Tomhet. Saknad. Ensamhet.

Ikväll längtar jag hem. Har faktiskt varit förvånad över att jag inte har längtat hem mer innan, men ikväll känns det som att all hemlängtan som jag borde ha känt tidigare har hunnit ikapp mig. Tårarna rinner med jämna mellanrum. Saknar mamma och pappa. Vill bara krama dem. Vara hemma i vårt hus. Äta mammas mat. Skratta åt pappas skämt. Ha en spinnande Sigge i min famn. Eller gosa panna mot panna med Alfons. Sova på Jimmys rum. Även om han inte är där, så skulle det kännas lite som det om jag legat där och tittat på Scrubs och How I Met Your Mother. Jag vill va hemma hos min riktiga familj. Där jag alltid känner mig trygg och älskad. 

Istället ligger jag i en säng i London. I ett främmande hus med en främmande familj. Vad hände där liksom? Är detta verkligen en så stor upplevelse att det är värt att va ifrån de jag älskar? Det är ju de som gör mig lycklig. De som jag vill uppleva saker med. 

Men imorgon är en ny dag. Kanske känner jag mig glad igen då.   

Mitt badrum

Ja, nu har det äntligen blivit dags för er att få er en titt på mitt badrum. Vi börjar med en bild på avstånd. På så sätt får jag ju även med min garderob, som jag glömde redovisa i mitt rum-inlägg. Som ni ser så öppnade jag till och med garderobsdörren för att ni skulle få er en liten smygtitt på vad som gömmer sig därinne. Länst upp till vänster i bild ser ni kanske något som är misstänkt likt påsar? Jodå, det är min godisgömma.  

Ser den inte ganska välstädad ut annars, min garderob? Jag tycker åtminstone att jag har en fin ordning. Och så ser ni ju också ingången till mitt alldeles egna badrum.


Här står vi ända framme vid dörren. Duschen rakt fram och toastolen till höger. Ovanför den hänger en tavla på ett West Ham-lag från förr. Bobby Moore är med. Ni vet en av tidernas bästa försvarsspelare? Min värdpappa håller på West Ham. Är inte det otroligt synd? De ligger lååångt ner i ligan. Sämst av alla Londonlag. Det blir dessutom ännu tråkigare när nästan alla andra i Barnes håller på Chelsea.


Och hät har vi liksom vänt kameran åt höger. Ser ni förresten hur söndrigt och dant det ser ut runt toastolen? Det va rörmockaren som gjorde på det viset för att få bort trosorna. Förresten va han ganska snygg, den där rörmockaren. Tråkigt att jag inte hade gjort vid mig den dagen. I hörnan ser ni lite av mitt småplock. Till höger i bild är vasken.

Det är ett litet badrum, det är det. Men väldigt lagom till mig. Det enda problemet är att väggen lutar så att jag slår i huvudet hela tiden när jag står vid vasken. Annars är det väldigt bra.   

Fredag

Sedärja. Min första fredag i London är avklarad. Min första lediga dag. Och den va bra, riktigt bra.  Igår när jag och Malin (tjejen som kom hit förra onsdagen) satt på en pub här i Barnes bestämde vi oss för att åka till Westfield idag. Det är ett megastort shoppingcenter. Vissa källor säger att det är Europas största, men jag vet inte hur säkra de där källorna är. Stort va det i allafall. Så stort att vi inte riktigt kunde bestämma vilka affärer vi skulle gå in i. Det resulterade i att jag köpte shampo och balsam. Och Fish n chips.

Sen åkte vi dubbeldäckare! Och vilken lycka det va. Satt på ovanvåningen såklart. Så nu kan jag pricka av den punkten på min lista över vad jag måste göra i London. 

Ikväll va jag barnvakt, men Malin kom hit och höll mig sällskap. När föräldrarna återvände hit vid elva tog vi buss till en pub i Hammersmith med två andra tjejer. Sen bestämde vi oss för att gå hem, vilket resulterade i en 50 minuter lång promenad och ett konstaterande om att vi tar buss eller taxi nästa gång. 

Väl hemma insåg jag att jag inte har skrivit ett endaste blogginlägg idag. Så vad gör jag då? Jodå, jag skriver. Vad gör jag inte för er?

Now You're Gone

Vi behöver ju lite festmusik nu när jag tar helg. Och vad passar inte bättre då än lite Basshunter? Han är stor här borta. Celebrity Big Brother och allt menar jag.

Mitt rum i London

Mitt rum va det ja. Jag bor alltså på tredje våningen.

Såhär ser det ut när man kommer upp för trappan och liksom kikar in genom dörren till mitt rum. Sängen till vänster och skrivbordet till höger.


Tar man sedan två stora steg in i rummet och tittar till vänster så ser det ut såhär. Min säng är stor. 1,40 meter eller så. Är van vid en 90-säng hemma så det här känns lyxigt. De första två nätterna använde jag bara halva, men nu har jag börjat ta ut svängarna rejält. Och så har jag en bokhylla där vid sidan. Där ligger bland annat Twilight, aom jag läser varje kväll innan jag ska sova. Tittar även på Celebrity Big Brother varje kväll. Basshunter är med där.


Och här har vi min skrivbordshörna. Bilden är tagen från min badrumsdörr ungefär. På skrivbordet ser ni min lille dator och en stor dator. Den store används dock inte alls. Där ligger även min plattång och mina två mobiler; min svenska och min engelska arbetstelefon. På de där färgade lådorna har vi min pyttelilla tv. Till höger i bild kan ni även skymta min utsikt från balkongdörren. Har dock ingen balkong.

Jag gillar mitt rum här i London. Det är mysigt och lagom stort. Förresten så är det heltäckningsmatta på golvet också, precis som i större delen av huset. Så det har vi bra koll på hemma i Sverige, att heltäckningsmattor är vanligt här.

Är ni nöjda där? Nej, ni vill såklart se mitt badrum också. Det ska jag fixa, för er skull. Men inte idag. Förresten så har jag inte stopp i avloppet längre. Rörmockaren fick bända upp en massa för att hitta vad det va som hade satt stopp. Vet ni vad det va? Ett par av flickans trosor.

She's at work

Så. Andra arbetsdagen har börjat. Sista denna veckan. För ni vet väl om att jag är ledig varje fredag? Jodåsåatt.

Nu har jag min dagliga tretimmarsrast innan jag ska hämta flickan på dagis. Morgonen fortlöpte ganska smärtfritt. Efter en natts sömn är pojken lite blyg igen, men inte så mycket som han va innan gårdagen. Han svarar på tilltal åtminstone. Tror nog att vi kommer bli bra kompisar tids nog, han och jag.

Flickan va lugn och fin. Lite bråkig vid frukostbordet, men det kommer hon nog va ett tag. Hon vill va boss och jag vill va boss. Jag kommer vinna. Börjar dock bli aningen trött på hennes gråter-jag-så-får-jag-som-jag-vill-attityd, men den ska jag minsann få bort. Och hennes "I want mommy to do it" börjar också skrapa sönder min hjärna lite. MEN, vad hände sen när jag lämnade henne på dagis då? Jo, jag fick en kram och en puss. STORT framsteg.

Och så har jag sagt till om mitt stopp i avloppet. Eller egentligen va det värdpappan som frågade om det va något fel i mitt badrum. Han hade tydligen hört konstiga ljud därifrån under natten. Så nu är det bara att invänta en rörmockare.

Vill ni se mitt rum? Ja, men då ska jag ta lite kort på det till er. Kommer upp här senare idag, så nu blir ni allt tvungna att gå in här igen om några timmar.    


Stopp i avloppet

Oh. My. God. Min första riktiga arbetsdag är över. Och vilken start! Värdmamman åkte till Newcastle tidigt imorse och kommer inte hem igen förrän imorgonkväll, så mitt första pass va maffigt. När jag hämtade flickan från dagis så försökte hon springa ifrån mig, vilket ledde till att vi blev ovänner. Efter en timme eller så mjuknade hon igen och vi lekte tills det va dags att hämta pojken från skolan. Han har varit väldigt blyg tidigare, men det funkade riktigt bra mellan oss idag. Ett stort framsteg med andra ord. Sammanfattningsvis va det en riktigt dåligt start, men ett utmärkt avslut på min första arbetsdag som au pair.

Och så en roligare historia. Fick kontakt med en tjej igår som bor väldigt nära mig. Hon kom hit förra onsdagen, så vi är nya båda två. Mötte upp henne idag och umgicks under mina tre fria timmar på förmiddagen och hon va supertrevlig! Vardagen här blir genast lite bättre när jag har någon att umgås med.

Något annat? Tja, jag har stopp i mitt avlopp. Har ett specialavlopp av något slag eftersom jag bor på tredje våningen, så det blir enklare stopp i det. Problemet är att jag inte har vågat säga till om det än. Det blir mitt nästa projekt.    

Buckingham Palace

Nu har jag rast. Det är då jag passar på att smyga till mitt undangömda godis och gotta mig lite. Och så sätter jag mig här och försöker underhålla er med ännu ett blogginlägg. Idag ska det handla om........ mitt liv i England! Oväntat va?

Jag har konstaterat en ganska viktig sak de senaste dagarna. Något som nog kommer att chocka er alla. Och få er att tänka om när det gäller livet och fördomar. Under mina snart fyra dagar i det här landet har jag sett en person med rött hår. Jo, det är sant. En endaste. Utöver det har jag också kommit på att engelsmän inte alls är fula. Möjligtvis sminkar inte tjejerna här sig med ett lika tjockt lager smink som många svenska tjejer gör. Sen har jag visserligen inte sett en riktigt snygg kille här än, men det har vi inte speciellt gott om hemma heller. Så jag skulle nog säga att människor från England och Sverige ser ungefär likadana ut. 

Det om det. Igår fixade min värdmamma ett Oyster card till mig. Det är typ som ett Skånetrafikenkort tror jag. Alltså blir det billigare att åka buss, tunnelbana och tåg med det. Så idag använde jag det för första gången när vi åkte buss till Hammersmith och tunnelbana därifrån till en del av centrala London. Åkte mest för att jag skulle lära mig lite hur det går till att ta sig runt här, men vi hann även med att gå en runda när vi väl va inne i London. Såg Big Ben och London Eye på avstånd samt Buckingham Palace på nära håll. Och så gick vi på Bond Street. Har aldrig sett så många exklusiva affärer på en gång. Versace, Dolce & Gabbana, Mulberry, Jimmy Choo... 

Har inte tagit några bilder alls än, så ni får rita upp egna i huvudet om ni saknar det här.

Svenskt godis när det är som bäst

Kvällsmaten är äten och arbetsdagen är därmed över för mig. Har varit en väldigt händelserik dag med mycket spring till och från skola, dagis och karate. Har lärt mig mycket nytt om hur allt fungerar i huset och vad som förväntas av mig. Skönt att ha lite bättre koll.

Just nu sitter jag och käkar Gott & blandat och Marabou mjölkchoklad. Mina fina BFF:s gav mig det innan jag åkte. Blev tvungen att byta resväska för att godiset skulle få plats, men det va så värt det.

Har inte gråtit sen jag kom hit, bra va? Blev lite tårögd första kvällen när jag upptäckte att mamma va inloggad på msn, men annars har jag klarat mig fint. Tror inte att jag hinner längta hem riktigt än. Dagarna har ju varit så fullspäckade hittills.

Något annat ni undrar över kanske?

Dag 3

Vi har ett litet problem när det gäller internetanslutningen. Det kommer förhoppningsvis att lösa sig på fredag, men tills dess har jag inte tillgång till internet när jag vill. Det är ju lite tråkigt för er.  Jag förstår att ni är desperata efter att få läsa så mycket som möjligt om mig.

Men nu får ni lite nytt i alla fall. Dag tre i London. Måndag. Första dagen på arbetet skulle jag kunna säga. Nu har det ju inte riktigt varit så eftersom värdmamman har tagit ledigt från jobbet idag och imorgon för att visa mig runt och beskriva vad jag ska göra. Allt känns väldigt nytt och konstigt, men jag tycker att det fungerar ganska bra.

Jag drömmer inte på engelska än, men ibland funderar jag på engelska, så det är väl ett litet steg på vägen. Dock är det full koncentration som gäller varje gång jag öppnar munnen för att prata. Ibland när jag inte tänker på vad jag säger så kommer jag på mig själv med att säga saker på svenska. Not good.

Värdpappan körde hela familjen till en pizzeria igår. Det kan ha varit den läskigaste bilturen jag har varit med om. Han körde ganska galet. Mycket full gas och tvärbroms och bilar överallt. Tror inte jag hade klarat mig speciellt bra som förare i den här staden.

Och där har ni den, min lilla uppdatering. Förmodligen ganska tråkig att läsa igenom, men tiden räcker inte riktigt till för tillfället. Hinner inte va rolig eller intressant här förrän jag har lite mer tid över.


I'm in London

Ingen kan någonsin ha varit så utmattad som jag är nu. Eller så känns det åtminstone. Jag sitter på mitt rum i London. Det här har varit en av de längsta dagarna i hela mitt liv. Sov ungefär två timmar inatt. Gick upp kl 05.30 efter att ha legat vaken en stund. Mamma och pappa följde med mig till Kastrup. Jag klarade mig själv under hela flygproceduren. Värdfamiljen hämtade mig på flygplatsen. Ungarna va blyga till en början och sen flippade de. Vi åt lunch och jag packade upp min resväska. Vi gick till en pub och drack lite vin innan vi återvände hem för kvällsmat. Efter kvällsmaten hamnade jag här.

Har ju såklart pratat en del med familjen också. Vad märkligt ändå, att flytta in hos en helt okänd familj i ett land som jag aldrig har varit i tidigare. När jag går ute på gatan känns det som att jag är med i en film. Och vilket fantatiskt sammanträffande då att vi ska till Notting Hill och äta brunch imorgon! Alltså ni fattar? Filmen Notting Hill? Ibland är ni allt bra dumma där ute i stugorna. Och så ett annat konstaterande när det gäller Barnes. Det känns nog ganska hopplöst det där med att stöta på Robert Pattinson på gatan. Det är lite större än Tollarp det här.

Nu vill jag nästan bara gå och lägga mig. Det enda jag vill lite mer är att skriva med mamma på Msn. Därför sitter jag här och väntar på att hon ska logga in. Sen ska jag sova till ljudet av flygplan. Vi bor ganska nära Heathrow nämligen.

Min lille vän

Shit. Sista dagen i Sverige är igång. Har varit i Kristianstad för tredje gången den här veckan. Nu är alla inköp gjorda. Jag har fixat alla vinterkläder och presenter till min värdfamilj. Allt börjar falla på plats.

Ska packa klart nu. Med på resan följer såklart min lille julklapp från mamma och pappa. En pytteliten dator. När jag beskrev den för folk som just en pytteliten dator så sa många "Jaha, en mini-PC?" Då svarade jag "Ja, precis." Men ska jag va riktigt ärlig så har jag ingen aning om ifall den heter så. Har extremt dålig koll på tekniksaker. Men den är söt och den är perfekt för mig.

Nu ska alltså den här lille sötisen ner i mitt handbagage, vilket innebär att det här är mitt sista blogginlägg på svensk mark för ett tag framöver. Återkommer från London så snart jag får tid. 

Imorgon ska jag gå upp väldigt tidigt. Mamma och pappa följer med mig till Kastrup och sen kommer jag att sitta där ensam och gråta till planet lyfter kl 10.40. Jag landar på Heathrow kl 11.40 (brittisk tid, 12.40 svensk tid) där min värdfamilj plockar upp mig. Sen börjar det. Mitt äventyr.

Bennie and the Jets

Så här är det. Mina dagar går ut på att umgås maniskt med mamma och pappa. Jag packar, shoppar nödvändigheter, tittar på filmer och kramas. Det händer inget som är roligt eller intressant för er, så vad ska jag då dela med mig av här?

Jag är en filmnörd. Inte på det sättet att jag har sett många filmer, utan på det sättet att jag tittar på samma filmer om och om och om igen. Och självklart har jag mina favoritscener. Så i brist på annat delar jag med mig av en som jag alltid blir glad av. Från 27 Dresses. "She's got electric boobs..." Haha, kul.

Skor och spenat

Jag och mamma har varit i stan en runda och bytt mina vinterskor. Blev ett par svarta i storlek 38 istället för de bruna i storlek 37. Mycket nöjd.

Sen åt vi alldeles nyss. Och innan dess lagade vi maten. Fantastiskt va? Idag bestämde jag att vi skulle göra spenat och falukorv. Jag älskar spenat. Bara jag tänker på spenat så vattnas det i munnen, till och med nu när jag precis har ätit det.

Är det morgon redan?

Vaken! Klockan ringde för fem minuter sen. Det är några obehagliga sekunder som passerar från det att den börjar ringa till det att jag inser vad det är som händer. Det kan liksom va vad som helst. Som tur är så visar det sig alltid att det är just väckarklockan.

I vilket fall... Nu kanske ni undrar vad jag gör uppe redan? Jo, egentligen gör jag bara en förflyttning från sängen till soffan. Det känns så ensamt på rummet, samtidigt som jag fortfarande är jättetrött. Därför lägger jag mig i soffan och sover vidare. Då känns det som att jag håller mamma och pappa sällskap när de är vakna och springer runt här. Så lyssnar jag på lite musik nu när jag ändå har vaknat till.  

Den här låten är sååå skön. Och ser ni vem han liknar, den där John Mayer? Är det inte ännu en Johnny Depp som lallar runt i videon? Jo, jag tror minsann det.

Annars då, är det någon mer än jag som är vaken? Hoppas inte, för det här är ju alldeles för tidigt att gå upp. Vi går och lägger oss igen, ok? Godnatt.


Är det bara jag som ser det?!

Ted i How I Met Your Mother. Vet ni vem han är lik? Johnny Depp. Och börja inte protestera direkt nu! Ingen här hemma håller med mig, men ni kan väl försöka se det? Självklart menar jag inte att han är shit, de ser ju likadana ut-lik. Johnny Depp är liksom omänskligt snygg medan Josh Radnor (skådespelaren som spelar Ted) är helt okej snygg. Men likheterna finns där. Ögonen. Munnen. Käkbenen (även om Josh Radnor är rundare i ansiktet). Nu råkar det ju vara svårt att hitta en bild där Josh Radnor ser allvarlig och sexig ut. Men tänk lite utanför boxen när ni tittar på bilderna.

Vi börjar med några på Josh Radnor.
  

Och så några på Johnny Depp.
       

Jajaja, jag kanske la upp onödigt många bilder på Johnny Depp, men jag kunde inte hjälpa det. Händerna bara fortsatte att arbeta av sig själva. Och det kanske inte gör så mycket va? Frågan är väl om det går att lägga upp för många bilder på den mannen. Jag personligen tror inte det.

Men nog är de lika alltid? Jag tycker inte att det går att missa.

    

Jag bara fixar och trixar

Vinterjacka och termobyxor: check. Och en plattång har jag också inhandlat. Det är inte mycket kvar på min inköpslista nu. Tur är väl det, eftersom jag lämnar landet på lördag. Det här med att inte få övervikt känns näst intill omöjligt.

Nu ska jag laga mat. Det är min vecka nu, så jag bestämmer mat varje dag. Igår blev det falukorv, potatis och löksås. Idag blir det stekt lax, potatis och krassesås. Och så sparris till det. Mums. 

Nu flyttar jag

Då har det blivit dags för mig att flytta. Det känns märkligt. Inatt kommer jag inte att sova där jag brukar sova längre. Nej, för idag flyttar jag in på mitt rum igen. I vanliga fall sover jag ju alltid på en madrass inne på Jimmys rum. Vi brukar titta på ett dubbelavsnitt Scrubs och ett avsnitt How I Met Your Mother innan vi säger godnatt och somnar.

Här har ni oss.

Det känns tråkigt att flytta tillbaka till mitt ensamma rum, men det ska faktiskt bli skönt att sova i min säng. Den är lite bekvämare än madrassen. 

Nu börjar resan

För att citera Jimmy: Nu börjar det bli allvar här.

Det här är en sorgens dag hemma hos familjen Björk. Sista dagen innan Jimmy åker. Han drar tidigt imorgonbitti. Först ska han och Jeppe till Thailand, sen ska de vidare en runda till Australien innan de landar i Nya Zeeland. Där ska de bo och arbeta i nio månader innan de reser inom Fiji och Los Angeles för att sedan hamna på svensk mark igen i slutet av december.

Just nu håller han på att packa medan vi andra sitter tysta. Ikväll ska vi äta god mat och umgås. Sen antar jag att det inte kommer att bli så mycket sömn för någon inatt. Vi kommer att räkna ner timmarna. Troligtvis kommer vi att gråta lite också.   

Blir gråtfärdig varje gång jag tänker på att vi inte kommer att träffas på nästan ett år. Han är ju likom inte bara min bror. Han är en av mina allra bästa vänner också. En person som jag alltid kan räkna med och som jag har roligt tillsammans med. Jag har alltid varit stolt över att ha honom som bror. Och jag är så stolt över honom för att han ska göra den här resan. Det är ju en ganska häftig resa dessutom, det är det.


Jag kommer att sakna dig, brorsan.

Toyota

Den där Toyotareklamen som går för fullt på tv. Den där de tar av lager på lager av bilen så att den byter färg. Låten som är med i den. Låter inte det som en skräckfilmslåt? Jag tycker att den är obehaglig. Lite mardrömsframkallande så där.

Nu lyckades jag inte hitta den svenska versionen. Stör mig något, men det är ju bara låten som vi ska fokusera på, så det bör ju funka ändå? Ja. 

Nu har jag en frisyr

Jag har klippt mig. Det va ju verkligen på tiden måste jag säga. Visserligen är min plan att få långt hår, men jag vill försöka ha någon typ av frisyr på vägen. Och det är alltså det jag har skaffat mig idag. Ni får ingen bild på det för tillfället, eftersom jag inte har orkat fixa till frisyren. Men det kommer, det kommer. Eller ja, troligtvis kommer det. Kanske. Vi får se. Är inget big fan av att ta bilder på mig själv. Framförallt inga där jag är fin och det är ju tråkigt för min frisyr om det ser ut som att den sitter på en ful person. Ni fattar?

Jajaja nu ska jag till Ida. Vi ska kolla på Let's dance. Trevlig fredagskväll på er! Och god fortsättning.  

Jag tycker inte om att säga hejdå

Mina små dagisbarn är rara och söta och roliga, men efter att ha varit ifrån dem i några veckor blev det en chock för hela mig att va tillbaka idag. Krafterna tog liksom slut och hjärnan hängde inte med. Så nu har jag såklart migrän. Den är jobbig, den där migränen. Jag är trött på den. Dyker liksom upp när jag inte vill att den ska det. När jag idrottar eller när jag koncentrerar mig för intensivt eller när jag är stressad. När jag spelade beachsoccer i Åhus för ett par år sen så började jag gråta på grund av min migrän. Tycker inte om att gråta inför folk. Gör nästan aldrig det. Men det gjorde så förfärligt ont.


 
Nu stack precis mormor och morfar hem. De har varit här och ätit och umgåtts och sagt hejdå till mig och Jimmy nu innan vi åker. Det va sorgligt. Kommer att sakna dem jättemycket. De är världens bästa morföräldrar tycker jag.
  
Här är vi på julafton. Mormor, jag och morfar. De är så söta och snälla.

Poker

Det va pokerkväll här hemma hos familjen Björk igår. Texas Holdem va det som gällde. Två kort på handen och fem på bordet, om det är någon som har dålig koll. Vi spelade länge, men va tvungna att lägga ner när Paradise Hotel började. Då såg bordet ut såhär:

Så vilka marker tror ni är mina? Jo, men visst är det de höga staplarna högst upp till vänster i bild. Okej, i ärlighetens namn låg jag sist ganska länge, men så helt plötsligt vände det. Helt plötsligt ägde jag. Och helt plötsligt blev spelet roligt. För mig då. 

Den roligaste rundan (återigen enligt mig) va den då jag hade ett ruter och ett hjärter på handen, varav en av de va en dam. På bordet låg en dam och fyra hjärter. Jag spelade för mitt par i damer. Mamma slängde korten, men pappa och Jimmy höjde och såg lömska ut. Jag synade mest för att jag va trött och inte ville fega. Trodde att jag va körd och uttryckte högljutt hur jag antog att pappa hade färg. Pappa och Jimmy visade sina händer och hann konstatera att Jimmy vann innan jag slängde fram mina kort och förklarade att jag bara hade par i damer. En sekunds tystnad uppstod innan Jimmy irriterat berättade för mig att jag hade färg och därmed vann potten.

Great success.

Långhelg

Nu har jag börjat packa. Filmen på mig är inspelad, men den gick inte att skicka. Något irriterande. Och jag har köpt försäkring. Både filmen och försäkringen har hängt över mig som ett mörkt moln ett tag, så det känns skönt att ha det fixat.  

Annars håller jag fortfarande helg. Jobbar på torsdag och sen börjar helgen igen. Det kallar jag en lagom arbetsvecka.

Joann...e?

När vi ändå är igång med gamla bilder så kör vi på en till tycker jag. Här har vi en Joanna utan smink, med håret undan och en keps bakofram. Och vad blir resultatet? Jo, en Joanna som kille.

Även den här skulle väl kunna va legendarisk på sitt sätt. Jag hade nog kunnat va ganska populär bland tjejerna, om jag får säga det själv.

I Am Legend

Ibland känner jag för att busa till det lite extra. Som den gången när vi skulle till T-baren. Det va 16+ där. Jag har bestämt för mig att jag va 17 år den kvällen, vilket innebär att Maria bör ha varit 19 år. Och det är ju kul bara det. Att hon gick på 16+ när hon va 19 år. Det är nog inte många som gör det. Inte tjejer åtminstone. Några sliskiga killar som inte kan få tjejer i sin egen ålder kanske får för sig att dyka upp på 16+ emellanåt. Eller så kanske de bara är sugna på lite lammkött. 

Och nu gled jag iväg åt fel håll här. Tillbaks till mig. Jag ville alltså va lite galen och kom på den briljanta idén att jag skulle ställa min lugg rakt upp i luften. Sagt och gjort. Vi tog fram dammsugaren och Maria fixade ihop en frisyr. Ja, nästan ett konstverk skulle man kunna säga. 

Dagen därpå hittade jag den här bland Kristianstads vimmelbilder.  

Legendarisk skulle jag vilja säga.

Ni skulle bara veta hur mycket komplimanger jag fick den kvällen. Av tjejer förstås. Killar undrade bara vad tusan jag hade gjort. Men tjejerna tyckte att det va svincoolt och skulle också vilja ha det så. Jag skrattade gott åt de där tjejerna sen. Förstår ju mycket väl att de inte alls hade velat se ut så. Att de vände sig om till sina kompisar och viskade om vilken tönt jag va. Så är ju många tjejer. Falska och skitsnackande.

Mycket uppmärksamhet fick jag i allafall den kvällen. En riktigt bra kväll, med andra ord.

En sån kväll

Ni vet när man är negativt inställd till något. Tror att det kommer va riktigt tråkigt och man inte är alls på rätt humör för det. Och så blir det megakul. Så va det igårkväll.

Det blev fest förresten, om någon undrar.


Nu är det korrekt

Kom precis på att Maria inte ska va med ikväll. Hon struntar i oss för att hon firar två år med sin pojkvän. Är det en giltig ursäkt? Tveksamt, va? Så ignorera henne på bilderna.

Två veckor kvar

Gick precis upp för mig att jag är i London om två veckor. Det är ju helt sjukt. Ska bli grymt kul. Längtar.

Nu kanske ni tänker "Men va? Igår va hon ju helt deprimerad och ville stanna hemma". Så va det inte. Jag va inne i en liten svacka och beskrev hur jag kände exakt då. Så känner jag någon gång varje dag. Det betyder inte att jag funderar det minsta på att stanna hemma. Tycker det ska bli skönt att komma bort härifrån lite. För mig finns det ingenting negativt med den här upplevelsen förutom att jag kommer sakna de jag älskar. Men de som jag älskar är ju också de som jag kommer att ha kontakt med under hela min resa. Och de som jag vet alltid finns kvar för mig, även när vi inte befinner oss i samma land.
 


Lördag idag. Jag har fortfarande pyjamas på mig, men så ska det inte förbli. Ikväll ska jag nämligen umgås med några av de där viktiga personerna som jag kommer sakna. Planeringen är dock inte spikad än. Kanske utgång. Kanske en lugn kväll med snack och godis. Kanske något annat. 

  

En dålig dag

För det mesta är jag på bra humör. Positiv och glad. Förutom på morgnarna och när jag är hungrig. Då kan jag va ond. Annars är jag snäll och trevlig, men idag har jag varit tjurig hela dagen. Har inte velat ta tag i nånting. Bara legat i soffan och tittat framför mig. Är det kanske det här som kallas resfeber?

Inte nog med att jag åker iväg. Jimmy han sticker ju också. Han ska resa runt lite i världen för att landa på Nya Zeeland. Där ska han jobba och sen kommer han inte hem förrän i slutet av december. Han åker några dagar innan mig, den 18:e januari. Kommer sakna alla så otroligt mycket. Mest min familj förstås. Men mamma och pappa kommer ju och hälsar på mig. Och jag kommer hem och hälsar på dem. Jimmy kommer jag däremot inte att träffa. Inte förrän han kommer hem igen. 

Så det här är en deppig dag för mig. En dag då allt tråkigt med resor har hunnit ikapp mig. Då jag har börjat tänka att det är dumt att åka härifrån. Från världens bästa familj.

Årets nystartade blogg

Nej men nu borde jag skämmas lite. Den här bloggen har vunnit sin första tävling för några dagar sen och jag har glömt att skriva något om det. Vann i katergorin Årets nystartade bloggRobins sammanfattning av år 2009. Det va en otroligt jämn kamp, men nog förtjänade jag vinsten. Det tycker jag allt.


Varför kan jag inte bara va tyst?

Usch usch usch. Håller på att spela in filmen till min värdfamilj som jag har skrivit om tidigare. Har gjort ganska många likadana. Så kollade jag precis igenom alla för att se vilken som va bäst. Och vilken fruktansvärd upplevelse det va. Skämdes så att jag knappt kunde titta på det. Jag är så äckligt påklistrad och falsk i de här filmerna, förstår ni. Spyr lite i min mun bara jag tänker på det. Och min röst. Den är ju förskräcklig. Låter sjukt fin i kanten på ett sånt där obehagligt sätt. Hur står ni ut med att höra min röst?? Jag borde prata mindre. Det borde jag verkligen. Men let's face it, det kommer jag ju inte göra.

I got a friend in Jesus

Jag har en väldigt blandad musiksmak. Är inte speciellt intresserad av musik, så med blandad musiksmak menar jag att jag lyssnar på allt som spelas för mig. Klart att jag har mina favoriter. Westlife, Michael Jackson och Elvis till exempel. 

Pappa däremot är ganska musikintresserad. Han lyssnar mycket på gammal musik och jag kan därför en hel del gamla låtar. En av de som jag ofta får på huvudet tänkte jag dela med mig av till er. Spirit in the sky heter den. Min favoritdel i låten är när tredje versen tar vid.
Never been a sinner, I never sinned, I got a friend in Jesus. Ja, den handlar ganska mycket om Jesus, men lyssna på den ändå. Den är skööön.
 

 

Men va?

Hela Sverige är i chock. Ingen fattar någonting. Vad va det som hände? Vad gick fel? Hur gick tankarna där? Varför ställde inte Annelie sig bakom Christoffer i kvällens Paradise Hotel?

Ett steg på vägen

Då har mamma och jag spenderat ännu en dag springande i affärer. Den här gången stack vi till Kristianstad. Vi har gått hit och dit, fram och tillbaka. Jag har provat och provat utan något resultat. Men så tillslut fann jag ett par skor!  
  
De är väldigt varma. Och så tycker jag faktiskt att de är ganska snygga också, för att va ett par vinterdojjor.

Så då kryssar vi av vinterskor på listan och fortsätter söka efter en vinterjacka, ett par termobyxor och ett par vantar. Tjoho. 

Paradise Hotel

Ni glömmer väl inte bort att Paradise Hotel drar igång igen ikväll? Om en kvart ungefär. Och det är dubbelavsnitt. Jag vet, sjukt nice.

Jag har ju gått i samma klass som Jackie. Jodå, det är sant. I ettan på gymnasiet. Men hon hoppade av efter ett tag. Och ska vi va riktigt ärliga så känner jag inte henne alls, även om vi faktiskt pratade en del när det begav sig. Tänkte bara att jag skulle skryta lite ändå. För det är ju ganska underhållande, det där med hur många som helt plötsligt "känner" personer som blir lite halvkända. 
   

Panik

Jag är en riktig sopa när det gäller shopping. Fruktansvärt dålig. Och så tycker jag dessutom att det är tråkigt. Märkligt, med tanke på att jag är tjej. Fast har väl aldrig varit speciellt tjejig egentligen.

Hittade alltså ingenting idag. Kanske ni har lyckats lista ut redan? Så nu börjar jag få lite panik. Behöver en vinterjacka, ett par termobyxor, ett par vantar och ett par vinterskor. Och det är inte bara ett behov i stil med "jag behöver en fin klänning för att jag bara har fem stycken". Jag måste verkligen ha de här kläderna. Då vill man inte va dålig på att shoppa, eller hur? Attans också.

Vad händer idag då?

Nu ska jag äta avokado och räkröra i en härlig blandning och sen bär det av till Center Syd och Nova med mamma. Shoppingdags!

Monster under sängen

Nu är det snart läggedags för mig. Lite dubbla känslor inför det faktiskt. Det är ju skönt att sova. Men det är jobbigt att inte kunna somna. Igår hade jag svårt för det. Blev lite mörkrädd. Jag tittar alltid under sängen innan jag släcker lampan så att någon inte gömmer sig där under. Igår fick jag till och med tända en extra gång för att verkligen försäkra mig om att där inte låg ett monster och glodde på mig. Inbillade mig nämligen att där närsomhelst skulle dyka upp ett par röda ögon under sängen. Och det är ju jobbigt när det blir så. 

Får hoppas att det bli bättre ikväll. Det har ju faktiskt aldrig dykt upp någon under min säng. Inte under mina 20 år. Så varför skulle det göra det ikväll? Nej, det gör det ju inte. Klart det inte gör det... Fast tänk om? 

Tomten är smart

Det blev ingen utgång igår. Satsade helhjärtat på Alliansen istället. Befann oss återigen i idrottshallen i Kristianstad klockan tio imorse. Det är riktigt fint det där. Att kolla på fotboll. Och att spela, för den delen.

Efter åttondelsfinalerna idag har jag hunnit med att se Inglourious Basterds. Den är ju helt makalöst bra. Och så har jag sovit någon timme eller två. 
    
Här ligger jag och sover. På golvet framför brasan. Vi har så himla kallt i vårt hus på vintern, så det gäller att hitta de varma platserna. Det har Tomten där i bakgrunden också förstått.


Intressesmurfen hoppar

Januari 2010 alltså. Kommer bli en ganska händelserik månad för mig. Måste ju se till att ha kul nu innan jag sticker. Börjar med Alliansen imorgon. Utgång på kvällen? Jag är på. Den riktiga nedräkningen drar igång nu. 23 days to go.

Nej, något vettigare än så får vi inte ur mig ikväll. Har verkligen kämpat för att komma på något kul att skriva. Eller egentligen bara något överhuvudtaget. Och det här blev resultatet. Fattigt.

Nyårsfin

De senaste åren har nyårsafton infunnit sig precis när jag har  varit mitt uppe i en makeover. Håret har varit på utväxt eller så har jag experimenterat med en ny hårfärg. Det har resulterat i att jag har sprungit runt och varit ful mitt i nyårsfirandet.

Därför har hela denna hösten handlat om att jag ska se hyffsad ut på nyårsafton. Jag har fokuserat på att inte byta hårfärg. Något som faktiskt är väldigt svårt för mig. Och visserligen har jag håret på utväxt, men det är åtminstone längre än vad det har varit tidigare år.
  
Tycker nog att jag lyckades se normal ut. Håret blev värsta baluppsättningen. Det va finare än vad det va på självaste studentbalen. Så jag är nöjd. Då kan jag se hemsk ut några nyår framöver utan att behöva bry mig. För ingen kan begära att jag ska va fin varje år.

Så vad sägs om den orangea färgningen nyår 10/11? 

RSS 2.0