jag jobbar som vanligt 8.30-9.30. Kl 10.00 börjar jag passa en flicka i en annan familj medan mamman är iväg och tränar. Tippar på att jag slutar runt 11.30 där. Och så är det på det igen kl 12.30. Föräldrarna här hemma kommer inte tillbaka hem förrän 19.45, så min arbetsdag blir lite längre än vanligt. Men efter det får jag i alla fall fira, tänker ni. Nej nej, då ska jag nog vidare till en annan familj och va barnvakt 20.00-23-00. Sen är det bums i säng.
Går det att fira två månader i London på bättre sätt? Tveksamt va?
Det är inte klokt det här med att jag bara skriver tråkiga dagboksinlägg här hela tiden. Så fullständigt humorlösa och ointressanta. Ibland fnissar jag lite åt det. Jag som är så rolig egentligen liksom. Men ikväll fnissar jag inte. Ikväll är det bara ett irriterande faktum.
Men imorgon är det dags att fira igen, hörreni! Då är det den 23e mars. Ringer det någon klocka då? Tänds det någon lampa? Inte det, nej. Imorgon har jag bott två månader i London. Så hur ska jag fira det? Jo, det ska jag berätta för er.
Jag jobbar som vanligt 8.30-9.30. Kl 10.00 börjar jag passa en flicka i en annan familj medan mamman är iväg och tränar. Tippar på att jag slutar runt 11.30 där. Och så är det på det igen kl 12.30. Föräldrarna här hemma kommer inte tillbaka hem förrän 19.45, så min arbetsdag blir lite längre än vanligt. Men efter det får jag i alla fall fira, tänker ni. Nej nej, då ska jag nog vidare till en annan familj och va barnvakt 20.00-23-00. Sen är det bums i säng.
Går det att fira två månader i London på bättre sätt? Tveksamt va?
Finbesök från Sverige
Jajajaja jag är dålig på att uppdatera, men min tid räcker inte riktigt till. Stressar och stressar för att hinna med allt, men det hjälper inte. Har till och med börjat få stressfinnar.
Helgen va helt fantastiskt bra. I fredags gjorde jag nästan ingenting annat än att ligga på mitt rum med datorn i knät. Tittade igenom Boston Tea Party, Solsidan, Halv åtta hos mig och lite annat sånt nödvändigt. Hann med en liten springtur och en lång promenad också.
Lördagen spenderade jag alldeles ensam på Oxford- och Regent Street. Provade massor, åt på EAT. och trivdes faktiskt väldigt bra i mitt eget sällskap. Med mig hem följde dock bara ett par jeansshorts från Urban Outfitters.
Och så söndagen då! Den bästa dagen på hela helgen. Jag åkte till Camden Market och gissa vilka jag mötte där?! Jodå, visst va det familjen Jepsson! Det va så otroligt roligt att träffa dem så att jag nästan började gråta. Men bara nästan. Ida hade dessutom med sig en kasse med nödvändigheter från mamma och pappa (allergitabletter, ögondroppar, tre par solglasögon, hårfärg, ett par prickiga strumpbyxor och ett "Glad Påsk"-kort) som uppskattades väldigt mycket. Efter ett par timmar skiljdes jag från dem och begav mig återigen till Oxford Street för att möta upp Sofia. Där köpte jag en jeansväst på BikBok. Måste dock tillbaka dit i slutet på veckan och se om det har kommit in en storlek större.
Och där har ni den; min helg. Och nu är det måndag igen. Håhåjaja vad tiden går.
Har jag sagt att jag ska åka skidor?
Ännu en helg är här och vad den behövs. Jag känner mig fullständigt utmattad efter den här veckan. Arbetet har inte varit speciellt jobbigt, eftersom jag har spenderat större delen av dagarna i lekparken med barnen. Där underhåller de sig själva och jag sitter och njuter av våren. Men jag har ju dessutom träffat mammor och barnvaktat, vilket har tagit på krafterna, även om det har varit trevligt.
Lagom till helgen har det blivit molnigt och regnigt, men jag hoppas att solen kommer tillbaka snart igen. Och det spelar faktiskt inte speciellt stor roll att vädret är sämre, eftersom jag inte har speciellt mycket utomhusplaner i helgen ändå. Jag ska va barnvakt både ikväll och imorgonkväll, så då händer det inte något spännande. Men imorgon kommer ju familjen Jepsson till London, så jag ska minsann se till att träffa dem under dagen imorgon eller på söndag. Det ska bli så kul så kul!
Ni kanske undrar hur det går med min träning? Och mitt ätande? För jag försöker ju äta hyffsat nyttigt också. Ja, allt går faktiskt ganska dåligt. Har inte sprungit sen förra tisdagen, på grund av en förkylning som aldrig riktigt vill ge sig. Jag trotsade dock den idag och har alltså kommit igång med springningen igen. Maten har också skitit sig och även där skyller jag på förkylningen. Jag förtjänar ju lite godsaker när jag inte mår helt hundra, eller hur? Men nu ska jag försöka skärpa mig. Vi får se hur länge den skärpningen håller i sig. Jag ska ju på skidsemester snart och är det semester så är det faktiskt semester.
Lagom till helgen har det blivit molnigt och regnigt, men jag hoppas att solen kommer tillbaka snart igen. Och det spelar faktiskt inte speciellt stor roll att vädret är sämre, eftersom jag inte har speciellt mycket utomhusplaner i helgen ändå. Jag ska va barnvakt både ikväll och imorgonkväll, så då händer det inte något spännande. Men imorgon kommer ju familjen Jepsson till London, så jag ska minsann se till att träffa dem under dagen imorgon eller på söndag. Det ska bli så kul så kul!
Ni kanske undrar hur det går med min träning? Och mitt ätande? För jag försöker ju äta hyffsat nyttigt också. Ja, allt går faktiskt ganska dåligt. Har inte sprungit sen förra tisdagen, på grund av en förkylning som aldrig riktigt vill ge sig. Jag trotsade dock den idag och har alltså kommit igång med springningen igen. Maten har också skitit sig och även där skyller jag på förkylningen. Jag förtjänar ju lite godsaker när jag inte mår helt hundra, eller hur? Men nu ska jag försöka skärpa mig. Vi får se hur länge den skärpningen håller i sig. Jag ska ju på skidsemester snart och är det semester så är det faktiskt semester.
Det är ingen vanlig dag
Är ni laddade? Klart ni är. För ni ska väl fira? Joo, det måste ni. Är ju Saint Patrick's Day idag. Skål på er!
Jag bara jobbar och jobbar
Den nya veckan är igång. Måndagen är alltid en pefekt mjukstart på arbetsveckan, eftersom karaten får hela eftermiddagen att försvinna i ett kick (hehe, fattar ni? Kick? Karatespark). Och våren är här nu. Jag tror att den är här på riktigt den här gången. Det har jag visserligen trott ungefär fem gånger sen jag kom hit, men nu är det på riktigt liksom. Tror jag.
Jag längtar till morgondagen är över. Och då blir ni såklart nyfikna på vad som är så jobbigt med morgondagen. Klart jag ska berätta det för er då. Ni får en snabbgenomgång.
Arbetsdagen drar igång kl 8.30. Jag lämnar båda barnen imorgon och möter sedan en mamma direkt för att prata lite med henne om barnpassning. Efter det förbereder jag en picknickkorg (snarare påse, men jag kan väl säga korg ändå va?) till mig och flickan innan jag hämtar henne 12.30. Vi beger oss direkt till parken där vi äter lunch innan hon spenderar ett par timmar på lekplatsen medan jag sitter i solen och tittar på. Vi går raka vägen till skolan och hämtar pojken kl 15.15 och fortsätter hemåt. Jag lagar mat, vi äter och jag slutar mitt arbetspass vid 18.30. MEN, och här kommer det jobbiga, kl 19.00 börjar jag jobba hos en annan familj.
En lååååång dag som väntar, med andra ord.
Mother's Day
Det är alltså Morsdag i England idag och det har förstås fått mig att tänka lite extra på min lilla mamma hemma i Tollarp. Jag älskar dig. Och saknar dig. Du är världens bästa mamma, det vet du va?
The Mole & Chicken
Nej men vart tog helgen vägen? Den försvann kvickt. Och just i det här läget är det väl dags för ordspråket, va? Det går ju liksom inte att låta bli. För ni vet väl vad man brukar säga? Tiden går fort när man har roligt.
Lördagens barnpassning gick så enkelt att det nästan kändes fel att ta emot pengar för det. Men bara nästan. Barnen (flicka 6 år och pojke 8 år) är så snälla och rara och roliga. Vi spelade först lite sällskapsspel innan vi begav oss till parken och spelade fotboll en stund. Sen stack vi hem igen för att äta och så va det klart. En eftermiddag helt i min smak, alltså.
Sen hade jag ju bråttom hem för att göra vid mig innan vi begav oss till en pub för att äta. Efter att de hade ätit klart (jag hade redan blivit bjuden på kvällsmat hemma) så åkte vi vidare till After Skool Klub. Där satt vi och drack drinkar en stund innan vi intog dansgolvet för att stanna där resten av kvällen.
Jag släckte lampan klockan 5.00 ungefär och tände den igen runt 9.30 imorse. Då va jag ju tvungen att göra mig redo för att träffa släkten! Vi åkte bil i cirka en och en halv timme innan vi hamnade på en jättefin och mysig restaurang ute på den engelska landsbygden. The Mole & Chicken heter den. Jag åt en väldigt engelsk maträtt (frågade vad som va typiskt engelskt eftersom jag ville testa det) och det va smaskens! Det va en köttbit, potatis, sås, grönsaker och nån sak som jag har glömt namnet på. Det va förmodligen den som va det speciella med rätten. Och så en vaniljpannacotta på det så va jag mer än nöjd. Att sen sällskapet runt bordet va väldigt trevligt gjorde ju hela upplevelsen ännu bättre. Sällskapet bestod av min värdfamilj (såklart), min värdmammas syster och hennes familj samt min värdmammas mamma. Vi va ju nämligen där för att fira Mother's Day.
När vi åkte hem så tittade flickan återigen på mig med den där blicken som jag börjar känna igen vid det här laget. Och så sträckte hon ut sin lilla hand, klämde på min kind och sa why do you have so big cheeks?
Lördagens barnpassning gick så enkelt att det nästan kändes fel att ta emot pengar för det. Men bara nästan. Barnen (flicka 6 år och pojke 8 år) är så snälla och rara och roliga. Vi spelade först lite sällskapsspel innan vi begav oss till parken och spelade fotboll en stund. Sen stack vi hem igen för att äta och så va det klart. En eftermiddag helt i min smak, alltså.
Sen hade jag ju bråttom hem för att göra vid mig innan vi begav oss till en pub för att äta. Efter att de hade ätit klart (jag hade redan blivit bjuden på kvällsmat hemma) så åkte vi vidare till After Skool Klub. Där satt vi och drack drinkar en stund innan vi intog dansgolvet för att stanna där resten av kvällen.
Jag släckte lampan klockan 5.00 ungefär och tände den igen runt 9.30 imorse. Då va jag ju tvungen att göra mig redo för att träffa släkten! Vi åkte bil i cirka en och en halv timme innan vi hamnade på en jättefin och mysig restaurang ute på den engelska landsbygden. The Mole & Chicken heter den. Jag åt en väldigt engelsk maträtt (frågade vad som va typiskt engelskt eftersom jag ville testa det) och det va smaskens! Det va en köttbit, potatis, sås, grönsaker och nån sak som jag har glömt namnet på. Det va förmodligen den som va det speciella med rätten. Och så en vaniljpannacotta på det så va jag mer än nöjd. Att sen sällskapet runt bordet va väldigt trevligt gjorde ju hela upplevelsen ännu bättre. Sällskapet bestod av min värdfamilj (såklart), min värdmammas syster och hennes familj samt min värdmammas mamma. Vi va ju nämligen där för att fira Mother's Day.
När vi åkte hem så tittade flickan återigen på mig med den där blicken som jag börjar känna igen vid det här laget. Och så sträckte hon ut sin lilla hand, klämde på min kind och sa why do you have so big cheeks?
Det är terroristerna!!
Jag stannade bara hemma, om ni undrar. Är ju lite krasslig och har fullt upp resten av helgen, så jag tycker att jag förtjänar en riktigt slapp dag. Ja, och kväll för den delen. Jag ligger i min säng med datorn på magen och njuter av livet med hjälp av internet. Jag läser bloggar, snokar på Facebook och tittar på Halv åtta hos mig. Hade tänkt hinna med lite fler program innan dagen är slut. Lite Dating in the dark åtminstone. Sen ska jag läsa bok också hade jag tänkt. Och ibland äter jag. Fattar ni hur bra jag har det?
Mötet med mamman gick alla tiders. Ska minsann barnvakta hos henne redan på tisdag. Och imorgon ska jag ju också jobba några timmar, så jag kommer bli rik. Eller så gör jag av med allt nästa helg. Lite shopping och poff, så är pengarna slut. Det funkar lite så här. Eller egentligen behövs det ingen shopping. Helt plötsligt så poffar det ändå.
Och så en historia om mig och hur min hjärna fungerar. Ni vet ju att jag är van vid att höra flygplan mest hela tiden här. Bor nära Heathrow, som sagt. Men de senaste dagarna har jag blivit störd av en helikopter vid upprepade tillfällen. Och det är ju inte klokt vad en helikopter kan åstadkomma. Den låter ju helt sjukt högt och så skakar huset litegrann. Är inte det galet? I vilket fall. Första gången jag hörde den där helikoptern va i slutet av en arbetsdag när jag gick och sopade golvet i köket. Jag va alldeles ensam där och förstod inte vad det va, men jag blev rädd. Eller mest av allt blev jag uppgiven. Jo, jag trodde nämligen att jag skulle dö. Att vi blev bombade. Tänkte att det är ju typiskt att jag bor i London. Det är säkert terrorister. Och så funderade jag vidare med ett fy för bövelen vad tråkigt ändå. Nu ska jag dö alldeles ensam med en sopkvast i handen.
Lite spänning i vardagen, det där.
Annars skulle jag bara vilja passa på att önska er en riktigt bra fredagkväll. Ni kan väl berätta för mig vad ni ska göra ikväll? Jag ska ju bara ligga här hemma, så det hade varit trevligt för mig att höra om era roliga planer.
Mötet med mamman gick alla tiders. Ska minsann barnvakta hos henne redan på tisdag. Och imorgon ska jag ju också jobba några timmar, så jag kommer bli rik. Eller så gör jag av med allt nästa helg. Lite shopping och poff, så är pengarna slut. Det funkar lite så här. Eller egentligen behövs det ingen shopping. Helt plötsligt så poffar det ändå.
Och så en historia om mig och hur min hjärna fungerar. Ni vet ju att jag är van vid att höra flygplan mest hela tiden här. Bor nära Heathrow, som sagt. Men de senaste dagarna har jag blivit störd av en helikopter vid upprepade tillfällen. Och det är ju inte klokt vad en helikopter kan åstadkomma. Den låter ju helt sjukt högt och så skakar huset litegrann. Är inte det galet? I vilket fall. Första gången jag hörde den där helikoptern va i slutet av en arbetsdag när jag gick och sopade golvet i köket. Jag va alldeles ensam där och förstod inte vad det va, men jag blev rädd. Eller mest av allt blev jag uppgiven. Jo, jag trodde nämligen att jag skulle dö. Att vi blev bombade. Tänkte att det är ju typiskt att jag bor i London. Det är säkert terrorister. Och så funderade jag vidare med ett fy för bövelen vad tråkigt ändå. Nu ska jag dö alldeles ensam med en sopkvast i handen.
Lite spänning i vardagen, det där.
Annars skulle jag bara vilja passa på att önska er en riktigt bra fredagkväll. Ni kan väl berätta för mig vad ni ska göra ikväll? Jag ska ju bara ligga här hemma, så det hade varit trevligt för mig att höra om era roliga planer.
Vecka 10
Det är inte klokt vad veckorna springer iväg. Nu är det ju helg igen helt plötsligt, efter en väldigt snabb och enkel arbetsvecka. Det har varit karate, vandring till Waitrose och till fotobås (för att ta passfoto till pojken), playdate och lekplats. Dessuom va jag ute och sprang en runda i måndags och i tisdags innan jag började få ont i halsen igen. Så mer träning än så har det tyvärr inte blivit.
Och som vanligt bar det av till puben en runda igår. Den här gången testade vi på en annan pub här i Barnes, The Red Lion, men jag tror minsann att vi mestadels kommer att hålla oss till vårt Sun Inn i fortsättningen. Vi va några fler än vanligt igår och det va trevligt att träffa lite nytt folk. Både jag och Malin hade dock drabbats av enorm trötthet, så vi återvände hem till våra sängar redan vid 21.30.
Helgen är ganska färdigplanerad. Vill ni se?
Fredag (ja, idag alltså) - Träffa en mamma för att prata barnvaktning. Har inte riktigt bestämt om det händer mer idag faktiskt. Jag kanske beger mig ut på en shoppingtur. Eller så stannar jag bara hemma. Får se.
Lördag - Barnvakt hos en annan familj i några timmar innan vi ska ut på kvällen.
Söndag - Då är det Morsdag här i England och jag ska därför följa med familjen på släktlunch på en fin restaurang utanför London. Med andra ord ska jag på kalas! Mina vänner brukar fnissa lite åt att jag är på släktkalas så ofta, men nu va det ju längesen. Fast det är såklart med fel släkt. Hade väldigt mycket hellre träffat min egen.
Och som vanligt bar det av till puben en runda igår. Den här gången testade vi på en annan pub här i Barnes, The Red Lion, men jag tror minsann att vi mestadels kommer att hålla oss till vårt Sun Inn i fortsättningen. Vi va några fler än vanligt igår och det va trevligt att träffa lite nytt folk. Både jag och Malin hade dock drabbats av enorm trötthet, så vi återvände hem till våra sängar redan vid 21.30.
Helgen är ganska färdigplanerad. Vill ni se?
Fredag (ja, idag alltså) - Träffa en mamma för att prata barnvaktning. Har inte riktigt bestämt om det händer mer idag faktiskt. Jag kanske beger mig ut på en shoppingtur. Eller så stannar jag bara hemma. Får se.
Lördag - Barnvakt hos en annan familj i några timmar innan vi ska ut på kvällen.
Söndag - Då är det Morsdag här i England och jag ska därför följa med familjen på släktlunch på en fin restaurang utanför London. Med andra ord ska jag på kalas! Mina vänner brukar fnissa lite åt att jag är på släktkalas så ofta, men nu va det ju längesen. Fast det är såklart med fel släkt. Hade väldigt mycket hellre träffat min egen.
Jag får väl försöka sluta upp med att le då
Nu ska ni få höra. Eller framförallt är det Cissi som minsann ska få höra. Hon som alltid tjatar om att hennes kinder är stora. Slå det här!
Sen jag kom hit har min lilla flicka kommenterat mina kinder vid ett flertal tillfällen. Inte på ett elakt sätt. Hon har bara konstaterat liksom. Sagt att jag har stora kinder. "You've got big cheeks" har hon sagt, petat på dem och så har vi forsatt leka.
Idag kom det upp igen mitt i vår lek. Flickan tittade på mina kinder och jag blev tvungen att inleda samtalet.
Jag - Do you think my cheeks are big?
Flickan (fortfarande med blicken fäst på mina kinder) - Yeah...
Jag ler stort mot henne och hon börjar med bekymrad min dra lite lätt i mina mungipor.
Flickan (med snäll och förståndig röst) - No no, not like that. Don't smile.
Jag slutar le.
Flickan - See, that's better. When you're not smiling your cheeks aren't as big.
Det va väl rart av henne? Att hon försökte komma på en lösning till problemet.
Sen jag kom hit har min lilla flicka kommenterat mina kinder vid ett flertal tillfällen. Inte på ett elakt sätt. Hon har bara konstaterat liksom. Sagt att jag har stora kinder. "You've got big cheeks" har hon sagt, petat på dem och så har vi forsatt leka.
Idag kom det upp igen mitt i vår lek. Flickan tittade på mina kinder och jag blev tvungen att inleda samtalet.
Jag - Do you think my cheeks are big?
Flickan (fortfarande med blicken fäst på mina kinder) - Yeah...
Jag ler stort mot henne och hon börjar med bekymrad min dra lite lätt i mina mungipor.
Flickan (med snäll och förståndig röst) - No no, not like that. Don't smile.
Jag slutar le.
Flickan - See, that's better. When you're not smiling your cheeks aren't as big.
Det va väl rart av henne? Att hon försökte komma på en lösning till problemet.
Vi kör helgen lite snabbt då
Fredagen va det ja. Känns ju lite avlägsen nu, gör den inte? Men i vilket fall. Inledde kvällen med att jag och Malin mötte upp en ny au pair i Barnes - Elizabeth från Kanada. Alltså pratade vi engelska resten av kvällen. Sen bar det av till Oxford Street för att möta upp med en svensk kille som hade kontaktat Malin tidigare i veckan. Han fixar in folk på listor och vi tackade inte nej till gratis inträde på en ganska exklusiv klubb vid namn Merah. Innan vi gick dit bjöd han med oss på en pub med ett gäng okända svenskar. En av dem va vinnaren av Halv åtta hos mig i Kalmar. Det va många märkliga människor i det där gänget och vi kände oss mest dumma och ivägen när vi stod vid ingången till puben och trängdes.
Väl på klubben blev det dock bättre. Vi dansade och hade trevligt. Jag fick dock fruktansvärt ont i mina fötter. Det där med pumps är jag ju inte riiiktigt van vid, men jag får helt enkelt vänja mig, eftersom dresscode är ganska vanligt här. Och det låter inte som en så märklig kväll det här, va? Nej, jag har misslyckats lite med beskrivningen, men den va märklig.
Här har vi Liz, mig och Malin med två av tjejerna som vi mötte upp med på Oxford Street.
Malin och jag.
Liz, Sofia, jag och Malin
Och här har vi oss igen.
På lördagen drog vi till Westfield (köpcentret, ni vet). Resultatet av den trippen blev Burger King och varm chokladmjölk. På kvällen va jag barnvakt här hemma. Malin och Liz kom hit och höll mig sällskap med morötter, gurka och dipp.
Och på söndagen spenderade jag ett par timmar på en parkbänk i solen innan jag, Malin och Liz begav oss till Richmond för att titta på Alice in Wonderland. En bra helg med mycket engelska. Men det är svårt, det där med att snacka ett annat språk än sitt modersmål. Det går hackigt, minst sagt.
Väl på klubben blev det dock bättre. Vi dansade och hade trevligt. Jag fick dock fruktansvärt ont i mina fötter. Det där med pumps är jag ju inte riiiktigt van vid, men jag får helt enkelt vänja mig, eftersom dresscode är ganska vanligt här. Och det låter inte som en så märklig kväll det här, va? Nej, jag har misslyckats lite med beskrivningen, men den va märklig.
Här har vi Liz, mig och Malin med två av tjejerna som vi mötte upp med på Oxford Street.
Malin och jag.
Liz, Sofia, jag och Malin
Och här har vi oss igen.
På lördagen drog vi till Westfield (köpcentret, ni vet). Resultatet av den trippen blev Burger King och varm chokladmjölk. På kvällen va jag barnvakt här hemma. Malin och Liz kom hit och höll mig sällskap med morötter, gurka och dipp.
Och på söndagen spenderade jag ett par timmar på en parkbänk i solen innan jag, Malin och Liz begav oss till Richmond för att titta på Alice in Wonderland. En bra helg med mycket engelska. Men det är svårt, det där med att snacka ett annat språk än sitt modersmål. Det går hackigt, minst sagt.
Om jag fick med mig något hem? Jodå.
Vilken dag vilken dag. Ja, alltså gårdagen då. Sprang ju runt i panik på Oxford Street till kl 17.00 eller så. Tillslut bestämde jag mig för att gå in på ett H&M och bara köpa något. Så det gjorde jag och vet ni vad? Jeg blev skitnöjd.
Den väldigt enkla klänningen och de svarta pumpsen blev resultatet av sista-minuten-shoppingen. Jag lyckades dessutom få med mig lite annat smått och gott hem, som ni ser. Ett gäng ringar från NEXT, sju par strumpor för 2 pund och ett par solbrillor för 1 pund på Primark och så en kalender. Nu kanske jag får lite ordning på mitt liv. Lite mer koll liksom. Det har jag sett fram emot.
Kvällen blev en märklig historia, men den tar vi när jag har samlat på mig lite bilder till er.
Den väldigt enkla klänningen och de svarta pumpsen blev resultatet av sista-minuten-shoppingen. Jag lyckades dessutom få med mig lite annat smått och gott hem, som ni ser. Ett gäng ringar från NEXT, sju par strumpor för 2 pund och ett par solbrillor för 1 pund på Primark och så en kalender. Nu kanske jag får lite ordning på mitt liv. Lite mer koll liksom. Det har jag sett fram emot.
Kvällen blev en märklig historia, men den tar vi när jag har samlat på mig lite bilder till er.
Nu försöker jag mig på shopping igen
Solen skiner och jag har fått lön. En perfekt dag för shopping med andra ord. Och det är ju tur, eftersom jag ska ut på ett ställe med dresscode ikväll, vilket innebär att jag måste köpa festklänning och klackskor.
Dagen igår gick snabbt och lätt. Va ju på playdate på eftermiddagen, så jag slapp göra kvällsmat till barnen. Den italienska au pairen där va trevlig, men väldigt dålig på engelska. Lite kommunikationsproblem, alltså. Avslutade dagen på Sun Inn med Malin, Sofia, Ellen och Elin samt pommes och Coca. Fint det.
Vi hörs senare, ok?
Dagen igår gick snabbt och lätt. Va ju på playdate på eftermiddagen, så jag slapp göra kvällsmat till barnen. Den italienska au pairen där va trevlig, men väldigt dålig på engelska. Lite kommunikationsproblem, alltså. Avslutade dagen på Sun Inn med Malin, Sofia, Ellen och Elin samt pommes och Coca. Fint det.
Vi hörs senare, ok?
Våren har varit och hälsat på
London är undebart just nu. Jag tror minsann att våren har kommit hit. Solen sken från en klarblå himmel både i måndags och i tisdags, vilket självklart innebar att jag spenderade så mycket tid jag bara kunde utomhus. Inledde måndagen med att springa min obligatoriska runda innan jag gick och satte mig på en bänk i parken här i Barnes. Där satt jag i 45 minuter eller så och bara njöt.
Och det tog jag såklart bilder på. Min utsikt va på höger sida en lekplats och på vänster sida... ja, en grön plätt. Så kom det tåg ungefär var femte minut. Och åt allt detta gjorde jag tummen upp. Det va så mysigt att sitta där alldeles ensam innan arbetsdagen drog igång på riktigt. Det va en bra arbetsdag dessutom.
Och tisdagen bjöd ju på lika vackert väder, så jag återvände till parken. Den här gången följde en latte, vindruvor och Malin med mig.
Där satt vi hela förmiddagen. Och jag hade min ärvda jacka, som ni ser på den väldigt risiga bilden av mig.
Idag va vädret inte lika ljuvligt. Ja, i ärlighetens namn så va det kallt. Det gjorde dock inte så mycket eftersom jag ändå hade planerat att ta med flickan till The Natural History Museum för att titta på dinosaurierna.
Och vilken bra utflykt det blev. Flickan va mysig, vi hade matsäck och T-rexen rörde på sig. SUCCÈ.
Och det tog jag såklart bilder på. Min utsikt va på höger sida en lekplats och på vänster sida... ja, en grön plätt. Så kom det tåg ungefär var femte minut. Och åt allt detta gjorde jag tummen upp. Det va så mysigt att sitta där alldeles ensam innan arbetsdagen drog igång på riktigt. Det va en bra arbetsdag dessutom.
Och tisdagen bjöd ju på lika vackert väder, så jag återvände till parken. Den här gången följde en latte, vindruvor och Malin med mig.
Där satt vi hela förmiddagen. Och jag hade min ärvda jacka, som ni ser på den väldigt risiga bilden av mig.
Idag va vädret inte lika ljuvligt. Ja, i ärlighetens namn så va det kallt. Det gjorde dock inte så mycket eftersom jag ändå hade planerat att ta med flickan till The Natural History Museum för att titta på dinosaurierna.
Och vilken bra utflykt det blev. Flickan va mysig, vi hade matsäck och T-rexen rörde på sig. SUCCÈ.
