The 23rd of March
Det blev inget jobb hos en annan familj ikväll, så jag har minsann tid att ta in och njuta lite extra av mina två månader i landet ändå. Och det har varit en bra dag att fira två månader på. Jag tjänade lite extraslantar på att passa en söt liten flicka imorse, vann en lång lunchfight med min flicka och gjorde extra god kvällsmat till mig och barnen. Allt har känts så positivt och härligt.
Nu klappar jag mig själv på axeln, säger "Grattis till dina två första månader i London, Joanna" och ler så att mina stora kinder framhävs ordentligt.
Nu klappar jag mig själv på axeln, säger "Grattis till dina två första månader i London, Joanna" och ler så att mina stora kinder framhävs ordentligt.
Hurra hurra hurra
Jag är sur, trött och har migrän. Vilken otroligt dålig kombination det är. Det enda som skulle kunna göra det ännu värre är hunger. Så det är tur att jag inte är hungrig dessutom.
Det är inte klokt det här med att jag bara skriver tråkiga dagboksinlägg här hela tiden. Så fullständigt humorlösa och ointressanta. Ibland fnissar jag lite åt det. Jag som är så rolig egentligen liksom. Men ikväll fnissar jag inte. Ikväll är det bara ett irriterande faktum.
Men imorgon är det dags att fira igen, hörreni! Då är det den 23e mars. Ringer det någon klocka då? Tänds det någon lampa? Inte det, nej. Imorgon har jag bott två månader i London. Så hur ska jag fira det? Jo, det ska jag berätta för er.
Jag jobbar som vanligt 8.30-9.30. Kl 10.00 börjar jag passa en flicka i en annan familj medan mamman är iväg och tränar. Tippar på att jag slutar runt 11.30 där. Och så är det på det igen kl 12.30. Föräldrarna här hemma kommer inte tillbaka hem förrän 19.45, så min arbetsdag blir lite längre än vanligt. Men efter det får jag i alla fall fira, tänker ni. Nej nej, då ska jag nog vidare till en annan familj och va barnvakt 20.00-23-00. Sen är det bums i säng.
Går det att fira två månader i London på bättre sätt? Tveksamt va?
Det är inte klokt det här med att jag bara skriver tråkiga dagboksinlägg här hela tiden. Så fullständigt humorlösa och ointressanta. Ibland fnissar jag lite åt det. Jag som är så rolig egentligen liksom. Men ikväll fnissar jag inte. Ikväll är det bara ett irriterande faktum.
Men imorgon är det dags att fira igen, hörreni! Då är det den 23e mars. Ringer det någon klocka då? Tänds det någon lampa? Inte det, nej. Imorgon har jag bott två månader i London. Så hur ska jag fira det? Jo, det ska jag berätta för er.
Jag jobbar som vanligt 8.30-9.30. Kl 10.00 börjar jag passa en flicka i en annan familj medan mamman är iväg och tränar. Tippar på att jag slutar runt 11.30 där. Och så är det på det igen kl 12.30. Föräldrarna här hemma kommer inte tillbaka hem förrän 19.45, så min arbetsdag blir lite längre än vanligt. Men efter det får jag i alla fall fira, tänker ni. Nej nej, då ska jag nog vidare till en annan familj och va barnvakt 20.00-23-00. Sen är det bums i säng.
Går det att fira två månader i London på bättre sätt? Tveksamt va?
Finbesök från Sverige
Jajajaja jag är dålig på att uppdatera, men min tid räcker inte riktigt till. Stressar och stressar för att hinna med allt, men det hjälper inte. Har till och med börjat få stressfinnar.
Helgen va helt fantastiskt bra. I fredags gjorde jag nästan ingenting annat än att ligga på mitt rum med datorn i knät. Tittade igenom Boston Tea Party, Solsidan, Halv åtta hos mig och lite annat sånt nödvändigt. Hann med en liten springtur och en lång promenad också.
Lördagen spenderade jag alldeles ensam på Oxford- och Regent Street. Provade massor, åt på EAT. och trivdes faktiskt väldigt bra i mitt eget sällskap. Med mig hem följde dock bara ett par jeansshorts från Urban Outfitters.
Och så söndagen då! Den bästa dagen på hela helgen. Jag åkte till Camden Market och gissa vilka jag mötte där?! Jodå, visst va det familjen Jepsson! Det va så otroligt roligt att träffa dem så att jag nästan började gråta. Men bara nästan. Ida hade dessutom med sig en kasse med nödvändigheter från mamma och pappa (allergitabletter, ögondroppar, tre par solglasögon, hårfärg, ett par prickiga strumpbyxor och ett "Glad Påsk"-kort) som uppskattades väldigt mycket. Efter ett par timmar skiljdes jag från dem och begav mig återigen till Oxford Street för att möta upp Sofia. Där köpte jag en jeansväst på BikBok. Måste dock tillbaka dit i slutet på veckan och se om det har kommit in en storlek större.
Och där har ni den; min helg. Och nu är det måndag igen. Håhåjaja vad tiden går.
Har jag sagt att jag ska åka skidor?
Ännu en helg är här och vad den behövs. Jag känner mig fullständigt utmattad efter den här veckan. Arbetet har inte varit speciellt jobbigt, eftersom jag har spenderat större delen av dagarna i lekparken med barnen. Där underhåller de sig själva och jag sitter och njuter av våren. Men jag har ju dessutom träffat mammor och barnvaktat, vilket har tagit på krafterna, även om det har varit trevligt.
Lagom till helgen har det blivit molnigt och regnigt, men jag hoppas att solen kommer tillbaka snart igen. Och det spelar faktiskt inte speciellt stor roll att vädret är sämre, eftersom jag inte har speciellt mycket utomhusplaner i helgen ändå. Jag ska va barnvakt både ikväll och imorgonkväll, så då händer det inte något spännande. Men imorgon kommer ju familjen Jepsson till London, så jag ska minsann se till att träffa dem under dagen imorgon eller på söndag. Det ska bli så kul så kul!
Ni kanske undrar hur det går med min träning? Och mitt ätande? För jag försöker ju äta hyffsat nyttigt också. Ja, allt går faktiskt ganska dåligt. Har inte sprungit sen förra tisdagen, på grund av en förkylning som aldrig riktigt vill ge sig. Jag trotsade dock den idag och har alltså kommit igång med springningen igen. Maten har också skitit sig och även där skyller jag på förkylningen. Jag förtjänar ju lite godsaker när jag inte mår helt hundra, eller hur? Men nu ska jag försöka skärpa mig. Vi får se hur länge den skärpningen håller i sig. Jag ska ju på skidsemester snart och är det semester så är det faktiskt semester.
Lagom till helgen har det blivit molnigt och regnigt, men jag hoppas att solen kommer tillbaka snart igen. Och det spelar faktiskt inte speciellt stor roll att vädret är sämre, eftersom jag inte har speciellt mycket utomhusplaner i helgen ändå. Jag ska va barnvakt både ikväll och imorgonkväll, så då händer det inte något spännande. Men imorgon kommer ju familjen Jepsson till London, så jag ska minsann se till att träffa dem under dagen imorgon eller på söndag. Det ska bli så kul så kul!
Ni kanske undrar hur det går med min träning? Och mitt ätande? För jag försöker ju äta hyffsat nyttigt också. Ja, allt går faktiskt ganska dåligt. Har inte sprungit sen förra tisdagen, på grund av en förkylning som aldrig riktigt vill ge sig. Jag trotsade dock den idag och har alltså kommit igång med springningen igen. Maten har också skitit sig och även där skyller jag på förkylningen. Jag förtjänar ju lite godsaker när jag inte mår helt hundra, eller hur? Men nu ska jag försöka skärpa mig. Vi får se hur länge den skärpningen håller i sig. Jag ska ju på skidsemester snart och är det semester så är det faktiskt semester.
Det är ingen vanlig dag
Är ni laddade? Klart ni är. För ni ska väl fira? Joo, det måste ni. Är ju Saint Patrick's Day idag. Skål på er!
Jag bara jobbar och jobbar
Den nya veckan är igång. Måndagen är alltid en pefekt mjukstart på arbetsveckan, eftersom karaten får hela eftermiddagen att försvinna i ett kick (hehe, fattar ni? Kick? Karatespark). Och våren är här nu. Jag tror att den är här på riktigt den här gången. Det har jag visserligen trott ungefär fem gånger sen jag kom hit, men nu är det på riktigt liksom. Tror jag.
Jag längtar till morgondagen är över. Och då blir ni såklart nyfikna på vad som är så jobbigt med morgondagen. Klart jag ska berätta det för er då. Ni får en snabbgenomgång.
Arbetsdagen drar igång kl 8.30. Jag lämnar båda barnen imorgon och möter sedan en mamma direkt för att prata lite med henne om barnpassning. Efter det förbereder jag en picknickkorg (snarare påse, men jag kan väl säga korg ändå va?) till mig och flickan innan jag hämtar henne 12.30. Vi beger oss direkt till parken där vi äter lunch innan hon spenderar ett par timmar på lekplatsen medan jag sitter i solen och tittar på. Vi går raka vägen till skolan och hämtar pojken kl 15.15 och fortsätter hemåt. Jag lagar mat, vi äter och jag slutar mitt arbetspass vid 18.30. MEN, och här kommer det jobbiga, kl 19.00 börjar jag jobba hos en annan familj.
En lååååång dag som väntar, med andra ord.
Mother's Day
Det är alltså Morsdag i England idag och det har förstås fått mig att tänka lite extra på min lilla mamma hemma i Tollarp. Jag älskar dig. Och saknar dig. Du är världens bästa mamma, det vet du va?
The Mole & Chicken
Nej men vart tog helgen vägen? Den försvann kvickt. Och just i det här läget är det väl dags för ordspråket, va? Det går ju liksom inte att låta bli. För ni vet väl vad man brukar säga? Tiden går fort när man har roligt.
Lördagens barnpassning gick så enkelt att det nästan kändes fel att ta emot pengar för det. Men bara nästan. Barnen (flicka 6 år och pojke 8 år) är så snälla och rara och roliga. Vi spelade först lite sällskapsspel innan vi begav oss till parken och spelade fotboll en stund. Sen stack vi hem igen för att äta och så va det klart. En eftermiddag helt i min smak, alltså.
Sen hade jag ju bråttom hem för att göra vid mig innan vi begav oss till en pub för att äta. Efter att de hade ätit klart (jag hade redan blivit bjuden på kvällsmat hemma) så åkte vi vidare till After Skool Klub. Där satt vi och drack drinkar en stund innan vi intog dansgolvet för att stanna där resten av kvällen.
Jag släckte lampan klockan 5.00 ungefär och tände den igen runt 9.30 imorse. Då va jag ju tvungen att göra mig redo för att träffa släkten! Vi åkte bil i cirka en och en halv timme innan vi hamnade på en jättefin och mysig restaurang ute på den engelska landsbygden. The Mole & Chicken heter den. Jag åt en väldigt engelsk maträtt (frågade vad som va typiskt engelskt eftersom jag ville testa det) och det va smaskens! Det va en köttbit, potatis, sås, grönsaker och nån sak som jag har glömt namnet på. Det va förmodligen den som va det speciella med rätten. Och så en vaniljpannacotta på det så va jag mer än nöjd. Att sen sällskapet runt bordet va väldigt trevligt gjorde ju hela upplevelsen ännu bättre. Sällskapet bestod av min värdfamilj (såklart), min värdmammas syster och hennes familj samt min värdmammas mamma. Vi va ju nämligen där för att fira Mother's Day.
När vi åkte hem så tittade flickan återigen på mig med den där blicken som jag börjar känna igen vid det här laget. Och så sträckte hon ut sin lilla hand, klämde på min kind och sa why do you have so big cheeks?
Lördagens barnpassning gick så enkelt att det nästan kändes fel att ta emot pengar för det. Men bara nästan. Barnen (flicka 6 år och pojke 8 år) är så snälla och rara och roliga. Vi spelade först lite sällskapsspel innan vi begav oss till parken och spelade fotboll en stund. Sen stack vi hem igen för att äta och så va det klart. En eftermiddag helt i min smak, alltså.
Sen hade jag ju bråttom hem för att göra vid mig innan vi begav oss till en pub för att äta. Efter att de hade ätit klart (jag hade redan blivit bjuden på kvällsmat hemma) så åkte vi vidare till After Skool Klub. Där satt vi och drack drinkar en stund innan vi intog dansgolvet för att stanna där resten av kvällen.
Jag släckte lampan klockan 5.00 ungefär och tände den igen runt 9.30 imorse. Då va jag ju tvungen att göra mig redo för att träffa släkten! Vi åkte bil i cirka en och en halv timme innan vi hamnade på en jättefin och mysig restaurang ute på den engelska landsbygden. The Mole & Chicken heter den. Jag åt en väldigt engelsk maträtt (frågade vad som va typiskt engelskt eftersom jag ville testa det) och det va smaskens! Det va en köttbit, potatis, sås, grönsaker och nån sak som jag har glömt namnet på. Det va förmodligen den som va det speciella med rätten. Och så en vaniljpannacotta på det så va jag mer än nöjd. Att sen sällskapet runt bordet va väldigt trevligt gjorde ju hela upplevelsen ännu bättre. Sällskapet bestod av min värdfamilj (såklart), min värdmammas syster och hennes familj samt min värdmammas mamma. Vi va ju nämligen där för att fira Mother's Day.
När vi åkte hem så tittade flickan återigen på mig med den där blicken som jag börjar känna igen vid det här laget. Och så sträckte hon ut sin lilla hand, klämde på min kind och sa why do you have so big cheeks?
Det är terroristerna!!
Jag stannade bara hemma, om ni undrar. Är ju lite krasslig och har fullt upp resten av helgen, så jag tycker att jag förtjänar en riktigt slapp dag. Ja, och kväll för den delen. Jag ligger i min säng med datorn på magen och njuter av livet med hjälp av internet. Jag läser bloggar, snokar på Facebook och tittar på Halv åtta hos mig. Hade tänkt hinna med lite fler program innan dagen är slut. Lite Dating in the dark åtminstone. Sen ska jag läsa bok också hade jag tänkt. Och ibland äter jag. Fattar ni hur bra jag har det?
Mötet med mamman gick alla tiders. Ska minsann barnvakta hos henne redan på tisdag. Och imorgon ska jag ju också jobba några timmar, så jag kommer bli rik. Eller så gör jag av med allt nästa helg. Lite shopping och poff, så är pengarna slut. Det funkar lite så här. Eller egentligen behövs det ingen shopping. Helt plötsligt så poffar det ändå.
Och så en historia om mig och hur min hjärna fungerar. Ni vet ju att jag är van vid att höra flygplan mest hela tiden här. Bor nära Heathrow, som sagt. Men de senaste dagarna har jag blivit störd av en helikopter vid upprepade tillfällen. Och det är ju inte klokt vad en helikopter kan åstadkomma. Den låter ju helt sjukt högt och så skakar huset litegrann. Är inte det galet? I vilket fall. Första gången jag hörde den där helikoptern va i slutet av en arbetsdag när jag gick och sopade golvet i köket. Jag va alldeles ensam där och förstod inte vad det va, men jag blev rädd. Eller mest av allt blev jag uppgiven. Jo, jag trodde nämligen att jag skulle dö. Att vi blev bombade. Tänkte att det är ju typiskt att jag bor i London. Det är säkert terrorister. Och så funderade jag vidare med ett fy för bövelen vad tråkigt ändå. Nu ska jag dö alldeles ensam med en sopkvast i handen.
Lite spänning i vardagen, det där.
Annars skulle jag bara vilja passa på att önska er en riktigt bra fredagkväll. Ni kan väl berätta för mig vad ni ska göra ikväll? Jag ska ju bara ligga här hemma, så det hade varit trevligt för mig att höra om era roliga planer.
Mötet med mamman gick alla tiders. Ska minsann barnvakta hos henne redan på tisdag. Och imorgon ska jag ju också jobba några timmar, så jag kommer bli rik. Eller så gör jag av med allt nästa helg. Lite shopping och poff, så är pengarna slut. Det funkar lite så här. Eller egentligen behövs det ingen shopping. Helt plötsligt så poffar det ändå.
Och så en historia om mig och hur min hjärna fungerar. Ni vet ju att jag är van vid att höra flygplan mest hela tiden här. Bor nära Heathrow, som sagt. Men de senaste dagarna har jag blivit störd av en helikopter vid upprepade tillfällen. Och det är ju inte klokt vad en helikopter kan åstadkomma. Den låter ju helt sjukt högt och så skakar huset litegrann. Är inte det galet? I vilket fall. Första gången jag hörde den där helikoptern va i slutet av en arbetsdag när jag gick och sopade golvet i köket. Jag va alldeles ensam där och förstod inte vad det va, men jag blev rädd. Eller mest av allt blev jag uppgiven. Jo, jag trodde nämligen att jag skulle dö. Att vi blev bombade. Tänkte att det är ju typiskt att jag bor i London. Det är säkert terrorister. Och så funderade jag vidare med ett fy för bövelen vad tråkigt ändå. Nu ska jag dö alldeles ensam med en sopkvast i handen.
Lite spänning i vardagen, det där.
Annars skulle jag bara vilja passa på att önska er en riktigt bra fredagkväll. Ni kan väl berätta för mig vad ni ska göra ikväll? Jag ska ju bara ligga här hemma, så det hade varit trevligt för mig att höra om era roliga planer.
Vecka 10
Det är inte klokt vad veckorna springer iväg. Nu är det ju helg igen helt plötsligt, efter en väldigt snabb och enkel arbetsvecka. Det har varit karate, vandring till Waitrose och till fotobås (för att ta passfoto till pojken), playdate och lekplats. Dessuom va jag ute och sprang en runda i måndags och i tisdags innan jag började få ont i halsen igen. Så mer träning än så har det tyvärr inte blivit.
Och som vanligt bar det av till puben en runda igår. Den här gången testade vi på en annan pub här i Barnes, The Red Lion, men jag tror minsann att vi mestadels kommer att hålla oss till vårt Sun Inn i fortsättningen. Vi va några fler än vanligt igår och det va trevligt att träffa lite nytt folk. Både jag och Malin hade dock drabbats av enorm trötthet, så vi återvände hem till våra sängar redan vid 21.30.
Helgen är ganska färdigplanerad. Vill ni se?
Fredag (ja, idag alltså) - Träffa en mamma för att prata barnvaktning. Har inte riktigt bestämt om det händer mer idag faktiskt. Jag kanske beger mig ut på en shoppingtur. Eller så stannar jag bara hemma. Får se.
Lördag - Barnvakt hos en annan familj i några timmar innan vi ska ut på kvällen.
Söndag - Då är det Morsdag här i England och jag ska därför följa med familjen på släktlunch på en fin restaurang utanför London. Med andra ord ska jag på kalas! Mina vänner brukar fnissa lite åt att jag är på släktkalas så ofta, men nu va det ju längesen. Fast det är såklart med fel släkt. Hade väldigt mycket hellre träffat min egen.
Och som vanligt bar det av till puben en runda igår. Den här gången testade vi på en annan pub här i Barnes, The Red Lion, men jag tror minsann att vi mestadels kommer att hålla oss till vårt Sun Inn i fortsättningen. Vi va några fler än vanligt igår och det va trevligt att träffa lite nytt folk. Både jag och Malin hade dock drabbats av enorm trötthet, så vi återvände hem till våra sängar redan vid 21.30.
Helgen är ganska färdigplanerad. Vill ni se?
Fredag (ja, idag alltså) - Träffa en mamma för att prata barnvaktning. Har inte riktigt bestämt om det händer mer idag faktiskt. Jag kanske beger mig ut på en shoppingtur. Eller så stannar jag bara hemma. Får se.
Lördag - Barnvakt hos en annan familj i några timmar innan vi ska ut på kvällen.
Söndag - Då är det Morsdag här i England och jag ska därför följa med familjen på släktlunch på en fin restaurang utanför London. Med andra ord ska jag på kalas! Mina vänner brukar fnissa lite åt att jag är på släktkalas så ofta, men nu va det ju längesen. Fast det är såklart med fel släkt. Hade väldigt mycket hellre träffat min egen.
Jag får väl försöka sluta upp med att le då
Nu ska ni få höra. Eller framförallt är det Cissi som minsann ska få höra. Hon som alltid tjatar om att hennes kinder är stora. Slå det här!
Sen jag kom hit har min lilla flicka kommenterat mina kinder vid ett flertal tillfällen. Inte på ett elakt sätt. Hon har bara konstaterat liksom. Sagt att jag har stora kinder. "You've got big cheeks" har hon sagt, petat på dem och så har vi forsatt leka.
Idag kom det upp igen mitt i vår lek. Flickan tittade på mina kinder och jag blev tvungen att inleda samtalet.
Jag - Do you think my cheeks are big?
Flickan (fortfarande med blicken fäst på mina kinder) - Yeah...
Jag ler stort mot henne och hon börjar med bekymrad min dra lite lätt i mina mungipor.
Flickan (med snäll och förståndig röst) - No no, not like that. Don't smile.
Jag slutar le.
Flickan - See, that's better. When you're not smiling your cheeks aren't as big.
Det va väl rart av henne? Att hon försökte komma på en lösning till problemet.
Sen jag kom hit har min lilla flicka kommenterat mina kinder vid ett flertal tillfällen. Inte på ett elakt sätt. Hon har bara konstaterat liksom. Sagt att jag har stora kinder. "You've got big cheeks" har hon sagt, petat på dem och så har vi forsatt leka.
Idag kom det upp igen mitt i vår lek. Flickan tittade på mina kinder och jag blev tvungen att inleda samtalet.
Jag - Do you think my cheeks are big?
Flickan (fortfarande med blicken fäst på mina kinder) - Yeah...
Jag ler stort mot henne och hon börjar med bekymrad min dra lite lätt i mina mungipor.
Flickan (med snäll och förståndig röst) - No no, not like that. Don't smile.
Jag slutar le.
Flickan - See, that's better. When you're not smiling your cheeks aren't as big.
Det va väl rart av henne? Att hon försökte komma på en lösning till problemet.
Vi kör helgen lite snabbt då
Fredagen va det ja. Känns ju lite avlägsen nu, gör den inte? Men i vilket fall. Inledde kvällen med att jag och Malin mötte upp en ny au pair i Barnes - Elizabeth från Kanada. Alltså pratade vi engelska resten av kvällen. Sen bar det av till Oxford Street för att möta upp med en svensk kille som hade kontaktat Malin tidigare i veckan. Han fixar in folk på listor och vi tackade inte nej till gratis inträde på en ganska exklusiv klubb vid namn Merah. Innan vi gick dit bjöd han med oss på en pub med ett gäng okända svenskar. En av dem va vinnaren av Halv åtta hos mig i Kalmar. Det va många märkliga människor i det där gänget och vi kände oss mest dumma och ivägen när vi stod vid ingången till puben och trängdes.
Väl på klubben blev det dock bättre. Vi dansade och hade trevligt. Jag fick dock fruktansvärt ont i mina fötter. Det där med pumps är jag ju inte riiiktigt van vid, men jag får helt enkelt vänja mig, eftersom dresscode är ganska vanligt här. Och det låter inte som en så märklig kväll det här, va? Nej, jag har misslyckats lite med beskrivningen, men den va märklig.
Här har vi Liz, mig och Malin med två av tjejerna som vi mötte upp med på Oxford Street.
Malin och jag.
Liz, Sofia, jag och Malin
Och här har vi oss igen.
På lördagen drog vi till Westfield (köpcentret, ni vet). Resultatet av den trippen blev Burger King och varm chokladmjölk. På kvällen va jag barnvakt här hemma. Malin och Liz kom hit och höll mig sällskap med morötter, gurka och dipp.
Och på söndagen spenderade jag ett par timmar på en parkbänk i solen innan jag, Malin och Liz begav oss till Richmond för att titta på Alice in Wonderland. En bra helg med mycket engelska. Men det är svårt, det där med att snacka ett annat språk än sitt modersmål. Det går hackigt, minst sagt.
Väl på klubben blev det dock bättre. Vi dansade och hade trevligt. Jag fick dock fruktansvärt ont i mina fötter. Det där med pumps är jag ju inte riiiktigt van vid, men jag får helt enkelt vänja mig, eftersom dresscode är ganska vanligt här. Och det låter inte som en så märklig kväll det här, va? Nej, jag har misslyckats lite med beskrivningen, men den va märklig.
Här har vi Liz, mig och Malin med två av tjejerna som vi mötte upp med på Oxford Street.
Malin och jag.
Liz, Sofia, jag och Malin
Och här har vi oss igen.
På lördagen drog vi till Westfield (köpcentret, ni vet). Resultatet av den trippen blev Burger King och varm chokladmjölk. På kvällen va jag barnvakt här hemma. Malin och Liz kom hit och höll mig sällskap med morötter, gurka och dipp.
Och på söndagen spenderade jag ett par timmar på en parkbänk i solen innan jag, Malin och Liz begav oss till Richmond för att titta på Alice in Wonderland. En bra helg med mycket engelska. Men det är svårt, det där med att snacka ett annat språk än sitt modersmål. Det går hackigt, minst sagt.
Om jag fick med mig något hem? Jodå.
Vilken dag vilken dag. Ja, alltså gårdagen då. Sprang ju runt i panik på Oxford Street till kl 17.00 eller så. Tillslut bestämde jag mig för att gå in på ett H&M och bara köpa något. Så det gjorde jag och vet ni vad? Jeg blev skitnöjd.
Den väldigt enkla klänningen och de svarta pumpsen blev resultatet av sista-minuten-shoppingen. Jag lyckades dessutom få med mig lite annat smått och gott hem, som ni ser. Ett gäng ringar från NEXT, sju par strumpor för 2 pund och ett par solbrillor för 1 pund på Primark och så en kalender. Nu kanske jag får lite ordning på mitt liv. Lite mer koll liksom. Det har jag sett fram emot.
Kvällen blev en märklig historia, men den tar vi när jag har samlat på mig lite bilder till er.
Den väldigt enkla klänningen och de svarta pumpsen blev resultatet av sista-minuten-shoppingen. Jag lyckades dessutom få med mig lite annat smått och gott hem, som ni ser. Ett gäng ringar från NEXT, sju par strumpor för 2 pund och ett par solbrillor för 1 pund på Primark och så en kalender. Nu kanske jag får lite ordning på mitt liv. Lite mer koll liksom. Det har jag sett fram emot.
Kvällen blev en märklig historia, men den tar vi när jag har samlat på mig lite bilder till er.
Nu försöker jag mig på shopping igen
Solen skiner och jag har fått lön. En perfekt dag för shopping med andra ord. Och det är ju tur, eftersom jag ska ut på ett ställe med dresscode ikväll, vilket innebär att jag måste köpa festklänning och klackskor.
Dagen igår gick snabbt och lätt. Va ju på playdate på eftermiddagen, så jag slapp göra kvällsmat till barnen. Den italienska au pairen där va trevlig, men väldigt dålig på engelska. Lite kommunikationsproblem, alltså. Avslutade dagen på Sun Inn med Malin, Sofia, Ellen och Elin samt pommes och Coca. Fint det.
Vi hörs senare, ok?
Dagen igår gick snabbt och lätt. Va ju på playdate på eftermiddagen, så jag slapp göra kvällsmat till barnen. Den italienska au pairen där va trevlig, men väldigt dålig på engelska. Lite kommunikationsproblem, alltså. Avslutade dagen på Sun Inn med Malin, Sofia, Ellen och Elin samt pommes och Coca. Fint det.
Vi hörs senare, ok?
Våren har varit och hälsat på
London är undebart just nu. Jag tror minsann att våren har kommit hit. Solen sken från en klarblå himmel både i måndags och i tisdags, vilket självklart innebar att jag spenderade så mycket tid jag bara kunde utomhus. Inledde måndagen med att springa min obligatoriska runda innan jag gick och satte mig på en bänk i parken här i Barnes. Där satt jag i 45 minuter eller så och bara njöt.
Och det tog jag såklart bilder på. Min utsikt va på höger sida en lekplats och på vänster sida... ja, en grön plätt. Så kom det tåg ungefär var femte minut. Och åt allt detta gjorde jag tummen upp. Det va så mysigt att sitta där alldeles ensam innan arbetsdagen drog igång på riktigt. Det va en bra arbetsdag dessutom.
Och tisdagen bjöd ju på lika vackert väder, så jag återvände till parken. Den här gången följde en latte, vindruvor och Malin med mig.
Där satt vi hela förmiddagen. Och jag hade min ärvda jacka, som ni ser på den väldigt risiga bilden av mig.
Idag va vädret inte lika ljuvligt. Ja, i ärlighetens namn så va det kallt. Det gjorde dock inte så mycket eftersom jag ändå hade planerat att ta med flickan till The Natural History Museum för att titta på dinosaurierna.
Och vilken bra utflykt det blev. Flickan va mysig, vi hade matsäck och T-rexen rörde på sig. SUCCÈ.
Och det tog jag såklart bilder på. Min utsikt va på höger sida en lekplats och på vänster sida... ja, en grön plätt. Så kom det tåg ungefär var femte minut. Och åt allt detta gjorde jag tummen upp. Det va så mysigt att sitta där alldeles ensam innan arbetsdagen drog igång på riktigt. Det va en bra arbetsdag dessutom.
Och tisdagen bjöd ju på lika vackert väder, så jag återvände till parken. Den här gången följde en latte, vindruvor och Malin med mig.
Där satt vi hela förmiddagen. Och jag hade min ärvda jacka, som ni ser på den väldigt risiga bilden av mig.
Idag va vädret inte lika ljuvligt. Ja, i ärlighetens namn så va det kallt. Det gjorde dock inte så mycket eftersom jag ändå hade planerat att ta med flickan till The Natural History Museum för att titta på dinosaurierna.
Och vilken bra utflykt det blev. Flickan va mysig, vi hade matsäck och T-rexen rörde på sig. SUCCÈ.
Regnet det bara öser ner
Helgen då? En snabb redovisning av den också kanske?
På fredagen tog jag det mest lugnt hela dagen. Gick en runda till Malin och umgicks i några timmar. På kvällen va jag barnvakt hos en annan familj. Det va roligt! Barnen (en flicka som är 6 år och en pojke som är 8 år) va jättesnälla och enkla att ha att göra med. Föräldrarna va också väldigt trevliga. Jobbade från 18.45 till 00.45 när föräldrarna va på middagsbjudning. Spenderade den mesta tiden framför tvn och de tusentals tv-kanalerna som fanns där. Tittade på Top Gun. Älskar den filmen. Framförallt älskar jag när Tom Cruise sjunger You've lost that loving feeling. Mamman körde mig dessutom hem och på det väldigt slappa och roliga passet tjänade jag lite extrapengar. Fiiiint.
På lördagen ringde klockan tidigt eftersom vi (jag, Malin, Jessica, Sofia och Emelie) skulle till Notting Hill och Portobello Market. Det va en bra marknad det där. Dock regnade det och va kallt, så jag ska minsann bege mig dit igen så fort vädret blir lite roligare. Efter det åkte vi vidare till Oxford Street. Där är alldeles för mycket folk på lördagar, så dit sticker jag minsann redan på fredag igen tror jag. Och som en snygg avslutning gick vi till Abercrombie & Fitch. Och då menar jag en SNYGG avslutning. I den affären jobbar det nämligen mestadels modeller. Ja, så jag gillade det stället.
Här radade jag upp tjejerna på Portobello Market. Jessica, Emelie (som va på besök hos Sofia), Malin och Sofia. Ville egentligen mest ha kort på fönstret i bakgrunden. Det är presentrosetter som pryder kanterna på det. Fräsigt.
Här sitter vi på ett Starbucks på Oxford Street och har det trevligt. Äter och dricker gott gör vi också.
Och så idag. Söndag. Jag skulle egentligen till en vintage market, men bestämde mig istället för att sticka till Oxford Street själv. Hittar ju aldrig något på marknader ändå, tänkte jag. Men så vaknade jag upp till ösregn imorse (igen) och bestämde mig för att stanna hemma. Och resten vet ni ju.
På fredagen tog jag det mest lugnt hela dagen. Gick en runda till Malin och umgicks i några timmar. På kvällen va jag barnvakt hos en annan familj. Det va roligt! Barnen (en flicka som är 6 år och en pojke som är 8 år) va jättesnälla och enkla att ha att göra med. Föräldrarna va också väldigt trevliga. Jobbade från 18.45 till 00.45 när föräldrarna va på middagsbjudning. Spenderade den mesta tiden framför tvn och de tusentals tv-kanalerna som fanns där. Tittade på Top Gun. Älskar den filmen. Framförallt älskar jag när Tom Cruise sjunger You've lost that loving feeling. Mamman körde mig dessutom hem och på det väldigt slappa och roliga passet tjänade jag lite extrapengar. Fiiiint.
På lördagen ringde klockan tidigt eftersom vi (jag, Malin, Jessica, Sofia och Emelie) skulle till Notting Hill och Portobello Market. Det va en bra marknad det där. Dock regnade det och va kallt, så jag ska minsann bege mig dit igen så fort vädret blir lite roligare. Efter det åkte vi vidare till Oxford Street. Där är alldeles för mycket folk på lördagar, så dit sticker jag minsann redan på fredag igen tror jag. Och som en snygg avslutning gick vi till Abercrombie & Fitch. Och då menar jag en SNYGG avslutning. I den affären jobbar det nämligen mestadels modeller. Ja, så jag gillade det stället.
Här radade jag upp tjejerna på Portobello Market. Jessica, Emelie (som va på besök hos Sofia), Malin och Sofia. Ville egentligen mest ha kort på fönstret i bakgrunden. Det är presentrosetter som pryder kanterna på det. Fräsigt.
Här sitter vi på ett Starbucks på Oxford Street och har det trevligt. Äter och dricker gott gör vi också.
Och så idag. Söndag. Jag skulle egentligen till en vintage market, men bestämde mig istället för att sticka till Oxford Street själv. Hittar ju aldrig något på marknader ändå, tänkte jag. Men så vaknade jag upp till ösregn imorse (igen) och bestämde mig för att stanna hemma. Och resten vet ni ju.
Min arbetsvecka är planerad
Jaha, kära vänner, nu är det söndagkväll. Och vet ni vad? Det känns inte så där jobbigt som det brukade göra en gång i tiden. Det känns faktiskt bra. Jag har bara slappat och njutit av mitt eget sällskap idag. Tittat på Sjön Suger och Halv åtta hos mig på datorn. De är så mysiga, de där programmen. I Sverige brukade de vara mina små guldkorn i vardagen. Här är de mina guldkorn närhelst jag har tid över. Och så har jag kikat rundor på internet en hel massa. Och planerat jobbeveckan som kommer. Vad som ska ätas och göras. Inte riktigt klar/spikad planering, men vill ni se ändå? Ok.
Måndag Lunch: Korvgryta (rester från helgen)
Aktivitet med flickan: inomhuslek
Aktivitet när vi hämtat pojken: karate
Kvällsmat: cheese on toast
Tisdag Lunch: Makaronilåda (rester från helgen)
Aktivitet med flickan: gå till Waitrose (mataffären)
Aktivitet när vi hämtat pojken: inomhuslek
Kvällsmat: avokado med räkröra och rostat bröd
Onsdag Lunch: något snabbt
Aktivitet med flickan: Natural History Museum (så hon får se dinosaurierna)
Aktivitet när vi hämtat pojken: inomhuslek
Kvällsmat: pepparrotssoppa med krutonger
Torsdag Lunch: chickenbits, ris och chutney (tror jag den starka såsen heter)
Aktivitet med flickan: inomhuslek
Aktivitet när vi hämtat pojken: playdate hos en kompis
Kvällsmat: ? (om vi inte får kvällsmat hos kompisen)
Som ni ser så är det inte konstigt att jag ser fram emot denna veckan. Hyffsat mycket aktiviteter, vilket får tiden att gå snabbt. Och då ska jag trycka in dskning och tvättning också någonstans. Och jag har ju inte heller sett dinosaurierna, så det ser jag fram emot! Och playdaten ska också bli spännande. Vet inte vem vi ska till, men tanken är att jag ska lära känna au pairen där. Hon är från Italien, så jag får dessutom chansen at utveckla min hackiga engelska lite.
Åt precis musslor. Första gången som jag äter det (förutom på pizza, men det räknas inte) och det va jättegott. Det där med att engelsmän inte kan laga mat, det stämmer inte. Har testat mycket gott här, även om inget slår mammas husmanskost.
Och så det här med Veckans vits. Jag glömde faktiskt den i fredags, men det spelar inte så stor roll. Kan ändå inte publicera den som läget är nu. Behöver mitt Microsoft Word för att trixa lite med vitsen innan den är redo för bloggen, men mitt Microsoft Word har plötsligt slutat funka. Någon som vet varför? Har jag kommit till någon knapp eller nåt? Det går att få upp, men det går inte att skriva/kopiera något.
Måndag Lunch: Korvgryta (rester från helgen)
Aktivitet med flickan: inomhuslek
Aktivitet när vi hämtat pojken: karate
Kvällsmat: cheese on toast
Tisdag Lunch: Makaronilåda (rester från helgen)
Aktivitet med flickan: gå till Waitrose (mataffären)
Aktivitet när vi hämtat pojken: inomhuslek
Kvällsmat: avokado med räkröra och rostat bröd
Onsdag Lunch: något snabbt
Aktivitet med flickan: Natural History Museum (så hon får se dinosaurierna)
Aktivitet när vi hämtat pojken: inomhuslek
Kvällsmat: pepparrotssoppa med krutonger
Torsdag Lunch: chickenbits, ris och chutney (tror jag den starka såsen heter)
Aktivitet med flickan: inomhuslek
Aktivitet när vi hämtat pojken: playdate hos en kompis
Kvällsmat: ? (om vi inte får kvällsmat hos kompisen)
Som ni ser så är det inte konstigt att jag ser fram emot denna veckan. Hyffsat mycket aktiviteter, vilket får tiden att gå snabbt. Och då ska jag trycka in dskning och tvättning också någonstans. Och jag har ju inte heller sett dinosaurierna, så det ser jag fram emot! Och playdaten ska också bli spännande. Vet inte vem vi ska till, men tanken är att jag ska lära känna au pairen där. Hon är från Italien, så jag får dessutom chansen at utveckla min hackiga engelska lite.
Åt precis musslor. Första gången som jag äter det (förutom på pizza, men det räknas inte) och det va jättegott. Det där med att engelsmän inte kan laga mat, det stämmer inte. Har testat mycket gott här, även om inget slår mammas husmanskost.
Och så det här med Veckans vits. Jag glömde faktiskt den i fredags, men det spelar inte så stor roll. Kan ändå inte publicera den som läget är nu. Behöver mitt Microsoft Word för att trixa lite med vitsen innan den är redo för bloggen, men mitt Microsoft Word har plötsligt slutat funka. Någon som vet varför? Har jag kommit till någon knapp eller nåt? Det går att få upp, men det går inte att skriva/kopiera något.
Vem bryr sig?
Ok, nu förstörs hela cliffhangergrejen. Jag har verkligen försökt att fota mig själv med jackan på, men det går helt enkelt inte. Den är grön, ganska söndrig med luva. Ser ni den framför er nu? Nja, kanske inte en vidare bra beskrivning va. Ska ta foton i helgen, så om jackan får följa med på mina utflykter så får ni ju se den in action, så att säga.
Det är så skönt att va ledig på fredagar. Alltså så ruggigt skönt så jag bara ler när jag tänker på det. Jag sitter här och ler just nu till exempel. Visserligen kanske det inte bara beror på att jag är ledig imorgon. Är inne i en väldigt bra period just nu, om ni nu har lyckats undvika att uppfatta det tidigare. Och när jag är glad så kommer ju automatiskt leendet fram.
Det tråkiga med att jag ler är att min blogg inte är lika populär då. Besökarantalet sköt i höjden ungefär när jag mådde som sämst med min hemlängtan, men nu när jag har börjat trivas med tillvaron så verkar det inte som att ni trivs med mig. Men det är väl nte tillräckligt mycket dramatik kanske. Och så har det ju blivit en tråkig dagbok det här, det känner ju jag också. Det skulle jag kunna be om ursäkt för, men det har ju faktiskt varit grejen med den här bloggen redan från början. Att de som vill följa mig på min resa är hjärtligt välkomna att göra det här.
Nu ska jag sova. Och jag ska sova lääänge.
Det är så skönt att va ledig på fredagar. Alltså så ruggigt skönt så jag bara ler när jag tänker på det. Jag sitter här och ler just nu till exempel. Visserligen kanske det inte bara beror på att jag är ledig imorgon. Är inne i en väldigt bra period just nu, om ni nu har lyckats undvika att uppfatta det tidigare. Och när jag är glad så kommer ju automatiskt leendet fram.
Det tråkiga med att jag ler är att min blogg inte är lika populär då. Besökarantalet sköt i höjden ungefär när jag mådde som sämst med min hemlängtan, men nu när jag har börjat trivas med tillvaron så verkar det inte som att ni trivs med mig. Men det är väl nte tillräckligt mycket dramatik kanske. Och så har det ju blivit en tråkig dagbok det här, det känner ju jag också. Det skulle jag kunna be om ursäkt för, men det har ju faktiskt varit grejen med den här bloggen redan från början. Att de som vill följa mig på min resa är hjärtligt välkomna att göra det här.
Nu ska jag sova. Och jag ska sova lääänge.
Vilken träningsnarkoman jag har blivit, right?
Torsdag. Ni kommer väl ihåg vad det innebär? Jodå, jag har precis duschat efter en springtur här i Barnes. Eller egentligen sprang jag mestadels i Sheen faktiskt. Eller ja, jag gick ganska mycket också. Men i vilket fall så innebär dagens träningspass att jag har klarat första veckan vad gäller träning. Nu ska jag bara fortsätta äta hyffsat nyttigt. Men vad snygg och fräsch jag känner mig nu. Det är det bästa med att träna. Känslan efteråt.
The Sun Inn va alla tiders igår, precis som jag förutspådde. Behövde snacka av mig och slappna av lite för att samla krafter till idag, min sista arbetsdag denna veckan. Sen ska det bli så kul med helg. Den kommer bli bra, den här helgen.
Har tvättat min nya jacka, så ni ska nog få en bild på den redan ikväll. Är det en tillräckligt spännande cliffhanger för att ni ska uppdatera min blogg stup i kvart nu? Rent spontant känns den sådär.
The Sun Inn va alla tiders igår, precis som jag förutspådde. Behövde snacka av mig och slappna av lite för att samla krafter till idag, min sista arbetsdag denna veckan. Sen ska det bli så kul med helg. Den kommer bli bra, den här helgen.
Har tvättat min nya jacka, så ni ska nog få en bild på den redan ikväll. Är det en tillräckligt spännande cliffhanger för att ni ska uppdatera min blogg stup i kvart nu? Rent spontant känns den sådär.
Jag förtjänar en Coca
En lugn och trevlig dag idag. Den har liksom bara glidit förbi utan att lämna efter sig något speciellt alls. Kanske.., ja det är till och med ganska troligt, att dagens poäng höjs några snäpp ikväll. Ska en runda till puben med Malin, Sofia och Jessica och det kan ju faktiskt inte bli annat än bra.
Och förresten har jag ärvt en jacka idag. Jessica lämnade över den till mig när vi träffades vid dagiset imorse. Den har tidigare tillhört au pairen som bodde hos Jessicas värdfamilj innan Jessica började där. Hon heter också Jessica, den där andra au pairen. Lite kul sådär tycker jag. Fnissigt liksom. Ni får se den nån dag framöver. Först ska jag tvätta den.
Cheers.
Och förresten har jag ärvt en jacka idag. Jessica lämnade över den till mig när vi träffades vid dagiset imorse. Den har tidigare tillhört au pairen som bodde hos Jessicas värdfamilj innan Jessica började där. Hon heter också Jessica, den där andra au pairen. Lite kul sådär tycker jag. Fnissigt liksom. Ni får se den nån dag framöver. Först ska jag tvätta den.
Cheers.
