Joanna Björk

Vilken skitstart på dagen. Vaknade som vanligt av flickans skrik efter mamma. Halvsov fram tills klockan ringde och upptäckte då att jag fortfarande va fruktansvärt trött. Så trött att man går omkring och svär högt för sig själv, ni vet? Eller det kanske bara är jag?

Efter att mamman hade lämnat huset tillsammans med ungarna bestämde jag mig för att ge mig ut på en springtur. Kände att jag va tvungen att röra lite på mig efter allt jag har ätit i helgen. Dock hann jag inte springa speciellt länge innan jag började må illa. Maten som jag har proppat i mig protesterade genom att vilja komma upp igen och jag började gå. Gick länge innan jag försökte mig på att jogga lite lätt på en grusväg. Det kom en bra låt på Ipoden och jag kände hur dysterheten började släppa. Men så snubblade jag på en sten. Försökte hålla mig uppe på benen, men föll raklång efter några meter. Tittade mig omkring och pustade ut. Ingen såg. Funderade ändå på att börja gråta, lite för att det gjorde ont, men mest för hur dåligt den här måndagen har startat. 

Här har ni mig just nu. Förbannad, flottig och blodig.