Joanna Björk

Ingen kan någonsin ha varit så utmattad som jag är nu. Eller så känns det åtminstone. Jag sitter på mitt rum i London. Det här har varit en av de längsta dagarna i hela mitt liv. Sov ungefär två timmar inatt. Gick upp kl 05.30 efter att ha legat vaken en stund. Mamma och pappa följde med mig till Kastrup. Jag klarade mig själv under hela flygproceduren. Värdfamiljen hämtade mig på flygplatsen. Ungarna va blyga till en början och sen flippade de. Vi åt lunch och jag packade upp min resväska. Vi gick till en pub och drack lite vin innan vi återvände hem för kvällsmat. Efter kvällsmaten hamnade jag här.

Har ju såklart pratat en del med familjen också. Vad märkligt ändå, att flytta in hos en helt okänd familj i ett land som jag aldrig har varit i tidigare. När jag går ute på gatan känns det som att jag är med i en film. Och vilket fantatiskt sammanträffande då att vi ska till Notting Hill och äta brunch imorgon! Alltså ni fattar? Filmen Notting Hill? Ibland är ni allt bra dumma där ute i stugorna. Och så ett annat konstaterande när det gäller Barnes. Det känns nog ganska hopplöst det där med att stöta på Robert Pattinson på gatan. Det är lite större än Tollarp det här.

Nu vill jag nästan bara gå och lägga mig. Det enda jag vill lite mer är att skriva med mamma på Msn. Därför sitter jag här och väntar på att hon ska logga in. Sen ska jag sova till ljudet av flygplan. Vi bor ganska nära Heathrow nämligen.