Regnet det bara öser ner
På fredagen tog jag det mest lugnt hela dagen. Gick en runda till Malin och umgicks i några timmar. På kvällen va jag barnvakt hos en annan familj. Det va roligt! Barnen (en flicka som är 6 år och en pojke som är 8 år) va jättesnälla och enkla att ha att göra med. Föräldrarna va också väldigt trevliga. Jobbade från 18.45 till 00.45 när föräldrarna va på middagsbjudning. Spenderade den mesta tiden framför tvn och de tusentals tv-kanalerna som fanns där. Tittade på Top Gun. Älskar den filmen. Framförallt älskar jag när Tom Cruise sjunger You've lost that loving feeling. Mamman körde mig dessutom hem och på det väldigt slappa och roliga passet tjänade jag lite extrapengar. Fiiiint.
På lördagen ringde klockan tidigt eftersom vi (jag, Malin, Jessica, Sofia och Emelie) skulle till Notting Hill och Portobello Market. Det va en bra marknad det där. Dock regnade det och va kallt, så jag ska minsann bege mig dit igen så fort vädret blir lite roligare. Efter det åkte vi vidare till Oxford Street. Där är alldeles för mycket folk på lördagar, så dit sticker jag minsann redan på fredag igen tror jag. Och som en snygg avslutning gick vi till Abercrombie & Fitch. Och då menar jag en SNYGG avslutning. I den affären jobbar det nämligen mestadels modeller. Ja, så jag gillade det stället.
Här radade jag upp tjejerna på Portobello Market. Jessica, Emelie (som va på besök hos Sofia), Malin och Sofia. Ville egentligen mest ha kort på fönstret i bakgrunden. Det är presentrosetter som pryder kanterna på det. Fräsigt.
Här sitter vi på ett Starbucks på Oxford Street och har det trevligt. Äter och dricker gott gör vi också.
Och så idag. Söndag. Jag skulle egentligen till en vintage market, men bestämde mig istället för att sticka till Oxford Street själv. Hittar ju aldrig något på marknader ändå, tänkte jag. Men så vaknade jag upp till ösregn imorse (igen) och bestämde mig för att stanna hemma. Och resten vet ni ju.
Min arbetsvecka är planerad
Måndag Lunch: Korvgryta (rester från helgen)
Aktivitet med flickan: inomhuslek
Aktivitet när vi hämtat pojken: karate
Kvällsmat: cheese on toast
Tisdag Lunch: Makaronilåda (rester från helgen)
Aktivitet med flickan: gå till Waitrose (mataffären)
Aktivitet när vi hämtat pojken: inomhuslek
Kvällsmat: avokado med räkröra och rostat bröd
Onsdag Lunch: något snabbt
Aktivitet med flickan: Natural History Museum (så hon får se dinosaurierna)
Aktivitet när vi hämtat pojken: inomhuslek
Kvällsmat: pepparrotssoppa med krutonger
Torsdag Lunch: chickenbits, ris och chutney (tror jag den starka såsen heter)
Aktivitet med flickan: inomhuslek
Aktivitet när vi hämtat pojken: playdate hos en kompis
Kvällsmat: ? (om vi inte får kvällsmat hos kompisen)
Som ni ser så är det inte konstigt att jag ser fram emot denna veckan. Hyffsat mycket aktiviteter, vilket får tiden att gå snabbt. Och då ska jag trycka in dskning och tvättning också någonstans. Och jag har ju inte heller sett dinosaurierna, så det ser jag fram emot! Och playdaten ska också bli spännande. Vet inte vem vi ska till, men tanken är att jag ska lära känna au pairen där. Hon är från Italien, så jag får dessutom chansen at utveckla min hackiga engelska lite.
Åt precis musslor. Första gången som jag äter det (förutom på pizza, men det räknas inte) och det va jättegott. Det där med att engelsmän inte kan laga mat, det stämmer inte. Har testat mycket gott här, även om inget slår mammas husmanskost.
Och så det här med Veckans vits. Jag glömde faktiskt den i fredags, men det spelar inte så stor roll. Kan ändå inte publicera den som läget är nu. Behöver mitt Microsoft Word för att trixa lite med vitsen innan den är redo för bloggen, men mitt Microsoft Word har plötsligt slutat funka. Någon som vet varför? Har jag kommit till någon knapp eller nåt? Det går att få upp, men det går inte att skriva/kopiera något.
Vem bryr sig?
Det är så skönt att va ledig på fredagar. Alltså så ruggigt skönt så jag bara ler när jag tänker på det. Jag sitter här och ler just nu till exempel. Visserligen kanske det inte bara beror på att jag är ledig imorgon. Är inne i en väldigt bra period just nu, om ni nu har lyckats undvika att uppfatta det tidigare. Och när jag är glad så kommer ju automatiskt leendet fram.
Det tråkiga med att jag ler är att min blogg inte är lika populär då. Besökarantalet sköt i höjden ungefär när jag mådde som sämst med min hemlängtan, men nu när jag har börjat trivas med tillvaron så verkar det inte som att ni trivs med mig. Men det är väl nte tillräckligt mycket dramatik kanske. Och så har det ju blivit en tråkig dagbok det här, det känner ju jag också. Det skulle jag kunna be om ursäkt för, men det har ju faktiskt varit grejen med den här bloggen redan från början. Att de som vill följa mig på min resa är hjärtligt välkomna att göra det här.
Nu ska jag sova. Och jag ska sova lääänge.
Vilken träningsnarkoman jag har blivit, right?
The Sun Inn va alla tiders igår, precis som jag förutspådde. Behövde snacka av mig och slappna av lite för att samla krafter till idag, min sista arbetsdag denna veckan. Sen ska det bli så kul med helg. Den kommer bli bra, den här helgen.
Har tvättat min nya jacka, så ni ska nog få en bild på den redan ikväll. Är det en tillräckligt spännande cliffhanger för att ni ska uppdatera min blogg stup i kvart nu? Rent spontant känns den sådär.
Jag förtjänar en Coca
Och förresten har jag ärvt en jacka idag. Jessica lämnade över den till mig när vi träffades vid dagiset imorse. Den har tidigare tillhört au pairen som bodde hos Jessicas värdfamilj innan Jessica började där. Hon heter också Jessica, den där andra au pairen. Lite kul sådär tycker jag. Fnissigt liksom. Ni får se den nån dag framöver. Först ska jag tvätta den.
Cheers.
Regnet stoppar inte mig
Ännu en dag, ännu en succé! Jag är så glad. Trots en självklar saknad efter familj, släkt och vänner så trivs jag väldigt bra här borta. Även om det regnar mest varje dag. Fast vi slipper åtminstone en halvmeter snö, hehe.
Hade storstädning av mitt rum och mitt badrum på mina tre lediga timmar imorse. Det va jobbigt. Bara själva projektet att bära upp dammsugaren tre våningar höll på att knäcka mig. Blev inte bättre av att jag inte fattade hur den fungerade. Sen när jag väl fick igång den och började dammsuga så kom där dammtussar från den istället för att den tog bort dammtussarna på golvet. På detta va jag dessutom hungrig. Ja, ni kan ju själva tänka er. Mamma satt på skype och fick ta lite hårda ord innan jag bestämde mig för att gå och äta.
Sen va det back to work som gällde. Det ösregnade som värst när jag och flickan just hade avslutat vår lunch, så vad tror ni att jag bestämde att vi skulle göra då? Jo, vi gick till mataffären! Och då menar jag inte den som ligger på fem minuters gångavstånd, utan den som ligger en kvart iväg om jag går i mitt raska tempo. Fast flickan satt i sin vagn med ett paraply, så det funkade faktiskt bra. Och jag fick därmed lite motion idag också, trots min grymma träningsvärk sen gårdagen.
Blev tvungen att fortsätta jobba hela kvällen, eftersom båda föräldrarna va tvungna att göra något jobbrelaterat. Det gjorde inte något alls. Det är ju en mysig stund, den där när barnen nattas. Fick min första ordentliga kram av pojken när jag bäddade ner honom. Och flickan har överraskat mig hela dagen. När jag släppte av henne på dagis så ville hon att jag skulle stanna där med henne och när vi satt en stund framför tvn ikväll så kröp hon närmre mig och la sitt huvud på min axel. Pussar och kramar delar hon ut till mig lite då och då.
Så ni kanske förstår att jag är nöjd idag också.
Jag klappar mig själv på axeln här borta
Och resten av dagen har gått snabbt och lätt. Ungarna lekte med varandra medan jag lagade mat, tvättade och hängde upp tvätt. Sen va det karatedags. Jag va smart nog att packa med äppelklyftor. Så när flickan hade sin halvtimmeslånga lektion satt jag och pojken och åt och pratade. Blev en riktigt mysig stund. När det sen va hans tur att ha karate i en timme satte jag flickan i vagnen och begav mig mot affären, vidare till en shop med begagnade leksaker och så en extrapromenad på det. Gick vilse en liten stund, men återfann mig kvickt och återvände till karaten tio minuter innan pojkens lektion va slut. Och då ville flickan sitta i mitt knä (!) och äta äpple. Jodåsåatt, vi får forfarande bättre kontakt för varje dag som går.
Så det känns som att jag har varit så duktig idag. Är verkligen nöjd med mig själv. Det är en fin känsla.
Vad hände med gårdagen?
Det där museet va inte så kul. Va mest en massa guld och silver, målningar av konstnärer vi inte känner till och olika exemplar av Jesus på korset. Och Harrods va inte heller så roligt. Det va dyrt, oväntat va? Så vi blev klara ganska snabbt me de här besöken. Bestämde oss därför för att gå till South Kensingtons High street (huvudgatan) för lite vanlig shopping. Det va en lååååång promenad. Malin börjar tröttna på mitt gångtempo. Min filosofi är ju att desto snabbare jag går desto snabbare kommer jag fram. På det sättet får jag gratis träning också. Väl där lyckades jag faktiskt shoppa lite. Alltså lite. Jaså, vill ni se det också? Ok.
Två flaskor shampo. Buy one get one for free. Och nagellack! Det har jag skullat köpa sen jag kom hit, så det va verkligen på tiden. Svart och genomskinligt. En bra grundstart på min samling. Nu behövs bara nagellacksborttagning också. Och så blev det en ring till. Det är en märklig grön färg på den, men jag tror att jag gillar den ändå. Problemet är att den inte riktigt passar något av mina fingrar. Den är för stor för ringfingret, men för liten för pek- och långfingret. Synd.
Vi åt på restaurang också. Jag beställde bara en pommestallrik och en Coca, eftersom jag skulle äta när jag kom hem. Det kostade cirka 70 kr. Malin däremot köpte mat för ungefär 170 kr. Hennes meny bestod av vitlöksbröd, Pasta Carbonara och vanligt vatten. Vi tyckte att de tog lite väl mycket betalt för ganska fattig mat.
Maten jag bjöds på hemma va desto bättre! Kycklingchiligryta med ris. Fantastiskt gott.
Se nu till att fira mig ordentligt ikväll!
Solen skiner i Barnes idag. Eller ja, från och till, men det känns som att våren är påväg. Och det skulle ju va härligt om det är så. Börjar bli trött på att frysa och på att bära en massa tunga kläder.
Jag och Malin gick en runda till Richmond Park idag. Den är jättestor och mysig, med en damm med ankor och svanar i, rådjur som springer omkring och människor som spelar rugby. Ja, alltså där finns ju de som inte spelar också. Jag tycker att det känns som att jag kommer in i en annan värld i den där parken. Det är svårt att tro att jag fortfarande är i London när det känns som att jag är långt ute på den engelska landsbyggden.
Ikväll är jag ju barnvakt, men Malin kommer hit och håller mig sällskap. Vi ska festa på morötter och gurka och dippa. Nyttigt och gott. Och hörreni, ni vet väl att vi firar idag? Att det är en stor dag? Att jag har bott i London i en månad? Är inte det sjukt? Jo, det är helt sjukt.
Veckans vits
Pappa levererar den ena vitsen efter den andra till mig, så då får jag ju se till att leverera vidare till er på ett lika snyggt sätt. Här kommer veckans bidrag. Enjoy!
Ett gäng grabbar spenderade helgen med att planera inför nästa gemensamma golfresa.
Två dagar innan kompisarna skulle resa säger Daniels fru ifrån och talar om att han inte får åka. Daniels vänner blir irriterade, men vad kan de göra.
När kompisarna så anländer till golfbanan ser de att Daniel redan checkat in, varit på driving rangen och nu höll på att träna puttning.
- Vad i helvete säger kompisarna, hur länge har du varit här och vad gjorde du för att övertala din fru att du skulle åka?
- Jag har varit här sedan igår! Jag satt i min fåtölj framför TV:n då kärringen smög upp bakom mig, höll händerna framför mina ögon och sa: gissa vem? Jag tog bort hennes händer och såg att hon hade köpt nytt genomskinligt nattlinne.
Hon tog min hand och drog med mig till sovrummet. Där hade hon tänt minst två dussin ljus och spritt ut rosor över hela rummet. På sängen hade hon lagt ett rep och ett par handbojor. Hon beordrade mig att sätta handbojorna på henne och binda fast henne i sängen, sedan sa hon:
- Gör vad du vill!
Tonight's gonna be a good night
Nu är det dags att fira helg. Faktiskt känns det som att jag precis har haft helg, men det får bli en dubbel då. Och det klagar jag såklart inte alls på. Däremot måste jag beklaga mig över min migrän som jag har drabbats av idag. Första migränanfallet sen jag kom till London. Har dock inte riktigt tid med det idag eftersom jag har planerat att gå ut ikväll. Har medicinerat mig nu och druckit några glas vatten, så vi hoppas att det blir bra nu, ok?
Imorse gick jag till biblioteket med mina två ungar och lånade böcker. Det gick ganska smärtfritt. Inga tillsägelser om att vi va högljudda och bara det känns ju som en vinst. Lilla flickan fick näsblod, men det löste jag på bästa tänkbara sätt genom att trycka upp en papperstuss i näsan på henne. Det blev dessutom en stor succé eftersom hon tyckte att det va väldigt kul gjort av mig. Och så fick jag änligen läsa lite högt för henne! Det har ju varit så tråkigt för mig, som älskar högläsning, att mina barn inte har varit intresserade av att lyssna.
Och så kanske ni undrar hur det gick på min träff med den där mamman? Jo, det gick alldeles utmärkt. Hon är supertrevlig och hennes son är söt. Han är bara två månader så det är en pytteliten krabat, det där. Och så har hon en treårig son också, men han va inte hemma. Förhoppningsvis får jag träffa honom snart.
Ha en riktigt trevlig fredagkväll, gott folk!
Det hade passat bättre med Stamford Bridge
Ikväll ska vi till en pub här i Barnes med Jessica och Sofia. Bara en liten runda, för imorgon är det ju en arbetsdag. Eller ja, för mig är det en arbetsförmiddag, men ändå. Och efter att jag har jobbat klart imorgon ska jag nog träffa en mamma som är intresserad av att ha mig som barnvakt lite ibland. Det är ju lite nervöst det där, att träffas bara för att ta reda på om hon anser mig lämlig att passa hennes barn.
Och så en liten sak som jag har funderat över länge. Ända sen jag kom hit faktiskt, men jag har glömt att prata med någon om det. Gatan som jag går på varje dag genom Barnes heter White Hart Lane. Är inte det konstigt? Alltså jättemärkligt? För det heter ju Tottenhams hemmaarena också. Och Tottenham ligger inte ens i närheten här. Någon som kan lösa den här tankenöten?
Godmorgon på er
Jag är inte turist
Vad skönt det är med lite lov. Så skönt så skönt så skönt. Jag inledde dagen med att gå upp kl 08.30 för att hjälpa värdmamman med barnen tills dess att mormorn kom och hämtade de små samtidigt som mamman stack till jobbet. Gissa vad jag gjorde sen? Nej. Fel. Nej, inte det heller. Ni kommer aldrig att gissa rätt. Jag bytte om till träningskläder och gav mig ut på en springtur. Det hör inte till min natur att springa. Åtminstone inte att springa utan något annat mål än att just springa. Fotboll är en helt annan grej. Eller andra tävlingar. Men att bara springa... Ja, ni kanske har listat ut att jag inte kom så långt. Vände igen efter ett par hundra meter eller så. Men att jag ens gav mig ut är jag såklart väldigt stolt över.
Och sen bytte jag sängkläder. Är ganska stolt över det också. Det är inte klokt vad huslig jag har blivit. Sen gjorde jag makaroner och bacon till lunch. Med ketchup, gurka och sallad. Äter så mycket grönsaker också. Håhåjaja. Efter det betedde jag mig som den normala Joanna lite. Jag satt framför tvn. Vi har en så fantastisk kanal på tvn där nere. Jag har inte kabel-tv på mitt rum, så jag har inte den, tyvärr. På den kanalen följer den ena bra serien efter den andra. Det är How I Met Your Mother, Scrubs, Friends, One Tree Hill och idag tittade jag på Wildfire.
Och så klockan 14.00 blev det dags för mig och Malin att bege oss till Leicester Square i hopp om att hitta musikalbiljetter till ikväll. Som ni kanske förstår så hittade vi inte några vi ville ha. Så vi åkte vidare till Westminster och turistade en väldigt kort stund. Alldeles för mycket turister där, vilket vi borde ha listat ut med tanke på att det är lov. Men jag tog några bilder till er.
Titta en sån stor klocka jag hittade. Den va fin. Inte så känd kanske, men fin.
Och här står jag och posar framför London Eye. Ni kanske ser på min hållning att jag kände mig lite obekväm. Va ju rädd att folk skulle tro att jag va turist. Det va jag såklart inte. Jag är ju en riktig Londonbo.
Här har ni Westminster Abbey. Lite för nära på den här bilden, men ville inte backa ut i vägen för er skull. Mycket kan jag ställa upp på, men inte det.
Och så några bilder på byggnader. Vet inte vad det är för byggnader, men tänkte att de kanske är kända. Någon ni känner igen och kan identifiera? Annars får ni väl bara njuta av arkitekturen.
Efter den här väldigt soliga men ack så kalla dagen blev vi trötta på tunnelbanan och begav oss till Hammersmith och åt mackor på ett café innan vi återvände hem. Kl 17.30 landade jag i sängen och här är jag fortfarande parkerad. Har öppnat och tagit slut på Mjölkchokladet från mamma och pappa samt öppnat och nästan tagit slut på Gott & Blandat-påsen som fanns i samma paket. Och så har jag tittat på Halv åtta hos mig. Först på Skype med pappa och mamma och sen på tv4 Play. Mycket bra kväll på alla sätt alltså.
Imorgon har jag ännu en ledig dag att se fram emot. En springtur till då kanske? Nää, skulle inte tro det va.
Fri som en fågel
Men hur har då de två senaste dagarna gått? Heldagar med busungar bör ju va jobbigt, eller hur? Nej, det har inte varit jobbigt alls faktiskt. Kommer närmre och närmre barnen hela tiden och vi har kul tillsammans. Samtidigt börjar tvätt och disk kännas mer naturligt. Jag är ju inte så van vid sådant där sen tidigare. Allt känns alltså väldigt bra efter de här två dagarna. Och nu när jag är ledig så kan det förhoppningsvis bara bli bättre.
Tog ju med kameran till Naturhistoriska Museet igår. Skulle ta en massa bilder hade jag tänkt. Så nu ska ni såklart få se resultatet av det!
Ja, det va det. Eller jag har en bild till. En gruppbild på mig, mina barn och ett av Malins barn, men eftersom jag inte har frågat min värdfamilj om det är ok för dem att jag publicerar bilder på dem, så får ni tyvärr inte se den. Men den är inte så mycket att hänga i julgranen ändå. Och förresten så är det inte jag som har tagit de här bilderna, men det kanske ni fattade? Det är min lilla flicka som finner stor glädje i att fotografera.
Idag har det regnat precis hela dagen. Och det är ju tråkigt. Framförallt när Hammersmithbron är avstängd. För att komma till tunnelbanan krävs det nämligen att vi som bor i Barnes tar bussen till Hammersmith. Nu får vi istället gå över bron, vilket tar en kvart eller så. Och eftersom jag och barnen va och åt lunch på värdmammans jobb så va det bara för oss att vandra på. Och så tillbaka på det. Skönt för lilltjejen som satt i barnvagn med paraply. Inte lika skönt för pojken som höll i barnvagnen och ett paraply. Minst skönt för mig som puttade barnvagnen (med extra tyngd från pojken som liksom hängde i den) och enbart hade en luva som regnskydd. Men jag överlevde. Fick ju dessutom ett litet träningspass på köpet.
Och nu sitter jag här och känner mig nöjd. Det är Pancake Day idag, så vi har ätit pannkakor till kvällsmat. Jag åt en med Nutella och två med citron och socker. Den sista varianten är engelsk och vad gott det är. Det borde ni testa.
Bakom mina solglasögon
Vi satt ganska högt upp och tittade liksom ner på bioduken. Det va så stort och fint. Och filmen va bra, men den är väl allt lite för lång, tycker ni inte?
Och så blev jag så glad. Jag har inga solbrillor med mig hemifrån, vilket jag har saknat lite de soldagar som jag faktiskt har upplevt sen jag kom hit. Men så fick jag ju brillor till filmen.
Titta! De är ju inte så tokiga. Sen att det är något 3D-grejs kan väl inte spela så stor roll? Nej de där brillorna är fashion, gott folk.
Har jag sagt att barnen har lov den kommande veckan? Jo, så ligger det i alla fall till. Det innebär att min arbetsvecka ser lite annorlunda ut. Jag jobbar heldagar imorgon och på tisdag. Så. Slut. Sen jobbar jag inte mer. Eller kanske ett par timmar på fredagmorgon, men det kan jag ta. Jag tycker att det är en ganska bra grej, det här. Även om mina två arbetsdagar antagligen kommer att bli väääldigt långa och jobbiga. Men imorgon ska vi åka till Natural History Museum med Malin och ett av hennes barn. Det ser jag fram emot. Hoppas bara att mina barn är tysta och snälla, så att jag kan få njuta lite av upplevelsen.
Kärlek i ett paket
Vaknade precis. Gårkvällen spenderades till en början i Jessicas lilla hus (hon har ett eget på tomten där hon jobbar som au pair). Hon jag och Malin laddade upp där innan vi gick ut för att möta upp Sofia och hennes två kompisar. Sen bar det av till Camden och klubben Proud. Och resultatet? Jodå, min andra utgång i London får utan tvekan en stor tummen upp.
Hela dagen igår va bra, trots att jag hela tiden kämpar med att trotsa min förkylning. Med andra ord gör jag det väldigt effektivt. Följde med värdmamman och barnen och badade. Simmade i tjugo minuter, vilket innebär att jag har gjort mitt första träningspass sen jag anlände till det här landet. Bra jobbat, Joanna.
Men så till det viktigaste på hela lördagen! När jag låg i min säng på morgonen (hrm, väldigt sen morgon) så knackade plötsligt värdpappan på min dörr och kom in med ett paket. TILL MIG. Vilken lycka det va. Och då hade jag inte ens öppnat för att se vad som fanns inuti. Men innehållet gjorde mig verkligen inte besviken.
Va från mamma och pappa. Det är ju Alla Hjärtans Dag idag. Som ni ser innehöll paketet en klänning (som jag älskar), ett Marabou Mjölkchoklad, en påse Gott & Blandat, fyra chokladhjärtan och ett fint kort. Det kallar jag ett perfekt paket, det där. Och även om jag inte skickar något paket till er, pappa och mamma, så vet ni att jag älskar er så mycket. Och saknar er. Varje sekund.
Veckans vits
Ojojoj. Jag har varit så upptagen med att tycka synd om mig själv att jag alldeles har glömt bort att publicera veckans vits. Men det är ju fortfarande fredag, så här kommer den. Direkt ur min egna dagbok, faktiskt.
Ur en blondins dagbok – Lågenergifönster
Kära dagbok, förra året bytte jag ut
alla mina fönster mot dyra tre-glas-lågenergi-fönster.
Den här veckan ringde en man från
firman som installerat fönstren.
Han påpekade att dom gjort jobbet
för ett helt år sedan men ännu inte
fått betalt.
Ok, bara för att jag är blondin så
betyder det inte att jag
automatiskt är dum. Så jag berättade
för karl'n vad hans snacksalige
försäljare sagt
för ett år sedan, nämligen att efter
ett år så har de här fönstren
betalat sig själva.
...och hallå, det har gått ett år nu!
Det blev tyst i andra änden av
tråden så jag lade på.
Han ringde inte upp igen.
Han kände väl sig dum!
Sjukt vampyrberoende
Hoppas att ni får en fin fredagkväll.
Tyck synd om mig
Svenska kyrkan är inte nyttigt
Och hur går det med min nyttiga vecka då? Nja, sådär va. Vi har Nutella i huset. Inte bra. Och så va jag hemma hos Malin idag på mina tre lediga timmar. Vi fikade chokladkakor. Ett helt paket faktiskt. Och en... ja, vad heter det? Typ en bakelse med konsistensen av wienerbröd med inbakat choklad. Mycket gott. Men inte så nyttigt. Och så drack jag te! Jodå, någon gång måste jag ju lära mig det när jag befinner mig i tedrickarlandet. Jag tillsatte dock mjölk och honung.
Ikväll ska jag umgås med Malin igen. Vi har funderat lite fram och tillbaka på att sticka till Svenska kyrkan på filmkväll. Svenskt godis och svensk film. Men så kom vi fram till att Malin har många bra filmer i sitt hus. Och så fick hon paket från Sverige igår som bland annat innehöll choklad och Ahlgrens bilar. Och så är vi lite lata på det. Så ja, jag gissar på att det blir filmkväll hemma hos henne istället för i kyrkan.
Vill ni följa med?
Här har jag precis kommit utanför vår grind och vänt mig åt höger. Det är mitt finger med handske som pekar er i rätt riktning, om ni undrar. Härnäst går jag på trottoaren en kort bit tills jag kommer till en korsande väg där framme. Vad händer då?
Jo, jag svänger vänster. Innan jag svänger brukar jag dock gå över gatan så att jag hamnar vid det där buskhuset uppe i vänster hörn. Sen följer jag vägen ännu en kort bit innan...
...jag hamnar vid de här bommarna. De åker ner mest hela tiden för att tåg ska kunna passera. Ibland får jag stå där och vänta i tio minuter. Malin har fått stå där i tjugo minuter en gång. Så det kan bli lite traggigt, det kan det. Men idag hade jag tur. De va uppe. När de ska gå ner så börjar det pipa några sekunder innan. Om jag precis kommit fram när det börjar pipa så springer jag över kvickt kvickt kvickt. Och vad märkligt mörk den här bilden blev. Så mörkt va det inte egentligen.
Direkt efter bommarna svänger jag höger. Då hamnar jag på den här minivägen. Den följer jag ganska länge. Den svänger lite till vänster där framme, som ni kanske ser med era hökögon.
Här är jag fortfarande på minivägen, men den har övergått till en gångväg vid det här laget. Långt där framme ser ni slutet på den. Men först tittar ni på husen till vänster. Är de inte söta? Och till höger är där små trädgårdar. Stora trädgårdar i samband med bostäder är nämligen inte lika vanligt här som hemma.
Och nu är gångvägen slut. Går jag till höger då ser det ut såhär. Pojken som jag har hand om går här. På Barnes Primary School. Det är en tumme upp som jag gör på den här bilden, men jag koncentrerade mig på att göra tummen upp och på att få med hela ingången på skolan. Så då glömde jag bort att få med hela tummen i bild. Jag gör tummen upp för att det är en väldigt bra skola, det här.
Men när jag ska till dagiset så svänger jag inte till höger mot skolan. Utan till vänster. Och så går jag på trottoaren till höger i bild ända fram till kyrkan som ni ser lååångt där framme. Den där röda byggnaden.
När jag är framme vid kyrkan så går jag till baksidan av den på stigen till vänster i bild.
Väl på baksidan går jag en kort sträcka på trottoaren. Om jag svänger in på en väg till vänster efter att jag har gått några meter så hamnar jag hos Malin. Svänger jag däremot till höger så...
...är jag framme! Då går jag på en stig till vänster, ställer mig i kö och väntar på att bli insläppt.
Ojojoj, vad jag har lagt ner mycket tid på att få ihop den här beskrivningen. Den har tagit mycket längre tid än det tar att faktiskt gå dit. Själva vandringen från huset till dagiset tar ungefär tio minuter. Knappt det tror jag, men jag går alltid i ganska god tid för att inte bli sen.
Solen hälsar på
Solen skiner! Eller ja, just i detta nu går den faktiskt i moln, men vädret är åtminstone bättre än igår. Då snöade/regnade det i stort sett hela dagen. Jag vill ha vår nu. Allt blir mycket bättre då. Roligare. Mer positivt. Och så kan jag va ute lite mer med barnen.
Idag hade jag tänkt ta med er på vandring till dagiset, där jag lämnar och hämtar flickan varje dag. Eller alltså jag tar med kameran, tar bilder och så publicerar jag bilderna med lite text till ikväll. Vad säger ni om det? Vill ni se lite bilder på Barnes?
Lyckan kommer, lyckan går
Måndagslycka
Kunde inte somna igår. Låg och vred och vände på mig länge, vilket inte har hänt sen jag kom till England. Har somnat som en lite baby av utmattning varje kväll. Men att jag inte gjorde det igår ser jag som ett gott tecken. Det måste innebära att jag börjar komma in i allt bättre och inte blir lika trött av alla intryck under dagen. Kände mig liksom lycklig där jag låg i sängen. Vad bra jag har kommit in i det här livet ändå. Mina värdföräldrar är jättebra, för att inte tala om mina nya kompisar. Jag börjar hitta i området ganska bra och jag börjar lära mig buss och tunnelbana. Ok, barnen trilskas fortfarande och språket är hackigt, men det ska jag börja jobba på nu! Barnen blir faktiskt lite bättre hela tiden och igår började jag läsa Twilight högt för mig själv, bara för att lära mig att prata engelska bättre.
Så har jag så bra kontakt med er där hemma hela tiden. Msn, Skype och Facebook gör att det känns lite som att jag är hos er eller att ni är hos mig. Och det är en så fin känsla.
God morgon på er, förresten. Hoppas att ni har en lika bra morgon som mig. Och så håller vi tummarna för att jag är lika glad ikväll när arbetsdagen är slut, eller hur?
Vad sägs om en dialog?
Vad gör ni? Har ni haft en bra helg? Något skvaller att bjuda på?
Ja, jag vet ju att det här med att ställa frågor till läsarna oftast inte brukar ge något resultat alls. Men jag ger mig på det ändå. Plötsligt händer det, liksom.
Jag har shoppat!
Båda sakerna är inköpta på Topshop. Tråkigt att shoppa i samma affärer som vi har hemma, men vi har inte kommit på vilka andra som är bra än. Strumpbyxona lär jag ta isönder när jag försöker ta på mig dem, så jag deppar lite för det redan på förhand.
Annars då? Malin börjar bli sjuk och jag har ont i halsen. Så det blir nog en lite seg start på veckan. Hoppas bara att vi mår bra till helgen.
Nytt rekord och nytt nummer
Så hur firar vi? Jo, vi lär oss Joannas nya mobilnummer. Efter att ha försökt registrera mig på internet, slagit olika nummer och läst mina papper om och om igen har jag idag lyckats fixa det där engelska numret. Allt som krävdes va att jag fyllde på pengar på sim-kortet. Jodå, that's me när jag försöker lösa tekniska saker på egen hand. Allt enkelt blir plötsligt väldigt komplicerat.
Numret då: 07938 112650.
Men jag ska faktiskt fira lite extra. Ska nämligen ha storstädning på mitt rum. Och ikväll ska jag va barnvakt. Så det blir riktig fest skulle man kunna säga.
King's Cross, Chinatown & Oxford Street
Jag överlevde alltså dagen igår. Utan problem faktiskt. Börjar möjligtvis bli lite trött på att leka baby, men min uppfostran går framåt. Och vi börjar bli ganska bra kompisar, ungarna och jag. När jag hade nattat barnen vid 20.00 så kom Malin med kakor och chips. Så min barnvaktskväll blev en mysig hemmakväll med en god vän och onyttigheter. Som många kvällar hemma, med andra ord.
Idag ringde klockan 08.40. Jag och Malin skulle nämligen försöka oss på ännu en fredagsutflykt. Hon är inte ledig på fredagar, som jag, men hon börjar inte jobba förrän klockan tre. Därför använder vi fredagarna till att upptäcka London. Idag besökte vi King's Cross och perrong 9 3/4. Ni vet perrongen som leder till Hogwarts i Harry Potter. Det va en upplevelse det, ska ni tro! Vi gick till perrong 9. Kanske dumt av oss att anta att perrong 9 3/4 skulle finnas där, men vi behövde inte fråga innan en vänlig kvinna förklarade att Harry Potter fanns på perrong 8. Vi gick dit, men ändå hittade vi inte rätt. Malin stoppade en byggarbetare med ett "Excuse me..." men hon hann inte ställa frågan innan han pekade oss i rätt riktning. De måste va väldigt vana vid unga tjejer som letar efter perrong 9 3/4 där på King's Cross station. Och sen hittade vi det!
Ja, bilderna säger väl allt. Det kändes inte verkligt, så den känslan speglar väl ungefär hur det är i Harry Potter. Men annars va det inte riktigt som vi hade tänkt oss. Eller faktiskt inte alls. Det är precis så fattigt där som det ser ut på bilderna. Och det är väl lite märkligt, det här? De hade ju kunnat tjäna pengar på perrong 9 3/4 om de hade gjort det snyggare.
Vi stack alltså ganska snabbt vidare till Chinatown. Där gick vi lite på de kinesiska gatorna innan vi satte oss på en kinarestaurang och käkade lunch. Nudlar med kyckling, för er som undrar. Och så en Coca Cola till det.
Och tror ni att det va slut där? Nej nej, effektivitet är vårt mellannamn. Vi gick med raska steg vidare till Oxford Street. Gick i lite affärer, men jag fick inte med mig något hem. Är ju urusel på att shoppa, så det kom väl visserligen inte som en jättestor chock.
Ok, sen hann vi inte med mer. Vi är ju inte mer än människor.
Ikväll va Malin barnvakt hemma hos sig och jag stack förstås ditt med kakor. Vi tittade på Robots med barnen. Den va bra. Och så lite högläsning på det. Nu ska jag sova. Godnatt.
Veckans vits
Trånga stövlar...
Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:
De sitter på fel fot!
Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i tre minuter för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen. Tillslut är de på plats. Då säger Oscar:
- Det är inte mina stövlar!
Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lille Oscar som tittar på henne med fiskblick.
- Ok, säger hon, vi tar av dem då!
Och sätter igång med samma träning som tidigare.
- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.
Oscar svarar då:
- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!
Fröken börjar gråta, men lyckas mycket behärskat, fast bestämt sätta på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:
- Var är dina vantar?
- Jag la dom i stövlarna!
Ingen väckarklocka idag inte
Godmorgon på er, där hemma i stugorna!
I'm a little bit weird
Här har vi Malin och Jessica. Nu blir ni allt glada va? Att ni får lite ansikten på mina vänner. Malin blir nog inte lika glad. Hon hade inte gjort vid sig, dagen till ära.
Och så jag och Malin. Jag har börjat förfalla lite här borta. Orkade inte göra vid håret idag, så mössan fick stanna på huvudet.
Kände mig så duktig som tog med kameran för en gångs skull. Inte lika duktigt dock att jag glömde bort att ta kort på de två som kom senare. Elin och Sofia. Elin har jag träffat en gång innan, men Sofia va en ny bekantskap. En väldigt trevlig sådan. Är sjukt nöjd med vännerna jag har skaffat här. Vi ska börja fika en gång i veckan nu har vi tänkt. Bra plan.
Sen när vi gick från Starbucks så såg vi en gräsbil. Då kom jag på att jag hade en kamera i fickan.
Jag tycker att den ser rolig ut, den där gräsbilen.
Barnen har varit snälla och rara idag. Flickan har delat ut många pussar och kramar. Hon och jag lekte mamma, pappa, barn. Jag va baby och såklart gick jag in för det. La mig på golvet, sprattlade med benen och skrek. Flickan tittade skeptiskt på mig med ett leende på läpparna och sa "That is a little bit weird, Joanna". Och ja, ibland kan jag va lite konstig.
Har sovmorgon imorgon. Börjar kl 12.30 när jag hämtar flickan. Sen kommer inte föräldrarna hem förrän sent på kvällen. De ska på teater. Så jag ska bada och natta barnen. Det kan bli ytterst spännande. Återkommer med rapport.
Poliser
En snabb redovisning nu då, innan Paradise Hotel drar igång. Final ikväll ju, så det får vi inte missa.
Tisdag idag. En bra dag faktiskt. Små babyframsteg med barnen, vilket jag uppskattar mycket. Känner mig positiv. Inte lika mycket hemlängtan. Fick dock reda på att jag ska va barnvakt på torsdag- och lördagkväll, så det förstör mina planer lite. Men jag får väl vila upp mig här hemma istället.
Måste börja ta lite bilder snart. Ångrade att jag inte tog med mig kameran idag när jag skulle hämta barn på dagis. Då såg jag nämligen två poliser och de såg ut som på tv! Typ som i engelska kriminaldeckare, om ni förstår? Äsch, jag ska fånga det på bild en dag så jag kan visa er. Kanske är det bara jag som tycker det är coolt. Ser så gammaldags ut på något sätt. Men egentligen är det väl bara den helt vanliga engelska polisuniformen.
Skype är bra på alla sätt
Ni kanske undrar hur jag mår idag. Om jag är påväg hem eller så. Det är klart att jag inte är det. Har räknat med mycket hemlängtan och jag tänker inte ge upp än.
