Joanna Björk

Det är roligt för mig att ta hand om en storebror och en lillasyster. Det händer ju titt som tätt att jag känner igen deras beteende gentemot varandra från hur jag och Jimmy va när vi växte upp. Framförallt hur lillasystern beter sig och agerar. Hur hon låtsasbölar om storebroren är lite hårdhänt bara för att han ska få skäll. Hur hon gör efter honom och vill va som honom. Hur hon får va hur elak som helst mot honom, men sedan försvarar honom stenhårt om någon annan är lika elak. Och hur hon blir rädd om honom när han är påväg att göra något farligt. En gång låtsades pojken att han skulle springa ut på vägen utan att jag hade sagt att det va fritt från bilar. Flickan ropade Nooo med panik i rösten och skräck i blicken. Panik och skräck som fick mina tankar att resa bakåt i tiden. Till när jag va... ja, låt oss gissa på en sex år eller så.

Hela min familj va på besök hos ett gäng gamla människor tillsammans med mammas sida av släkten. De hade en liten damm, de där gamlingarna. En kräftdamm tror jag. För att hålla oss barn borta från den där dammen intalade de vuxna oss att det va en bottenlös damm. Jag gick stenhårt på lögnen och ville därför aldrig gå nära den. Men på någon vänster hamnade jag nära den ändå. Skulle tro att Jimmy lockade dit mig. Det va bara vi två där när Jimmy började hota med att hoppa i den där dammen. Och jag blev livrädd. Han kastade stenar i vattnet för att i nästa sekund gömma sig i det höga gräset som omringade dammen. Jag trodde att han plumsade i och fick panik innan han hoppade fram igen. Han gjorde det om och om igen och jag blev räddare och räddare. Än idag när jag tänker tillbaka på det där minnet så känner jag en touch av paniken och skräcken som jag kände där och då. En lillasysters rädsla att förlora sin storebror.