Joanna Björk

Jag stannade bara hemma, om ni undrar. Är ju lite krasslig och har fullt upp resten av helgen, så jag tycker att jag förtjänar en riktigt slapp dag. Ja, och kväll för den delen. Jag ligger i min säng med datorn på magen och njuter av livet med hjälp av internet. Jag läser bloggar, snokar på Facebook och tittar på Halv åtta hos mig. Hade tänkt hinna med lite fler program innan dagen är slut. Lite Dating in the dark åtminstone. Sen ska jag läsa bok också hade jag tänkt. Och ibland äter jag. Fattar ni hur bra jag har det? 

Mötet med mamman gick alla tiders. Ska minsann barnvakta hos henne redan på tisdag. Och imorgon ska jag ju också jobba några timmar, så jag kommer bli rik. Eller så gör jag av med allt nästa helg. Lite shopping och poff, så är pengarna slut. Det funkar lite så här. Eller egentligen behövs det ingen shopping. Helt plötsligt så poffar det ändå.

Och så en historia om mig och hur min hjärna fungerar. Ni vet ju att jag är van vid att höra flygplan mest hela tiden här. Bor nära Heathrow, som sagt. Men de senaste dagarna har jag blivit störd av en helikopter vid upprepade tillfällen. Och det är ju inte klokt vad en helikopter kan åstadkomma. Den låter ju helt sjukt högt och så skakar huset litegrann. Är inte det galet? I vilket fall. Första gången jag hörde den där helikoptern va i slutet av en arbetsdag när jag gick och sopade golvet i köket. Jag va alldeles ensam där och förstod inte vad det va, men jag blev rädd. Eller mest av allt blev jag uppgiven. Jo, jag trodde nämligen att jag skulle dö. Att vi blev bombade. Tänkte att det är ju typiskt att jag bor i London. Det är säkert terrorister. Och så funderade jag vidare med ett fy för bövelen vad tråkigt ändå. Nu ska jag dö alldeles ensam med en sopkvast i handen.

Lite spänning i vardagen, det där. 

Annars skulle jag bara vilja passa på att önska er en riktigt bra fredagkväll. Ni kan väl berätta för mig vad ni ska göra ikväll? Jag ska ju bara ligga här hemma, så det hade varit trevligt för mig att höra om era roliga planer.