Happy Halloween
Hard Rock Café
Igårkväll va det Hard Rock Café som gällde för mig, Malin och Anna. Anna va dock sen till bussen, vilket resulterade i lite poserande framför kameran. 
Men tillslut dök Anna upp och vi begav oss mot Hard Rock. Väl där fick vi stå i kö för att komma in.
Och när vi kom fram till ingången sa de att vi skulle bli tvungna att vänta på ett bord i tre timmar. Vi gillade läget och gick och ställde oss vid baren.
Jag började med en drink som heter Bahama Mama. Följde upp med en Strawberry Daiquiri och till maten testade jag en Island Mai Thai. Mina betyg på de tre? God, godare, äcklig. Den sista blev en ordentlig besvikelse. Förväntade mig samma goda Mai Thai som jag har druckit i Thailand, men fick istället något som smakade Tequila.
Vi hade väldigt trevligt vid baren, men blev ändå glatt överraskade när vi fick ett bord efter drygt en timme. Matdags!
Undrar ni över mitt ansiktuttryck? Tallriket som jag fick framför mig va så proppfullt att till och med jag blev chockad.
Revben, kyckling och griskött med pommes, vita bönor i tomatsås och cole slaw. Det såg ruggigt gott ut, men servitrisen förstod dock min chock och va snabb med att berätta att det gick att ta med sig resterna hem. Om det behövdes? När vi lämnade bordet va mitt tallrik fullständigt rensat. Nästan renslickat. Sätts det ner så fantastisk mat framför mig så tuggar jag tills det är slut. Och det utan problem.
När vi lämnade stället kunde vi inte låta bli att dra upp kameran igen. 
Vi började med en seriös gruppbild, men efter det tyckte jag att det va dags för något annat. Jag sa därför "gör något galet" innan jag knäppte av bilden. Anna va med på noterna, men Malin? Vilken besvikelse va. Hennes ursäkt va att hon inte kan göra något galet. Bu.
Vi hade en väldigt bra kväll igår, som ni kanske förstår. God mat och grymt sällskap brukar ju aldrig slå fel. Och jag kommer definitivt att besöka Hard Rock Café fler gånger.
En minut över
Denna veckan, alltså. Har bara farit runt hela tiden. Jobb, kompisar, jobb, jobb, kompisar, jobb, shopping och Hard Rock Café. Nu ska jag snart iväg och jobba igen. En lördag? Ja. Ikväll kommer det lite bilder från igårkväll. Peace.
Ge mig mera köttbullar
Idag har jag gjort 80 stycken köttbullar. Barnen fick därmed testa svenska köttbullar för första gången i sina liv och de älskade dem. Jag älskade också dem. Det kändes lite som att jag satt hemma i köket i Tollarp och käkade kvällsmat. Så jag är väldigt nöjd med mig själv ikväll. Väldigt, väldigt nöjd.
Ensamhet
Har varit själv i huset sen i lördagsmorse. Då stack mina värdföräldrar på semester och barnen åkte till mormorn. De två senaste dygnen har alltså varit det närmsta jag någonsin har varit att bo själv. Om jag gillar det? Nää. Kan faktiskt inte komma på en enda bra anledning till att bo alldeles ensam. Laga och äta mat själv, sova i ett tomt hus och inbilla sig att någon försöker bryta sig in, komma hem till total tystnad... Känna sig ensam, helt enkelt. Nog för att det kan va skönt med ensamhet ibland, men då räcker det ju att gå till ett tomt rum en stund.
Ikväll kommer barnen hem. Nog för att det har varit ganska skönt att slippa deras skrik i ett par dagar, men det ska bli skönt att inte gå och lägga sig i ett tomt hus ikväll.
Ikväll kommer barnen hem. Nog för att det har varit ganska skönt att slippa deras skrik i ett par dagar, men det ska bli skönt att inte gå och lägga sig i ett tomt hus ikväll.
It's hard to say goodbye
Nu är ni allt bra nyfikna ute i stugorna. Sitter som på nålar och undrar över mitt stora problem. Jag vill egentligen inte berätta om det. Det blir så officiellt då. Så slutgiltigt. Men här kommer det. Jag måste kasta mina svarta Converse.
De här raringarna. Det är få saker som jag älskar, men de här skorna ligger högst upp på min Saker-som-jag-älskar-lista. Köpte de för en sisådär fem år sen och har sedan dess använt dem i stort sett varje dag året runt. På sommaren, på vintern, på shoppingturer och på fester. Vi har varit med om mycket tillsammans, skorna och jag. Vi har dansat, hoppat, sprungit, gått i ettan, tvåan och trean på gymnasiet, tagit studenten, läst kinesiska och flyttat till London ihop. De har varit fallfärdiga länge, men jag har inte kunnat säga adjö till dem. Har fortsatt att använda dem lika flitigt och ignorerat att det ibland har gjort ont att gå på grusvägar med deras bortslitna tunna sula.
Här får ni lite bättre insyn i hur söndriga de här skorna är. På den nedersta bilden håller jag i den lilla plastbiten som finns kvar och påminner mig om den stora plastbiten som från början fanns där bak för att förstärka häldelen. Ni kanske även lägger märke till att där inte finns speciellt mycket tyg kvar på insidan. Det har liksom slitits bort och försvunnit med tiden.
Som ni ser på bilderna ovan går det att lyfta upp hela kanten runt skorna. Det har varit ganska irriterande med alla stenar som har fastnat där. Men så här illa har skorna faktiskt mått ett tag, så ni kanske undrar varför jag inte kan skjuta upp det här avskedet längre?
Här har ni svaret. Det är mitt finger som ni ser där i mitten på skon. Där är ett hål rakt igenom. Det skulle jag väl kunna ta, om det inte hade varit för att det läcker in så fasligt mycket vatten där. Det blir liksom som att gå barfota i en vattenpöl när det regnar eller när det är lite fuktigt på marken. Och så känns det lite fattigt att gå med skor som har ett hål rakt igenom sulan.
Det är så svårt för mig att slänga de här skorna. Jag har älskat dem sen den dagen jag köpte dem. Tycker fortfarande att de är lika otroligt snygga som jag tyckte då. De passar fortfarande till allt och i alla väder. Och om jag någon gång hittar ett par exakt likadana kommer jag att köpa dem direkt. Men om det skulle hända kommer de nya skorna bara att få en väldigt stabil andraplats på min Saker-som-jag-älskar-lista. De här raringarna kommer alltid att vara nummer ett.
De här raringarna. Det är få saker som jag älskar, men de här skorna ligger högst upp på min Saker-som-jag-älskar-lista. Köpte de för en sisådär fem år sen och har sedan dess använt dem i stort sett varje dag året runt. På sommaren, på vintern, på shoppingturer och på fester. Vi har varit med om mycket tillsammans, skorna och jag. Vi har dansat, hoppat, sprungit, gått i ettan, tvåan och trean på gymnasiet, tagit studenten, läst kinesiska och flyttat till London ihop. De har varit fallfärdiga länge, men jag har inte kunnat säga adjö till dem. Har fortsatt att använda dem lika flitigt och ignorerat att det ibland har gjort ont att gå på grusvägar med deras bortslitna tunna sula.
Här får ni lite bättre insyn i hur söndriga de här skorna är. På den nedersta bilden håller jag i den lilla plastbiten som finns kvar och påminner mig om den stora plastbiten som från början fanns där bak för att förstärka häldelen. Ni kanske även lägger märke till att där inte finns speciellt mycket tyg kvar på insidan. Det har liksom slitits bort och försvunnit med tiden.
Som ni ser på bilderna ovan går det att lyfta upp hela kanten runt skorna. Det har varit ganska irriterande med alla stenar som har fastnat där. Men så här illa har skorna faktiskt mått ett tag, så ni kanske undrar varför jag inte kan skjuta upp det här avskedet längre?
Här har ni svaret. Det är mitt finger som ni ser där i mitten på skon. Där är ett hål rakt igenom. Det skulle jag väl kunna ta, om det inte hade varit för att det läcker in så fasligt mycket vatten där. Det blir liksom som att gå barfota i en vattenpöl när det regnar eller när det är lite fuktigt på marken. Och så känns det lite fattigt att gå med skor som har ett hål rakt igenom sulan.
Det är så svårt för mig att slänga de här skorna. Jag har älskat dem sen den dagen jag köpte dem. Tycker fortfarande att de är lika otroligt snygga som jag tyckte då. De passar fortfarande till allt och i alla väder. Och om jag någon gång hittar ett par exakt likadana kommer jag att köpa dem direkt. Men om det skulle hända kommer de nya skorna bara att få en väldigt stabil andraplats på min Saker-som-jag-älskar-lista. De här raringarna kommer alltid att vara nummer ett.
Det är farligt med frukt
Degar med kakor och te framför datorn. Åt lite torkad frukt också. Kliade mig i ögonen och kände snart hur de började svullna. Gick och tvättade mina händer med tvål och skvätte lite vatten i ögonen. En del av skadan var dock redan skedd.
Är ju allergisk mot frukt. Äter väldigt mycket frukt ändå, men är alltid noggrann med att tvätta mina händer, mitt ansikte och min mun efteråt, för att undvika att svullna upp så gott det går. Tänkte inte på att jag borde följa de där reglerna även när jag har ätit torkad frukt. Nu har jag dock noterat det inför framtiden.
Är ju allergisk mot frukt. Äter väldigt mycket frukt ändå, men är alltid noggrann med att tvätta mina händer, mitt ansikte och min mun efteråt, för att undvika att svullna upp så gott det går. Tänkte inte på att jag borde följa de där reglerna även när jag har ätit torkad frukt. Nu har jag dock noterat det inför framtiden.
Det fungerar inte längre
Har ett ganska stort problem som jag har blundat för länge nu. Trots att jag fortfarande pressar ihop mina ögon allt vad jag kan går det inte längre att ignorera. Jag måste skiljas från något som har funnits med mig länge. Som har funnits där för mig i vått och torrt. Som har funnits där när inget annat har fungerat.
Nej, jag måste sova. Samla krafter. Imorgon ska ni få veta vad det är för ett problem som jag svamlar om.
En lillasysters rädsla
Det är roligt för mig att ta hand om en storebror och en lillasyster. Det händer ju titt som tätt att jag känner igen deras beteende gentemot varandra från hur jag och Jimmy va när vi växte upp. Framförallt hur lillasystern beter sig och agerar. Hur hon låtsasbölar om storebroren är lite hårdhänt bara för att han ska få skäll. Hur hon gör efter honom och vill va som honom. Hur hon får va hur elak som helst mot honom, men sedan försvarar honom stenhårt om någon annan är lika elak. Och hur hon blir rädd om honom när han är påväg att göra något farligt. En gång låtsades pojken att han skulle springa ut på vägen utan att jag hade sagt att det va fritt från bilar. Flickan ropade Nooo med panik i rösten och skräck i blicken. Panik och skräck som fick mina tankar att resa bakåt i tiden. Till när jag va... ja, låt oss gissa på en sex år eller så.
Hela min familj va på besök hos ett gäng gamla människor tillsammans med mammas sida av släkten. De hade en liten damm, de där gamlingarna. En kräftdamm tror jag. För att hålla oss barn borta från den där dammen intalade de vuxna oss att det va en bottenlös damm. Jag gick stenhårt på lögnen och ville därför aldrig gå nära den. Men på någon vänster hamnade jag nära den ändå. Skulle tro att Jimmy lockade dit mig. Det va bara vi två där när Jimmy började hota med att hoppa i den där dammen. Och jag blev livrädd. Han kastade stenar i vattnet för att i nästa sekund gömma sig i det höga gräset som omringade dammen. Jag trodde att han plumsade i och fick panik innan han hoppade fram igen. Han gjorde det om och om igen och jag blev räddare och räddare. Än idag när jag tänker tillbaka på det där minnet så känner jag en touch av paniken och skräcken som jag kände där och då. En lillasysters rädsla att förlora sin storebror.
Hela min familj va på besök hos ett gäng gamla människor tillsammans med mammas sida av släkten. De hade en liten damm, de där gamlingarna. En kräftdamm tror jag. För att hålla oss barn borta från den där dammen intalade de vuxna oss att det va en bottenlös damm. Jag gick stenhårt på lögnen och ville därför aldrig gå nära den. Men på någon vänster hamnade jag nära den ändå. Skulle tro att Jimmy lockade dit mig. Det va bara vi två där när Jimmy började hota med att hoppa i den där dammen. Och jag blev livrädd. Han kastade stenar i vattnet för att i nästa sekund gömma sig i det höga gräset som omringade dammen. Jag trodde att han plumsade i och fick panik innan han hoppade fram igen. Han gjorde det om och om igen och jag blev räddare och räddare. Än idag när jag tänker tillbaka på det där minnet så känner jag en touch av paniken och skräcken som jag kände där och då. En lillasysters rädsla att förlora sin storebror.
Stay away
Det känns som att jag har drabbats av någon typ av höstdepression för dagen. Är sur som ättika utan någon speciellt bra anledning. Har haft lite huvudvärk hela dagen och tröstätit allt onyttigt i huset. Känner för att skrika och böla och skälla ut människor. Ni ska alltså va glada att ni inte hänger med mig idag, gott folk.
Ännu mer brunt
Men vad köpte jag egentligen på Zara? Jo, det ska jag minsann tala om. Ett par skor. Och efter att ha spatserat runt i de där skorna i två dagar kan jag konstatera att jag är otroligt nöjd med dem. Det tar alltid lite tid för mig att komma fram till om jag är glad över mina senaste inköp, speciellt när det gäller skor. Det är jag och skostorlekar som gör det problematiskt. Har en tendens att alltid välja fel storlek, men den här gången blev det alltså helrätt.
Exposed
Jag har köpt mitt första läppstift. Det måste va vuxenpoäng på det? Aha, det va alltså ett läppstift som dolde sig i kassen från Make Up Store, tänker ni nu. Jodå, det har ni alldeles rätt i. Ett beiget som heter Invisible. Så mycket för det vuxenpoänget, va. Ett läppstift som är osynligt. Ska ändå bli skönt att känna sig lite mer påklädd framöver. Mindre naken liksom. Det är så enkelt att känna sig exposed utan läppstift, är det inte det? 
Nyanser av brunt
Oh. My. God. Jag är så mätt. Mätt och trätt. Ätit så in i bombens mycket idag. Har firat min värdpappa på puben The Brown Dog med en massa vänner till familjen och Malin. Så va det plockmat. Plockmat är farligt. Jag slutar liksom aldrig plocka. Där va minihamburgare, vegetariska grillspett, ostar, kallrökt skinka, salami och lite annat smått och gott. Chokladtårta på det och en massa godis ikväll. Vågar inte borsta tänderna just nu av rädsla för att komma för långt ner i halsen med tandborsten så att jag klöks. Ja, det händer mig ganska ofta. Hade jag gjort det ikväll så hade det utan tvekan resulterat i kräk. Och kräker på grund av att jag har ätit för mycket är emot mina principer. Töntfasoner.
Titta här då. Jag har glömt att visa mitt nya bruna nagellack. Bajsbrunt eller chokladbrunt. Det är precis som ni vill.
Titta här då. Jag har glömt att visa mitt nya bruna nagellack. Bajsbrunt eller chokladbrunt. Det är precis som ni vill.
Vill ha filmkväll
Såg precis att de ska visa Pretty Woman på Kanal 5 ikväll. Vad väldigt sugen jag blev på att ligga i soffan på Kungsvägen 2 och titta på den med min högt älskade familj. Pappa muttrandes om hur många gånger vi sett den och att det går en bra engelsk deckare på en annan kanal. Mamma sovandes. Jimmy med datorn framför sig spelandes FM. Våra filmstunder framför tvn är så fyllda av kärlek. Ja, alltså seriöst. Massor med kärlek.
Fredag
Jag åkte till Westfield alldeles ensam och med ett otroligt dåligt humör utan någon riktigt bra anledning. Gick och va butter hela shoppingvarvet, men lyckades till slut locka fram några leenden ur mig själv. Jodå, jag vet ju vad som gör mig glad, så jag avslutade med en smarrig glass på Burger King.
Trots mitt dåliga humör lyckades jag få med mig två saker hem. Två saker som jag dock är tveksam till i nuläget. I det ena fallet grundar sig min tveksamhet i storleken och i det andra fallet i färgnyansen.
Här har ni kassarna. Zara och Make Up Store. Imorgon ska jag avslöja innehållet för er. Gillar nämligen det här med att hålla er på sträckbänken litegrann.
Trots mitt dåliga humör lyckades jag få med mig två saker hem. Två saker som jag dock är tveksam till i nuläget. I det ena fallet grundar sig min tveksamhet i storleken och i det andra fallet i färgnyansen.
Här har ni kassarna. Zara och Make Up Store. Imorgon ska jag avslöja innehållet för er. Gillar nämligen det här med att hålla er på sträckbänken litegrann.
What to do?
Nu har jag hunnit återhämta mig ordentligt efter spyan. Sov hela dagen igår och har ätit som vanligt idag. Det är tur att maginfluensa alltid går över fort. Ja, annars hade väl folk dött lite titt som tätt känns det som.
För ovanlighetens skull jobbar jag imorgon. Det va faktiskt bestämt sen tidigare att jag skulle va ledig igår och jobba imorgon den här veckan. Vilken otrolig timing att jag prickade in maginfluensan på min lediga dag. Vad som händer imorgonkväll är jag inte riktigt på det klara med än. Har tre alternativ:
1. Stanna hemma i min säng
2. Sticka in till stan och festa med ett gäng au pairer
3. Åka till Westfield alldeles ensam
Nu kan ni få gissa och ha er, så återkommer jag med mitt beslut när jag har kommit fram till något.
För ovanlighetens skull jobbar jag imorgon. Det va faktiskt bestämt sen tidigare att jag skulle va ledig igår och jobba imorgon den här veckan. Vilken otrolig timing att jag prickade in maginfluensan på min lediga dag. Vad som händer imorgonkväll är jag inte riktigt på det klara med än. Har tre alternativ:
1. Stanna hemma i min säng
2. Sticka in till stan och festa med ett gäng au pairer
3. Åka till Westfield alldeles ensam
Nu kan ni få gissa och ha er, så återkommer jag med mitt beslut när jag har kommit fram till något.
Spyan is in da house
Självklart lyckades jag inte hålla mig borta från maginfluensan som har seglat runt i huset den senase tiden. Vid 23-tiden igårkväll högg det plötsligt till i min mage och jag började frysa som en idiot. Klädde på mig extra mycket kläder och kröp ner under täcket för att bråka med magsjukan. Klockan fyra inatt förlorade jag kampen och spydde. Väckte troligtvis hela huset, eftersom jag inte kan kräkas tyst och diskret. Fortsatte halvsovandet till klockan nio imorse, pratade med mamma en stund och lyckades sen somna hyffsat ordentligt. Vaknade nyss och har inte spytt mer sen den där enda gången inatt. Cross our fingers att det värsta är över nu.
I want to be famous
Varje gång den här låten dyker upp på min Ipod så tänker jag att ja, det där stämmer in på mig. Det hade varit väldigt fint att va känd. Bara så att ni vet.
Vilket hårt arbete jag har, va?
Vardagslyx har en förmåga att göra mig barnsligt glad. Som nu till exempel. Har skickat iväg båda mina ungar på playdates i eftermiddag, vilket innebär att jag kan sitta här med en kopp te i handen och njuta av lugnet och ensamheten. Ikväll är jag barnvakt här hemma, men det är jag så gärna. Min plan är mys med varm chokladmjölk och banankaka innan det är bad- och läggdags för de små liven.
Om man skulle ta och dra täcket över huvudet
Vilken skitstart på dagen. Vaknade som vanligt av flickans skrik efter mamma. Halvsov fram tills klockan ringde och upptäckte då att jag fortfarande va fruktansvärt trött. Så trött att man går omkring och svär högt för sig själv, ni vet? Eller det kanske bara är jag?
Efter att mamman hade lämnat huset tillsammans med ungarna bestämde jag mig för att ge mig ut på en springtur. Kände att jag va tvungen att röra lite på mig efter allt jag har ätit i helgen. Dock hann jag inte springa speciellt länge innan jag började må illa. Maten som jag har proppat i mig protesterade genom att vilja komma upp igen och jag började gå. Gick länge innan jag försökte mig på att jogga lite lätt på en grusväg. Det kom en bra låt på Ipoden och jag kände hur dysterheten började släppa. Men så snubblade jag på en sten. Försökte hålla mig uppe på benen, men föll raklång efter några meter. Tittade mig omkring och pustade ut. Ingen såg. Funderade ändå på att börja gråta, lite för att det gjorde ont, men mest för hur dåligt den här måndagen har startat.
Här har ni mig just nu. Förbannad, flottig och blodig.
Efter att mamman hade lämnat huset tillsammans med ungarna bestämde jag mig för att ge mig ut på en springtur. Kände att jag va tvungen att röra lite på mig efter allt jag har ätit i helgen. Dock hann jag inte springa speciellt länge innan jag började må illa. Maten som jag har proppat i mig protesterade genom att vilja komma upp igen och jag började gå. Gick länge innan jag försökte mig på att jogga lite lätt på en grusväg. Det kom en bra låt på Ipoden och jag kände hur dysterheten började släppa. Men så snubblade jag på en sten. Försökte hålla mig uppe på benen, men föll raklång efter några meter. Tittade mig omkring och pustade ut. Ingen såg. Funderade ändå på att börja gråta, lite för att det gjorde ont, men mest för hur dåligt den här måndagen har startat.
Här har ni mig just nu. Förbannad, flottig och blodig.
Gottgottigottgott
Mums vilken bra matdag jag har haft. Åt köttbullar, potatis, sås och massor med lingon samt chokladboll, dammsugare och mazarin på IKEA. När jag kom hem väntade kyckling, stekt potatis och gravy på mig. Och björnbärspaj med vaniljglass till efterrätt. Nu ligger jag här i min säng med Marabou Mjölkchoklad och Ahlgrens Bilar. Om jag är lycklig? Yes.
Two down, three to go
Här sitter jag och läser Harry Potter och dricker te. Skulle egentligen fika med Malin och Sofia, men mina planer ändrades för en liten stund sen. Mamman och flickan är och simmar, pojken ligger i soffan några meter ifrån mig och mår illa och pappan är och klipper sig. Eftersom han inte ville bära med en magsjuk pojke till frisörsalongen ställde jag såklart upp och stannade hemma med sjuklingen.
När jag är klar med barnvaktningen ska jag färga håret och göra vid mig inför kvällen. Då står det nämligen mat och fest med Malin på mitt schema. Vi får hoppas att jag inte hinner börja spy innan dess. Magsjuka känns inte speciellt långt borta i det här huset för tillfället.
När jag är klar med barnvaktningen ska jag färga håret och göra vid mig inför kvällen. Då står det nämligen mat och fest med Malin på mitt schema. Vi får hoppas att jag inte hinner börja spy innan dess. Magsjuka känns inte speciellt långt borta i det här huset för tillfället.
Jag vill inte kräkas
Flickan i huset började spy vid 23-tiden igårkväll och har sedan fortsatt på det spåret. Nu håller vi alltså tummarna för att jag inte har blivit smittad.
The Galway Girl
Kan inte få nog av den här låten just nu. Lyssnar på den om och om igen.
Den är med i P.S I Love You. Ni har väl sett den filmen? Annars tycker jag att ni ska göra det. Glöm bara inte att ladda upp med lite näsdukar innan.
Den är med i P.S I Love You. Ni har väl sett den filmen? Annars tycker jag att ni ska göra det. Glöm bara inte att ladda upp med lite näsdukar innan.
Och det är tydligen inget nytt fenomen heller...
Mamma läste igenom mitt blogginlägg om mina kassar och sa att det va roligt innan vi fortsatte att prata vidare om annat. Efter en stund drog hon dock upp ämnet igen:
Har funderat på det här med kassar. Det är ju faktiskt ett gammalt fenomen för dig. Du har ju hängt massor av kassar på krokarna i hallen för "det va ju synd att slänga dem" har du sagt.
Jag samlar på kassar
Minns ni den där fina presentkassen jag köpte till flickans födelsedagspresent? Jag har funderat hit och dit hur jag ska göra med den. Frågat alla runt mig om de tycker att det är ok att jag behåller den själv och slår in hennes present i något annat. Meningarna har varit delade, men efter mycket om och men bestämde jag mig igår för att ge henne kassen. Det beslutet tog jag enbart för att jag hade glömt att slå in presenten i något annat och skulle ge henne den imorse.
Så imorse gick jag in i hennes rum med kassen och en ballong sjungandes Happy Birthday. Hon pratade lite om ballongen, men brydde sig inte om kassen alls. Hon brydde sig såklart om innehållet, men sa inte ett ljud om kassen. Noll intresse. Så när hon hade stuckit till skolan tog jag tillbaka kassen till mitt rum. Vill hon inte ha den kan det ju inte va fel av mig att ta den, tänkte jag.
Alldeles nyss frågade mamma på msn om flickan fick kassen eller hur det blev med den. Jag svarade att jag faktiskt tog tillbaka den. Att hon inte visade något intresse alls för den, men att jag annars hade tänkt att hon skulle få behålla den. Försvarade mig lite alltså. Då skrev pappa att det ju va roligt för mig att jag har en alldeles egen kasse.
Och här slog det mig. Jag slängde en blick mot min lilla kasshörna och kom helt plötsligt på att jag faktiskt har en kasshörna. Jag har inte bara en alldeles egen kasse. Jag har ett helt eget kasshav. Herregud, här har jag samlat på kassar i månader utan att fundera över om det är normalt. Tänkt hur mycket som helst på hur jag ska kunna behålla den där Disneykassen utan att verka taskig mot flickan.
Titta bara på det här. Hur mycket kassar som helst. På bilden ser ni alltså fem ganska stora kassar som i sin tur är fyllda med kassar. Jag är i fullkomlig chock. Vilken märklig upptäckt jag har gjort ikväll. Jag samlar sjukligt mycket på kassar. Så mycket att jag inte ens låter en liten söt flicka behålla den där fina Mussekassen när hon fyller 4 år. Jag borde skämmas.
Så imorse gick jag in i hennes rum med kassen och en ballong sjungandes Happy Birthday. Hon pratade lite om ballongen, men brydde sig inte om kassen alls. Hon brydde sig såklart om innehållet, men sa inte ett ljud om kassen. Noll intresse. Så när hon hade stuckit till skolan tog jag tillbaka kassen till mitt rum. Vill hon inte ha den kan det ju inte va fel av mig att ta den, tänkte jag.
Alldeles nyss frågade mamma på msn om flickan fick kassen eller hur det blev med den. Jag svarade att jag faktiskt tog tillbaka den. Att hon inte visade något intresse alls för den, men att jag annars hade tänkt att hon skulle få behålla den. Försvarade mig lite alltså. Då skrev pappa att det ju va roligt för mig att jag har en alldeles egen kasse.
Och här slog det mig. Jag slängde en blick mot min lilla kasshörna och kom helt plötsligt på att jag faktiskt har en kasshörna. Jag har inte bara en alldeles egen kasse. Jag har ett helt eget kasshav. Herregud, här har jag samlat på kassar i månader utan att fundera över om det är normalt. Tänkt hur mycket som helst på hur jag ska kunna behålla den där Disneykassen utan att verka taskig mot flickan.
Titta bara på det här. Hur mycket kassar som helst. På bilden ser ni alltså fem ganska stora kassar som i sin tur är fyllda med kassar. Jag är i fullkomlig chock. Vilken märklig upptäckt jag har gjort ikväll. Jag samlar sjukligt mycket på kassar. Så mycket att jag inte ens låter en liten söt flicka behålla den där fina Mussekassen när hon fyller 4 år. Jag borde skämmas.
Barnkalas
Pjuuuh, så trött jag är. Och vilken otroligt lång dag det har varit. Hade en slapp förmiddag i sängen där jag tittade ikapp veckans Idolavsnitt. Vid lunch följde jag med min värdfamilj till puben för lunch innan vi begav oss tillbaka hem för att sparka igång flickans födelsedagskalas. Blev ju trött bara av att se alla barn. Kändes inte som att jag hjälpte till speciellt mycket, men blev utmattad ändå. Och efter kalaset byggde jag ihop lite playmobil. Älskar att bygga ihop leksaker. Playmobil och Lego har alltid varit liiiite roligare än det mesta, grabbig som jag är. Tanken va att jag skulle festa till det på Walkabout ikväll, men lyckades inte spara tillräckligt med energi för att orka med det. Istället sitter jag här och sover.
Känslor
Ligger i sängen igen. Har ju varit nere en runda och nattat pojken och tryckt i mig en massa onyttigt tidigare under kvällen. Bredvid mig i sängen kryper en skadad fluga omkring. Jag undrar vad som har hänt med den. Vad tragiska liv flugor lever. De flyger omkring och är hatade av alla tills de en dag blir krossade av en fluesmäll. Eller, som i det här fallet, kryper omkring och är skadade innan de dör.
Har läst igenom lite av mina gamla blogginlägg ikväll. Bland annat de när jag va sjuk i somras. Då när jag blev inlagd på sjukhus en runda, om ni minns. Det va ju sjukt, det där. Tycker att jag fångade mina känslor ganska bra i de där inläggen. Drabbades lite av den sorgsenhet som jag kände då när jag läste dem. När jag upptäckte det blev jag genast glad igen. Vill ju förmedla känslor med ord och text. Det är där utmaningen med att blogga ligger. Så det va bra jobbat där, Joanna.
Har läst igenom lite av mina gamla blogginlägg ikväll. Bland annat de när jag va sjuk i somras. Då när jag blev inlagd på sjukhus en runda, om ni minns. Det va ju sjukt, det där. Tycker att jag fångade mina känslor ganska bra i de där inläggen. Drabbades lite av den sorgsenhet som jag kände då när jag läste dem. När jag upptäckte det blev jag genast glad igen. Vill ju förmedla känslor med ord och text. Det är där utmaningen med att blogga ligger. Så det va bra jobbat där, Joanna.
Mat är livet
Här ligger jag med migrän och jag vet precis varför den där huvudvärken kom smygandes precis idag. Hoppade nämligen över frukosten. Vaknade sent, hade bråttom och skulle åka till en thairestaurang i Notting Hill direkt. Men hur överlever de där anorektikerna egentligen? De måste ju hoppa över måltider hela tiden. Det hade aldrig funkat för mig. De väldigt få gångerna som jag hoppar över en måltid resulterar i migrän och dåligt humör. Palla leva på det sättet.
Har haft en väldigt trevlig dag förövrigt. God mat och fantastiskt trevligt sällskap i Malin, Anna (ny au pair) och Maria (gammal nanny som är på besök). Är väldigt förtjust i Notting Hill. Där finns en hel del snygga människor med coola kläder att inspireras av. Ja, och så är där mysigt också.
Ikväll är jag barnvakt här hemma och imorgon är det barnkalas. Min flicka fyller ju år på måndag.
Har haft en väldigt trevlig dag förövrigt. God mat och fantastiskt trevligt sällskap i Malin, Anna (ny au pair) och Maria (gammal nanny som är på besök). Är väldigt förtjust i Notting Hill. Där finns en hel del snygga människor med coola kläder att inspireras av. Ja, och så är där mysigt också.
Ikväll är jag barnvakt här hemma och imorgon är det barnkalas. Min flicka fyller ju år på måndag.
Gummistövlar och halsduk
Helgen är här och med den kom ösregnet. Vilken tur då att jag har köpt gummistövlar.
Fullkomligt älskar de här dojjorna. De är sköna och varma och torra. Att jag aldrig har upptäckt det här med gummistövlar förr. Bättre sent än aldrig, som det så fint heter.
Jag och mina gummistövlar har varit på Westfield med Malin idag. Åt vietnamesiskt och köpte ett par svarta knästrumpor samt en stor mysig halsduk.
Den här stora mysiga halsduken närmare bestämt.
Nu ska jag titta på The Vampire Diaries innan jag beger mig ut i regnet igen för att gå och barnvakta hos en annan familj. Lugn och skön start på en lugn och skön helg.
Fullkomligt älskar de här dojjorna. De är sköna och varma och torra. Att jag aldrig har upptäckt det här med gummistövlar förr. Bättre sent än aldrig, som det så fint heter.
Jag och mina gummistövlar har varit på Westfield med Malin idag. Åt vietnamesiskt och köpte ett par svarta knästrumpor samt en stor mysig halsduk.
Den här stora mysiga halsduken närmare bestämt.
Nu ska jag titta på The Vampire Diaries innan jag beger mig ut i regnet igen för att gå och barnvakta hos en annan familj. Lugn och skön start på en lugn och skön helg.
