Livet hade inte kunnat vara bättre just nu

Nu har jag befunnit mig hemma i Sverige i exakt en vecka. Det känns som att jag aldrig har varit borta. Men jo, visst har jag nya människor i mitt liv, hittar i London och har massor av minnen att tänka tillbaka på. Nu när jag är hemma njuter jag dessutom av allt liiiite mer än vad jag gjorde förr. Människorna, maten, omgivningen, vädret... Bevisen är alltså tydliga. Jag har faktiskt bott i London.

I made it back home

Hem, ljuva hem. Fotboll, tacos, uppackning, inlines, kalas, fest, familj, släkt, vänner och garderobsrensning. Där har ni min helg. Livet är underbart.  

0

London har varit alldeles... alldeles underbart. Jag kommer alltid att tänka tillbaka på min tid här med ett stort leende på läpparna, men nu är det dags för mig att flytta hem.


Vackert avsked

Har varit barnvakt här hemma ikväll. Nattade och sa hejdå till barnen samtidigt. Enkelt och bra. Kändes som ett fint avsked. För en stund sedan hörde jag hur pojken grät. Då hade han spytt ner hela sin säng och mådde jättedåligt. Jag fick torka spya och byta sängkläder. Plötsligt kändes vårt sista adjö inte lika lyckat. 

Hur jag fördriver tiden under min sista dag i London?

Matvanor:

Bästa maträtt? Ingen mjukstart med enkla frågor här inte. Hemmagjorda köttbullar, spenat, grillat kött, smörgåstårta... Ja, hur ska jag kunna välja? Klassikern som jag alltid önskar som fredagsmiddag är fläskfilé med hasselbackspotatis och Karins jättegoda fläskfilésås.
Bästa efterrätt? Vilka otroligt svåra frågor. Kladdkaka med vaniljglass funkar alltid. Å andra sidan, vilken efterrätt funkar inte alltid?
Hatdryck och maträtt? Hopplöst. Jag tycker om allt. Räknas banan? Banan är det enda som jag inte tycker om. 
Bästa alkoholdryck? Cider och öl.
Använder du smör på smörgåsen? Ja.
Smågodis eller färdiga påsar? Smågodis.  
Bästa soppan? Äter inte soppa speciellt ofta. Det funkar nog med vilken som. Lite fisksoppa kanske. Eller varför inte grönsakssoppa.
Favoritglass? Choklad och Magnum Mandel.

Shoppingvanor:


Hur mycket shoppar du för varje månad? Har absolut noll koll här. Inte för speciellt mycket. 
Har du mer skor än kläder? Nej.
Favoritplagg? Pyjamas.
Favoritfärg på kläder? Svart.
Favoritfrisyr: Oj, vad svårt. Kort i nacken åtminstone. Det blir så svettigt med hår där.
Bästa mönster: Leopard och zebra.
Bästa accessoar: Klocka.
Underkläder? Jo, det använder jag.
Hatplagg? Är nog inte tillräckligt engagerad i kläder för att ha ett hatplagg. Det här med onepiece förstår jag mig inte riktigt på ur ett modeperspektiv, men det ser väldigt bekvämt ut.

Arbete, utbildning:


Jobbar eller pluggar du? Nej. Jag har jobbat min sista dag idag och planerar att börja plugga i höst.
Vad vill du bli? Just nu siktar jag på att bli gymnasielärare. Har dessutom alltid velat bli författare. 
Trivs du med ditt jobb/din utbildning? Har trivts otroligt bra som au pair. Kommer att trivas väldigt bra som arbetslös. Om jag kommer att trivas med min utbildning återstår att se.
Är lönen viktigast? Min lön är inte speciellt viktig alls faktiskt. Min framtida mans däremot...

Lite allt möjligt:


Har du barn? Nej.
Är otrohet okej? Nej.
Älskar du någon? Ja.
Betyder familjen mycket för dig? Min familj är det absolut viktigaste och bästa i mitt liv. Den betyder allt.
Vart åker du helst på semester? Till sol, värme och stränder. Är väldigt sugen på Australien, USA eller Sydamerika just nu.  
Bästa klimatet? En solig sommardag i Sverige.
Hemmafest eller krogen? Varför inte börja med den hederliga förfesten för att sedan dra vidare ut? Det kör jag på.

1

"Askmolnet från vulkanen Grimsvötn påverkar inte längre SAS trafik. Vi flyger som planerat."

Det verkar som att jag kommer hem imorgon. Tar såklart inte ut något i förskott, men om allt går som planerat är jag hemma imorgonkväll. Tittar på fotboll och äter grillad korv i bröd. Laddar för mammas kalas på lördag. Går in i vardagen som om ingenting har hänt. Som om jag aldrig har varit i London. Det är bara min viktökning med dryga 10 kg som avslöjar mig.

Innan dess har jag dock ett tungt dygn framför mig. Jag ska hämta min flicka från dagis för sista gången. Hämta pojken från skolan för sista gången. Fika med min värdmamma och barnen i eftermiddag. Barnvakta och ta farväl av mina barn ikväll. Säga hejdå till Hanna och Jennie imorgonförmiddag. Lämna Barnes med min resväska...

...Och sen kommer jag att börja le. Kommer inte att kunna sluta. Efter allt det sorliga kan jag äntligen njuta över att vara påväg hem. Men först måste jag gråta mig igenom det här dygnet.

Sweetie & Pumpkin Pie

Det var otroligt hjärtskärande att skiljas från min riktiga familj när jag skulle flytta till London. Att säga hejdå till Jimmy innan han åkte iväg på sitt äventyr för att sedan säga hejdå till mamma och pappa några dagar senare när turen hade kommit till mig. Jag grät mig igenom den sista natten i Sverige. Sov nere på soffan för att vara så nära pappa och mamma som möjligt. Satt med tårar rinnande nerför kinderna i bilen påväg till flygplatsen. Försökte att inte bryta ihop totalt när vi skulle skiljas åt. Det var förkrossande.

Avskedet som jag ska ta om ett par dagar är inte lika svårt. Jag lämnar inte människor som jag älskar, men två barn som jag har tagit hand om länge. Som jag har uppfostrat, skällt på, skrattat med, pratat med... Två barn som ser mig som en del av sin familj. Som inte riktigt förstår varför jag lämnar dem.  Barn som jag bråkar med och skäller på nästan varje dag. Som kan vara otroligt jobbiga och få mig att svära långa ramsor på svenska. Barn som jag pussar och kramar varje dag. Som jag håller hand med och äter kvällsmat tillsammans med. Som säger "Tack för maten. Snälla kan jag lämna bordet?" med engelsk brytning varje gång de har ätit klart. Barn som jag känner så otroligt bra. Som jag kommer att sakna. Två barn som jag kanske aldrig kommer att se igen, men som jag alltid kommer att minnas.

Nej, det handlar inte om samma smärta som att säga hejdå till min riktiga familj, men nog gör det ont. Jätteont.

2

Herregud. Veckan spurtar och jag förstår knappt vad som händer. Vilken otrolig blandning av känslor jag har inom mig. Mest är jag otroligt lycklig och förväntansfull över att komma hem. Samtidigt är jag ledsen över att lämna allting här. 

Det knackade på dörren för en stund sedan. När jag öppnade stod en mamma och hennes ena flicka där och ville säga hejdå till mig. Önska mig lycka till, tacka för alla gånger som jag har barnvaktat hos dem och ge mig en liten avskedspresent.

Överallt är jag omringad av så otroligt fina människor. Jag blir så tacksam och så rörd när jag tänker på det. Vilken fantastisk tur jag har haft. 

3

Det är tisdag. Min sista tisdag i London. Resväskan är nästan färdigpackad och ryggsäcken har börjat att fyllas på. Jag kan nästan ta på min hemfärd nu. Vad som kan sätta käppar i hjulet? Vilka hemsidor jag uppdaterar flitigt om dagarna? BBC och SAS. Är det inte snökaos så är det vulkanutbrott.  

16 månader i London

Beslutet att flytta till London och arbeta som au pair är det bästa jag någonsin har tagit. Idag har jag bott här i 16 månader och hunnit uppleva mer än vad jag trodde var möjligt. Jag lyckades hamna hos en bättre au pair-familj än vad jag hade vågat drömma om och fann vänner som jag aldrig kommer att glömma och som jag kommer att ha kvar hela livet. Jag har varit på musikaler, balett, opera, teater, museer, pubar, klubbar och fotbollsmatcher. Varit inlagd på sjukhus med halsfluss, haft maginfluensa, förkylningar, feber och pollenallergi. Varit på två skidsemestrar i Frankrike, besökt Paris och Dublin och varit på en dagsutflykt i Brighton. Jag har skrattat, gråtit, skrikit, viskat, skällt, tigit, pratat engelska, pratat svenska... För det mesta har jag varit lycklig. Trivts otroligt bra. Mycket bättre än vad jag trodde var möjligt. Det känns som att jag har varit här otroligt länge. Samtidigt känns det som om allting har varit en dröm.   

                

Om fyra dagar flyttar jag hem till Sverige. Jag kommer att lämna människor som jag tycker väldigt mycket om, platser som ligger mig varmt om hjärtat och huset som har varit mitt hem länge. Istället kommer jag att återförenas med människor som jag älskar, platser som jag avgudar och bo i mitt riktiga hem. Efter en lång semester där jag har utvecklats och vuxit både på insidan och utsidan har det blivit dags för mig att åka tillbaka dit jag hör hemma. Jag känner mig helt färdig med London och är redo att ta nästa steg i mitt liv. Att flytta hem är utan tvekan det näst bästa beslutet som jag någonsin har tagit.

Men nog är jag värd ett Hurra? S E X T O N  M Å N A D E R . Hurra!


4

Jag (till mina barn) - I'm going to miss you two so much.
Min flicka - Who are you going to miss the most?



Jag (till min flicka) - I'm going to miss you when I go back to Sweden.
Min flicka (4,5 år) - That's a very sweet thing to say. Do you like me so much? Are your mummy picking you up?
Jag - No, my daddy is picking me up from the airport.
Min flicka - But I love you.

5

Min sista söndag i London. Shopping i Camden med Hanna, Linn och Jennie, ett snabbt stopp på Kengsington High Street och avslutning på Sun Inn med min värdfamilj. Lite som den sista måltiden.

Ledsamt.

Min sista helg som Londonbo har varit perfekt. Shopping, smarrig mat, goda vänner och en bra värdfamilj. Tråkigt bara att det där askmolnet från Island ska dra över Storbritannien lagom till fredag.

Veckans kloka citat

Det är svårt att finna lycka inom sig, men omöjligt att finna den någon annanstans.
- Sebastian Chamfort

6

Min sista lördag i London. Solen har stekt och vi har hängt i Kensington Gardens hela eftermiddagen. Innan dess hann jag med lite shopping. Var jag väljer att shoppa loss när jag snart återvänder till Sverige? H&M såklart. Ikväll barnvaktar jag här hemma och får finsällskap i form av Linn och Jennie. En perfekt sista lördag in da town.

Glädjande konstaterande

Mamma: Nu har vi ätit den sista fredagsmiddagen utan dig! :D


7

En vecka kvar. En vecka. Fattar ni sjukheten i det? Och paniken? Och glädjen? Jag måste shoppa. Det här är min sista helg i London. Måste. Shoppa.  

8

Min värdmamma ska inte jobba kvar på sitt jobb speciellt länge till, vilket innebär att hon inte har mycket att göra där. Det i sin tur innebär att mitt arbetsschema blir väldigt mycket slappare. Igår jobbade jag 30 minuter på morgonen. Ja, that's it. Idag har jag haft sovmorgon. Lyckades sova hela natten utan hjälp av nässpray, solen skiner utanför mitt fönster och det är den sista arbetsdagen för den här veckan. Hakuna Matata. 

Bilder från Dublin


Hanna, jag och Jennie påväg mot ett glädjeskutt.


Saint Patrick's Cathedral.


Hanna och jag vid vattenfallet i Guinness Storehouse.


Jag och Guinnessbilder.


Jennie och Hanna i en trädgård.


Jag gömde mig i samma trädgård.


The Spire of Dublin.


Jag och Hanna på Oliver St. John Gogarty's Pub. The best pub in the world.


Jag (och Hanna) i total lycka när jag upptäckte att de sjöng den här låten på en pub.


Trinity College.


The Molly Malone statue.


Jag, Jennie, Hanna och Oscar Wilde.


Jag och Hanna i regnet.


Ostbricka.


Vår favorit. Om han bara hade varit 30 år yngre...


Jag och Jennie.


Jennie och Hanna.


Jag, Hanna och The Hags with the Bags.

Nu kanske ni trodde att det här var allt? Då kan jag tala om för er att det här bara är en liten del av Jennies bilder. Har inte ens sett Hannas dryga 200 bilder än. Jag är omringad av kameranördar. Tur det, eftersom min kamera inte ens fick följa med på semestern.

Lyxproblem

Jag har troligtvis slutat för dagen. Hur ska jag fördriva tiden? 


9

Jag har vetat det länge. Sett fram emot det och pratat om det, men shit, nu är det snart dags på riktigt. Snart lämnar jag London. Mitt liv här. Barnen som jag har tagit hand om. Det gick upp för mig på riktigt inatt när jag inte kunde somna. Det kommer att bli svårt att säga hejdå till dem. Jag har funderat på det en del under de senaste månaderna. Konstaterat att det inte kommer att vara speciellt svårt. Att det bara har varit ett jobb. Att jag kommer att glömma dem lika snabbt som jag stänger dörren bakom mig. Nu har jag ändrat mig. Plötsligt går jag omkring med en liten klump i magen.   

Tidigare inlägg
RSS 2.0