Joanna Björk

Oväntat att ingen av er svarade på om ni vill se bilder på Barnes. NOT. Och eftersom jag inte räknade med några kommentarer tog jag förstås bilder ändå. Vill ju visa er hur min lilla förort ser ut. Blunda om ni inte vill se.


Här har jag precis kommit utanför vår grind och vänt mig åt höger. Det är mitt finger med handske som pekar er i rätt riktning, om ni undrar. Härnäst går jag på trottoaren en kort bit tills jag kommer till en korsande väg där framme. Vad händer då?


Jo, jag svänger vänster. Innan jag svänger brukar jag dock gå över gatan så att jag hamnar vid det där buskhuset uppe i vänster hörn. Sen följer jag vägen ännu en kort bit innan...


...jag hamnar vid de här bommarna. De åker ner mest hela tiden för att tåg ska kunna passera. Ibland får jag stå där och vänta i tio minuter. Malin har fått stå där i tjugo minuter en gång. Så det kan bli lite traggigt, det kan det. Men idag hade jag tur. De va uppe. När de ska gå ner så börjar det pipa några sekunder innan. Om jag precis kommit fram när det börjar pipa så springer jag över kvickt kvickt kvickt. Och vad märkligt mörk den här bilden blev. Så mörkt va det inte egentligen.  


Direkt efter bommarna svänger jag höger. Då hamnar jag på den här minivägen. Den följer jag ganska länge. Den svänger lite till vänster där framme, som ni kanske ser med era hökögon.


Här är jag fortfarande på minivägen, men den har övergått till en gångväg vid det här laget. Långt där framme ser ni slutet på den. Men först tittar ni på husen till vänster. Är de inte söta? Och till höger är där små trädgårdar. Stora trädgårdar i samband med bostäder är nämligen inte lika vanligt här som hemma.


Och nu är gångvägen slut. Går jag till höger då ser det ut såhär. Pojken som jag har hand om går här. På Barnes Primary School. Det är en tumme upp som jag gör på den här bilden, men jag koncentrerade mig på att göra tummen upp och på att få med hela ingången på skolan. Så då glömde jag bort att få med hela tummen i bild. Jag gör tummen upp för att det är en väldigt bra skola, det här.


Men när jag ska till dagiset så svänger jag inte till höger mot skolan. Utan till vänster. Och så går jag på trottoaren till höger i bild ända fram till kyrkan som ni ser lååångt där framme. Den där röda byggnaden.

   
När jag är framme vid kyrkan så går jag till baksidan av den på stigen till vänster i bild.

 
Väl på baksidan går jag en kort sträcka på trottoaren. Om jag svänger in på en väg till vänster efter att jag har gått några meter så hamnar jag hos Malin. Svänger jag däremot till höger så...


...är jag framme! Då går jag på en stig till vänster, ställer mig i kö och väntar på att bli insläppt.

Ojojoj, vad jag har lagt ner mycket tid på att få ihop den här beskrivningen. Den har tagit mycket längre tid än det tar att faktiskt gå dit. Själva vandringen från huset till dagiset tar ungefär tio minuter. Knappt det tror jag, men jag går alltid i ganska god tid för att inte bli sen.