20101106

Idag fyller en av mina största idoler år. Jag hade velat kramas, sjunga och fira med släkten, men istället knapprar jag ihop ett blogginlägg, skriver grattis på msn och pratar lite på skype. Det är ett märkligt år, det här. Teknikens år. 



Min älskade bror. Jag hoppas att du har haft en fantastisk dag. Din födelsedag har visserligen varit över ett tag hos dig i Nya Zeeland, men här i London är det din dag i ett par timmar till. Jag önskar dig ett stort grattis på 25-årsdagen. You Rock.

Drawing Fashion

I tisdags ringde min värdmamma från jobbet och undrade om jag hade några planer för onsdagskvällen. Ja, för igårkväll alltså. Jag sa nej och hon berättade då att hon hade blivit bjuden på invigningen av en utställning vid namn Drawing Fashion på Design Museum. Det lät otroligt spännande, men jag antog såklart att hon bara skulle kolla om jag kunde passa barnen. I nästa andetag sa hon dock att hon gärna ville att jag följde med. Jag blev eld och lågor och tvekade inte en sekund på att haka på. Min kära värdmor ordnade så att mormorn kom hit och passade barnen och jag fick gå på en fin tillställning med champagne och rika människor överallt. Moderna va de också, de där människorna.


Ett 21-årigt barn

När jag och Malin skulle till affären en runda härförleden så bestämde jag mig för att ta scootern. Jag åkte en bit och väntade in, åkte en bit och väntade in. Ja, ni vet hur det funkar. Så mötte vi en äldre herre som skämtade till det lite med Malin. "It's nice taking the children for a walk, isn't it?" sa han. Det va roligt.

Jag kör scooter

Hur jag tar mig runt om dagarna nuförtiden? Jo, jag kör scooter.



Flickan kör sin scooter med tre hjul, pojken cyklar och jag har börjat använda pojkens scooter för att hänga med. Börjar bli grym nu. Lärde mig att hoppa med den förra helgen och idag va det dags att visa det för mina barn. Vi begav oss mot flickans karate och ganska snart berättade jag att jag kan hoppa med scootern. Jag visade upp mina skills och pojken utbrast "Wooow you actually did jump". Jag ville förstås fortsätta att imponera och hoppade en gång till. Då försvann hans entusiasm och han sa enkelt "Ok, now you're just showing off". Och ja, det va ju precis vad jag gjorde. 

När vi begav oss hem från karaten igen började jag prata med en mamma och jag kunde ju inte låta bli att skryta lite även för henne. Helt appropå ingenting alls sa jag "I'm starting to get really good on this scooter. I can jump on it now". Pojken va en bit ifrån men lyckades tydligen ändå höra vad jag sa, eftersom jag i nästa sekund hörde honom utbrista "now you're showing off again". Och ja, det va ju precis vad jag gjorde.

Varför jag skrev det här inlägget? Hehe. 


Happy Halloween



Hard Rock Café

Igårkväll va det Hard Rock Café som gällde för mig, Malin och Anna. Anna va dock sen till bussen, vilket resulterade i lite poserande framför kameran. 
 


Men tillslut dök Anna upp och vi begav oss mot Hard Rock. Väl där fick vi stå i kö för att komma in.


Och när vi kom fram till ingången sa de att vi skulle bli tvungna att vänta på ett bord i tre timmar. Vi gillade läget och gick och ställde oss vid baren.


Jag började med en drink som heter Bahama Mama. Följde upp med en Strawberry Daiquiri och till maten testade jag en Island Mai Thai. Mina betyg på de tre? God, godare, äcklig. Den sista blev en ordentlig besvikelse. Förväntade mig samma goda Mai Thai som jag har druckit i Thailand, men fick istället något som smakade Tequila. 

Vi hade väldigt trevligt vid baren, men blev ändå glatt överraskade när vi fick ett bord efter drygt en timme. Matdags!

 
Undrar ni över mitt ansiktuttryck? Tallriket som jag fick framför mig va så proppfullt att till och med jag blev chockad.

Revben, kyckling och griskött med pommes, vita bönor i tomatsås och cole slaw. Det såg ruggigt gott ut, men servitrisen förstod dock min chock och va snabb med att berätta att det gick att ta med sig resterna hem. Om det behövdes? När vi lämnade bordet va mitt tallrik fullständigt rensat. Nästan renslickat. Sätts det ner så fantastisk mat framför mig så tuggar jag tills det är slut. Och det utan problem.  

När vi lämnade stället kunde vi inte låta bli att dra upp kameran igen.



Vi började med en seriös gruppbild, men efter det tyckte jag att det va dags för något annat. Jag sa därför "gör något galet" innan jag knäppte av bilden. Anna va med på noterna, men Malin? Vilken besvikelse va. Hennes ursäkt va att hon inte kan göra något galet. Bu.

Vi hade en väldigt bra kväll igår, som ni kanske förstår. God mat och grymt sällskap brukar ju aldrig slå fel. Och jag kommer definitivt att besöka Hard Rock Café fler gånger.  


En minut över

Denna veckan, alltså. Har bara farit runt hela tiden. Jobb, kompisar, jobb, jobb, kompisar, jobb, shopping och Hard Rock Café. Nu ska jag snart iväg och jobba igen. En lördag? Ja. Ikväll kommer det lite bilder från igårkväll. Peace.

Ge mig mera köttbullar

Idag har jag gjort 80 stycken köttbullar. Barnen fick därmed testa svenska köttbullar för första gången i sina liv och de älskade dem. Jag älskade också dem. Det kändes lite som att jag satt hemma i köket i Tollarp och käkade kvällsmat. Så jag är väldigt nöjd med mig själv ikväll. Väldigt, väldigt nöjd.

Ensamhet

Har varit själv i huset sen i lördagsmorse. Då stack mina värdföräldrar på semester och barnen åkte till mormorn. De två senaste dygnen har alltså varit det närmsta jag någonsin har varit att bo själv. Om jag gillar det? Nää. Kan faktiskt inte komma på en enda bra anledning till att bo alldeles ensam. Laga och äta mat själv, sova i ett tomt hus och inbilla sig att någon försöker bryta sig in, komma hem till total tystnad... Känna sig ensam, helt enkelt. Nog för att det kan va skönt med ensamhet ibland, men då räcker det ju att gå till ett tomt rum en stund.

Ikväll kommer barnen hem. Nog för att det har varit ganska skönt att slippa deras skrik i ett par dagar, men det ska bli skönt att inte gå och lägga sig i ett tomt hus ikväll.   

It's hard to say goodbye

Nu är ni allt bra nyfikna ute i stugorna. Sitter som på nålar och undrar över mitt stora problem. Jag vill egentligen inte berätta om det. Det blir så officiellt då. Så slutgiltigt. Men här kommer det. Jag måste kasta mina svarta Converse.


De här raringarna. Det är få saker som jag älskar, men de här skorna ligger högst upp på min Saker-som-jag-älskar-lista. Köpte de för en sisådär fem år sen och har sedan dess använt dem i stort sett varje dag året runt. På sommaren, på vintern, på shoppingturer och på fester. Vi har varit med om mycket tillsammans, skorna och jag. Vi har dansat, hoppat, sprungit, gått i ettan, tvåan och trean på gymnasiet, tagit studenten, läst kinesiska och flyttat till London ihop. De har varit fallfärdiga länge, men jag har inte kunnat säga adjö till dem. Har fortsatt att använda dem lika flitigt och ignorerat att det ibland har gjort ont att gå på grusvägar med deras bortslitna tunna sula.



Här får ni lite bättre insyn i hur söndriga de här skorna är. På den nedersta bilden håller jag i den lilla plastbiten som finns kvar och påminner mig om den stora plastbiten som från början fanns där bak för att förstärka häldelen. Ni kanske även lägger märke till att där inte finns speciellt mycket tyg kvar på insidan. Det har liksom slitits bort och försvunnit med tiden.

 

Som ni ser på bilderna ovan går det att lyfta upp hela kanten runt skorna. Det har varit ganska irriterande med alla stenar som har fastnat där. Men så här illa har skorna faktiskt mått ett tag, så ni kanske undrar varför jag inte kan skjuta upp det här avskedet längre?


Här har ni svaret. Det är mitt finger som ni ser där i mitten på skon. Där är ett hål rakt igenom. Det skulle jag väl kunna ta, om det inte hade varit för att det läcker in så fasligt mycket vatten där. Det blir liksom som att gå barfota i en vattenpöl när det regnar eller när det är lite fuktigt på marken. Och så känns det lite fattigt att gå med skor som har ett hål rakt igenom sulan.

Det är så svårt för mig att slänga de här skorna. Jag har älskat dem sen den dagen jag köpte dem. Tycker fortfarande att de är lika otroligt snygga som jag tyckte då. De passar fortfarande till allt och i alla väder. Och om jag någon gång hittar ett par exakt likadana kommer jag att köpa dem direkt. Men om det skulle hända kommer de nya skorna bara att få en väldigt stabil andraplats på min Saker-som-jag-älskar-lista. De här raringarna kommer alltid att vara nummer ett.

Det är farligt med frukt

Degar med kakor och te framför datorn. Åt lite torkad frukt också. Kliade mig i ögonen och kände snart hur de började svullna. Gick och tvättade mina händer med tvål och skvätte lite vatten i ögonen. En del av skadan var dock redan skedd.

Är ju allergisk mot frukt. Äter väldigt mycket frukt ändå, men är alltid noggrann med att tvätta mina händer, mitt ansikte och min mun efteråt, för att undvika att svullna upp så gott det går. Tänkte inte på att jag borde följa de där reglerna även när jag har ätit torkad frukt. Nu har jag dock noterat det inför framtiden.

Det fungerar inte längre

Har ett ganska stort problem som jag har blundat för länge nu. Trots att jag fortfarande pressar ihop mina ögon allt vad jag kan går det inte längre att ignorera. Jag måste skiljas från något som har funnits med mig länge. Som har funnits där för mig i vått och torrt. Som har funnits där när inget annat har fungerat.

Nej, jag måste sova. Samla krafter. Imorgon ska ni få veta vad det är för ett problem som jag svamlar om.


En lillasysters rädsla

Det är roligt för mig att ta hand om en storebror och en lillasyster. Det händer ju titt som tätt att jag känner igen deras beteende gentemot varandra från hur jag och Jimmy va när vi växte upp. Framförallt hur lillasystern beter sig och agerar. Hur hon låtsasbölar om storebroren är lite hårdhänt bara för att han ska få skäll. Hur hon gör efter honom och vill va som honom. Hur hon får va hur elak som helst mot honom, men sedan försvarar honom stenhårt om någon annan är lika elak. Och hur hon blir rädd om honom när han är påväg att göra något farligt. En gång låtsades pojken att han skulle springa ut på vägen utan att jag hade sagt att det va fritt från bilar. Flickan ropade Nooo med panik i rösten och skräck i blicken. Panik och skräck som fick mina tankar att resa bakåt i tiden. Till när jag va... ja, låt oss gissa på en sex år eller så.

Hela min familj va på besök hos ett gäng gamla människor tillsammans med mammas sida av släkten. De hade en liten damm, de där gamlingarna. En kräftdamm tror jag. För att hålla oss barn borta från den där dammen intalade de vuxna oss att det va en bottenlös damm. Jag gick stenhårt på lögnen och ville därför aldrig gå nära den. Men på någon vänster hamnade jag nära den ändå. Skulle tro att Jimmy lockade dit mig. Det va bara vi två där när Jimmy började hota med att hoppa i den där dammen. Och jag blev livrädd. Han kastade stenar i vattnet för att i nästa sekund gömma sig i det höga gräset som omringade dammen. Jag trodde att han plumsade i och fick panik innan han hoppade fram igen. Han gjorde det om och om igen och jag blev räddare och räddare. Än idag när jag tänker tillbaka på det där minnet så känner jag en touch av paniken och skräcken som jag kände där och då. En lillasysters rädsla att förlora sin storebror.


Stay away

Det känns som att jag har drabbats av någon typ av höstdepression för dagen. Är sur som ättika utan någon speciellt bra anledning. Har haft lite huvudvärk hela dagen och tröstätit allt onyttigt i huset. Känner för att skrika och böla och skälla ut människor. Ni ska alltså va glada att ni inte hänger med mig idag, gott folk.

Ännu mer brunt

Men vad köpte jag egentligen på Zara? Jo, det ska jag minsann tala om. Ett par skor. Och efter att ha spatserat runt i de där skorna i två dagar kan jag konstatera att jag är otroligt nöjd med dem. Det tar alltid lite tid för mig att komma fram till om jag är glad över mina senaste inköp, speciellt när det gäller skor. Det är jag och skostorlekar som gör det problematiskt. Har en tendens att alltid välja fel storlek, men den här gången blev det alltså helrätt.



Exposed

Jag har köpt mitt första läppstift. Det måste va vuxenpoäng på det? Aha, det va alltså ett läppstift som dolde sig i kassen från Make Up Store, tänker ni nu. Jodå, det har ni alldeles rätt i. Ett beiget som heter Invisible. Så mycket för det vuxenpoänget, va. Ett läppstift som är osynligt. Ska ändå bli skönt att känna sig lite mer påklädd framöver. Mindre naken liksom. Det är så enkelt att känna sig exposed utan läppstift, är det inte det? 


Nyanser av brunt

Oh. My. God. Jag är så mätt. Mätt och trätt. Ätit så in i bombens mycket idag. Har firat min värdpappa på puben The Brown Dog med en massa vänner till familjen och Malin. Så va det plockmat. Plockmat är farligt. Jag slutar liksom aldrig plocka. Där va minihamburgare, vegetariska grillspett, ostar, kallrökt skinka, salami och lite annat smått och gott. Chokladtårta på det och en massa godis ikväll. Vågar inte borsta tänderna just nu av rädsla för att komma för långt ner i halsen med tandborsten så att jag klöks. Ja, det händer mig ganska ofta. Hade jag gjort det ikväll så hade det utan tvekan resulterat i kräk. Och kräker på grund av att jag har ätit för mycket är emot mina principer. Töntfasoner.


Titta här då. Jag har glömt att visa mitt nya bruna nagellack. Bajsbrunt eller chokladbrunt. Det är precis som ni vill.

Vill ha filmkväll

Såg precis att de ska visa Pretty Woman på Kanal 5 ikväll. Vad väldigt sugen jag blev på att ligga i soffan på Kungsvägen 2 och titta på den med min högt älskade familj. Pappa muttrandes om hur många gånger vi sett den och att det går en bra engelsk deckare på en annan kanal. Mamma sovandes. Jimmy med datorn framför sig spelandes FM. Våra filmstunder framför tvn är så fyllda av kärlek. Ja, alltså seriöst. Massor med kärlek.

 

Fredag

Jag åkte till Westfield alldeles ensam och med ett otroligt dåligt humör utan någon riktigt bra anledning. Gick och va butter hela shoppingvarvet, men lyckades till slut locka fram några leenden ur mig själv. Jodå, jag vet ju vad som gör mig glad, så jag avslutade med en smarrig glass på Burger King.

Trots mitt dåliga humör lyckades jag få med mig två saker hem. Två saker som jag dock är tveksam till i nuläget. I det ena fallet grundar sig min tveksamhet i storleken och i det andra fallet i färgnyansen.

Här har ni kassarna. Zara och Make Up Store. Imorgon ska jag avslöja innehållet för er. Gillar nämligen det här med att hålla er på sträckbänken litegrann.

What to do?

Nu har jag hunnit återhämta mig ordentligt efter spyan. Sov hela dagen igår och har ätit som vanligt idag. Det är tur att maginfluensa alltid går över fort. Ja, annars hade väl folk dött lite titt som tätt känns det som.

För ovanlighetens skull jobbar jag imorgon. Det va faktiskt bestämt sen tidigare att jag skulle va ledig igår och jobba imorgon den här veckan. Vilken otrolig timing att jag prickade in maginfluensan på min lediga dag. Vad som händer imorgonkväll är jag inte riktigt på det klara med än. Har tre alternativ:

1. Stanna hemma i min säng
2. Sticka in till stan och festa med ett gäng au pairer
3. Åka till Westfield alldeles ensam

Nu kan ni få gissa och ha er, så återkommer jag med mitt beslut när jag har kommit fram till något.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0