Jag bara jobbar och jobbar
Den nya veckan är igång. Måndagen är alltid en pefekt mjukstart på arbetsveckan, eftersom karaten får hela eftermiddagen att försvinna i ett kick (hehe, fattar ni? Kick? Karatespark). Och våren är här nu. Jag tror att den är här på riktigt den här gången. Det har jag visserligen trott ungefär fem gånger sen jag kom hit, men nu är det på riktigt liksom. Tror jag.
Jag längtar till morgondagen är över. Och då blir ni såklart nyfikna på vad som är så jobbigt med morgondagen. Klart jag ska berätta det för er då. Ni får en snabbgenomgång.
Arbetsdagen drar igång kl 8.30. Jag lämnar båda barnen imorgon och möter sedan en mamma direkt för att prata lite med henne om barnpassning. Efter det förbereder jag en picknickkorg (snarare påse, men jag kan väl säga korg ändå va?) till mig och flickan innan jag hämtar henne 12.30. Vi beger oss direkt till parken där vi äter lunch innan hon spenderar ett par timmar på lekplatsen medan jag sitter i solen och tittar på. Vi går raka vägen till skolan och hämtar pojken kl 15.15 och fortsätter hemåt. Jag lagar mat, vi äter och jag slutar mitt arbetspass vid 18.30. MEN, och här kommer det jobbiga, kl 19.00 börjar jag jobba hos en annan familj.
En lååååång dag som väntar, med andra ord.
