Allt är mitt fel

Allt  va frid och fröjd. Dagen flöt på snabbt och lätt. Jag gick till parken med flickan och stannade där extra länge, eftersom vi vanligtvis inte hämtar upp pojken förrän kl 16.15 på onsdagar. Men så på vägen mot hans skola blev jag stoppad av en som jobbar på skolan. Jag fattade genast att något va fel och jag fick snart reda på att hans fotboll slutade förra veckan och att jag borde ha hämtat honom kl 15.15. Hade ju lämnat mina mobiler hemma och de va förstås fulla med missade samtal och sms, då både skola och föräldrar hade försökt få tag på mig i en timme. Alla va snälla och rara, men min dag blev ändå förstörd. Klarar inte av när saker som är mitt ansvar blir fel. Jag klandrar alltid sönder mig och gråter en skvätt. Så även idag.

Nu ska jag ut och gå med Malin. Och så ska jag försöka lägga det här bakom mig så snabbt jag bara kan. Gissa om mina mobiler kommer att följa med överallt i fortsättningen... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0