It's hard to say goodbye
Nu är ni allt bra nyfikna ute i stugorna. Sitter som på nålar och undrar över mitt stora problem. Jag vill egentligen inte berätta om det. Det blir så officiellt då. Så slutgiltigt. Men här kommer det. Jag måste kasta mina svarta Converse.
De här raringarna. Det är få saker som jag älskar, men de här skorna ligger högst upp på min Saker-som-jag-älskar-lista. Köpte de för en sisådär fem år sen och har sedan dess använt dem i stort sett varje dag året runt. På sommaren, på vintern, på shoppingturer och på fester. Vi har varit med om mycket tillsammans, skorna och jag. Vi har dansat, hoppat, sprungit, gått i ettan, tvåan och trean på gymnasiet, tagit studenten, läst kinesiska och flyttat till London ihop. De har varit fallfärdiga länge, men jag har inte kunnat säga adjö till dem. Har fortsatt att använda dem lika flitigt och ignorerat att det ibland har gjort ont att gå på grusvägar med deras bortslitna tunna sula.
Här får ni lite bättre insyn i hur söndriga de här skorna är. På den nedersta bilden håller jag i den lilla plastbiten som finns kvar och påminner mig om den stora plastbiten som från början fanns där bak för att förstärka häldelen. Ni kanske även lägger märke till att där inte finns speciellt mycket tyg kvar på insidan. Det har liksom slitits bort och försvunnit med tiden.
Som ni ser på bilderna ovan går det att lyfta upp hela kanten runt skorna. Det har varit ganska irriterande med alla stenar som har fastnat där. Men så här illa har skorna faktiskt mått ett tag, så ni kanske undrar varför jag inte kan skjuta upp det här avskedet längre?
Här har ni svaret. Det är mitt finger som ni ser där i mitten på skon. Där är ett hål rakt igenom. Det skulle jag väl kunna ta, om det inte hade varit för att det läcker in så fasligt mycket vatten där. Det blir liksom som att gå barfota i en vattenpöl när det regnar eller när det är lite fuktigt på marken. Och så känns det lite fattigt att gå med skor som har ett hål rakt igenom sulan.
Det är så svårt för mig att slänga de här skorna. Jag har älskat dem sen den dagen jag köpte dem. Tycker fortfarande att de är lika otroligt snygga som jag tyckte då. De passar fortfarande till allt och i alla väder. Och om jag någon gång hittar ett par exakt likadana kommer jag att köpa dem direkt. Men om det skulle hända kommer de nya skorna bara att få en väldigt stabil andraplats på min Saker-som-jag-älskar-lista. De här raringarna kommer alltid att vara nummer ett.
De här raringarna. Det är få saker som jag älskar, men de här skorna ligger högst upp på min Saker-som-jag-älskar-lista. Köpte de för en sisådär fem år sen och har sedan dess använt dem i stort sett varje dag året runt. På sommaren, på vintern, på shoppingturer och på fester. Vi har varit med om mycket tillsammans, skorna och jag. Vi har dansat, hoppat, sprungit, gått i ettan, tvåan och trean på gymnasiet, tagit studenten, läst kinesiska och flyttat till London ihop. De har varit fallfärdiga länge, men jag har inte kunnat säga adjö till dem. Har fortsatt att använda dem lika flitigt och ignorerat att det ibland har gjort ont att gå på grusvägar med deras bortslitna tunna sula.
Här får ni lite bättre insyn i hur söndriga de här skorna är. På den nedersta bilden håller jag i den lilla plastbiten som finns kvar och påminner mig om den stora plastbiten som från början fanns där bak för att förstärka häldelen. Ni kanske även lägger märke till att där inte finns speciellt mycket tyg kvar på insidan. Det har liksom slitits bort och försvunnit med tiden.
Som ni ser på bilderna ovan går det att lyfta upp hela kanten runt skorna. Det har varit ganska irriterande med alla stenar som har fastnat där. Men så här illa har skorna faktiskt mått ett tag, så ni kanske undrar varför jag inte kan skjuta upp det här avskedet längre?
Här har ni svaret. Det är mitt finger som ni ser där i mitten på skon. Där är ett hål rakt igenom. Det skulle jag väl kunna ta, om det inte hade varit för att det läcker in så fasligt mycket vatten där. Det blir liksom som att gå barfota i en vattenpöl när det regnar eller när det är lite fuktigt på marken. Och så känns det lite fattigt att gå med skor som har ett hål rakt igenom sulan.
Det är så svårt för mig att slänga de här skorna. Jag har älskat dem sen den dagen jag köpte dem. Tycker fortfarande att de är lika otroligt snygga som jag tyckte då. De passar fortfarande till allt och i alla väder. Och om jag någon gång hittar ett par exakt likadana kommer jag att köpa dem direkt. Men om det skulle hända kommer de nya skorna bara att få en väldigt stabil andraplats på min Saker-som-jag-älskar-lista. De här raringarna kommer alltid att vara nummer ett.
Kommentarer
Trackback
