Jag klappar mig själv på axeln här borta

Vet ni vad jag bestämde mig för igår? Att jag ska bli seriös. Sluta äta en massa onyttigt och börja träna. Känns som jag bara blir större och större här borta och det går ju inte för sig. Så jag fastslog att jag ska ut och springa på måndagar och torsdagar med start idag. Så vaknade jag imorse. Det ösregnade. Så vad gjorde jag då? Ja men hallå, det är väl klart att jag sprang! Det är ju måndag. Sprang/gick ganska långt faktiskt. Långt för att va mig då. Och så gjorde jag 10x3 utfall och 30 situps. Det tycker jag är en bra start.

Och resten av dagen har gått snabbt och lätt. Ungarna lekte med varandra medan jag lagade mat, tvättade och hängde upp tvätt. Sen va det karatedags. Jag va smart nog att packa med äppelklyftor. Så när flickan hade sin halvtimmeslånga lektion satt jag och pojken och åt och pratade. Blev en riktigt mysig stund. När det sen va hans tur att ha karate i en timme satte jag flickan i vagnen och begav mig mot affären, vidare till en shop med begagnade leksaker och så en extrapromenad på det. Gick vilse en liten stund, men återfann mig kvickt och återvände till karaten tio minuter innan pojkens lektion va slut. Och då ville flickan sitta i mitt knä (!) och äta äpple. Jodåsåatt, vi får forfarande bättre kontakt för varje dag som går.

Så det känns som att jag har varit så duktig idag. Är verkligen nöjd med mig själv. Det är en fin känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0