Joanna Björk

Jag vill gärna verka tuff. Inte vara rädd för något. Inte vara lättskrämd. Inte gråta. Ibland kan det dock vara skönt att gråta loss. Att ha ett riktigt bölkalas. Ikväll hade det passat bra. Ikväll hade jag storbölat till Armageddon om jag hade varit hemma och haft filmen tillgänglig.
 

Idag börjar nedräkningen. Om tio dagar flyger jag hem till... Ja, tekniskt sett flyger jag visserligen till Köpenhamn, men det är åtminstone Sverige som är slutdestinationen. Hur jag firar detta faktum? Nerbäddad i min säng med en halsduk och en kopp te. Ibland ropar jag ut "dö förkylning, dö" i hopp om att det ska hjälpa. 

The big thing på radion imorse var att det har varit bombhot i Dublin. The big thing på Aftonbladet handlade också om det irländska bombhotet. Hur glad jag är att mitt besök i den staden är avklarat? Ganska så enormt glad.    

Dublin var väldigt bra. Troligtvis berodde det mer på sällskapet än på staden i sig, då den kändes ganska grå och trist. Det kan visserligen i sin tur ha berott på att vädret var väldigt grått och trist. Under dagarna promenerade vi mest runt och tittade på gråa byggnader som kallas sevärdheter. Dessutom var vi på Guinness Storehouse och fick en väääääldigt detaljerad beskrivning av allt kring Irlands ölstolthet. Intressant till en början, men efter sex våningar... Not so much.  

Under kvällarna blev det andra bullar. Det gråa försvann plötsligt och ersattes av otroligt härliga irländska pubbar med mysig atmosfär och livemusik. Tyvärr var medelåldern på de charmiga trubadurerna något för hög för att jag skulle kunna ta med mig en av dem hem.

Efter en helg med mycket skratt, mat (inte så mycket mat som onyttigheter, men jag väljer ändå att samla allt frosseri under mat-kategorin) och sjungande är jag väldigt glad över att jag har varit i Dublin. Otroligt glad att jag har fått uppleva stämningen som infinner sig på deras bästa pubbar och att jag åt grislever till middag på fredagen. Väldigt nöjd med att jag kan pricka av Dublin från min lista över ställen som jag vill besöka, men efter att ha varit där känner jag mig klar med staden. Ett bra kvällsliv räcker troligtvis inte för att jag ska vilja besöka Dublin igen.

Ni vill såklart ha bilder? Jag ska jobba på att skrapa ihop några de kommande dagarna.

Grönsaker är sånt som barn använder för att balansera tallriken till och från middagsbordet.
- Okänd

Väskan är packad, kläderna framlagda och alarmet är satt på klockan 02.15 inatt. Let the weekend in Dublin begin.

Med lite tur kommer jag hem med en irländsk trubadur om två veckor...

Sedan jag upptäckte kameran på den här datorn har jag levererat många bilder på mig till er. Har medvetet gjort fula miner och tagit bilder när jag har varit skabbig, för att visa att jag inte är som fjollorna som ler fint och försöker se snygga ut på bild. Det har fungerat. Fram till idag. Jag skulle precis ta en ful bild som vanligt, men kände mig plötsligt obekväm. Kände mig som en av fjollorna. Det enda som skiljer oss åt är att de faktiskt är snygga på sina bilder. Vem går då förlorande ur det här? Är det inte den flottiga, osminkade bruden med fula miner?

Som ni kanske har insett får ni bara text idag. Ingen ful bild. Eller borde jag också börja med inspirationsbilder? Ni vet de där bilderna som läggs upp på bloggar utan att ha någonting alls att göra med texten? De som bara är där för att se coola ut? För att göra blogginläggen lite festligare? Det kanske borde bli min nya grej. Problemet är att jag inte vet var jag hittar sådana bilder...

...Googlade "inspiration" och den första bilden som dök upp var den här. Jaha?

Solen skiner som vanligt i London. Hur jag utnyttjar det på bästa sätt? Drar för gardinerna.

Värme utan någonstans att svalka sig är inte min kopp te. Åtminstone inte idag.

Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänker om oss om vi insåg hur sällan de faktiskt gör det.
- Anonym

Snacka om att slappa bort helgen. Nu är det söndag och det enda jag har lyckats åstadkomma de senaste dagarna är att köpa tandkräm för sista gången i det här landet. Stort. Idag hade jag tänkt mig Camden, men det är bara jag som har vaknat till liv. Bio hade visserligen också suttit fint. Under tiden som jag väntar på att någon ska kontakta mig ger jag er en bild på mig precis just nu.

Jag försökte mig på en pose för att rädda situationen, men det hjälpte inte. Fashion bor inte hos mig längre. Vi har separerat.

Det slog mig precis att jag har glömt bort förra veckans kloka citat. Ingen har påmint mig... Jag trodde att vi brann för det här med kloka citat? Skärpning. På söndag är det dags för mitt favoritcitat, så stay tuned.

Fredagen har kommit med helgen idag. Visserligen barnvaktar jag både ikväll och imorgonkväll, men det ska bli skönt. Det är en vecka kvar tills jag, Hanna och Jennie drar till Dublin. Tre veckor kvar tills jag flyttar hem till Sverige. Life is good. 

Var och en vet hur många får och getter han äger, men inte hur många vänner han har.
- Cicero

Ja, jag vet att min uppdatering är för dålig, men jag är helt enkelt inte motiverad till att skriva blogginlägg för tillfället. Det jag hade kunnat göra är att ta en bild på mig, så att ni får se hur jag ser ut, men även det känns omotiverande i mitt överviktiga och fula tillstånd. Ni får därför nöja er med att veta att jag mår väldigt bra.

Jag är otroligt trött på att vara allergisk mot våren. Min näsa är ständigt täppt, mina ögon kliar och är svullna mest hela tiden och det kittlar i halsen. Det skulle suttit fint med lite regn och ren luft just nu.

Min värdmamma berättade att hennes väninnas vän gick på universitetet där William och Kate pluggade och träffades samtidigt som de gick där. Vännen påstod att Kate redan innan hon hade blivit presenterad för William hade varit väldigt tydlig med att hon hade som mål att fånga honom. I ain't sayin' she's a gold digger...

Vilken folkfest det var igår, hörreni. Hyde Park kryllade av människor och flaggor. Vi ville också vifta, så vi köpte oss varsin souvenir.

Har jag jobbat denna veckan? Vad hände? Torsdagkväll igen? Vilket flyt jag ligger inne med. Kommer dock inte att flyta lika lätt imorgonbitti klockan 6.30 när mitt alarm ringer. Det är kungabröllop och jag ska fira med folket i Hyde Park och vid Buckingham Palace.

Det är vackert med kärlek och de är nog allt bra kära i varandra, de där två, men visst är det ändå en liten gold digger vi har att göra med här? Hon föll mer för hans prinstitel än för hans tunna hår, tror ni inte? Det hade åtminstone jag gjort.

Inte nog med att det är en månad kvar tills jag åker hem. Det är dessutom mammas och pappas bröllopsdag. De har varit gifta i 26 år idag. Det är inte dåligt, det.

Känslan när man är ute och promenerar i raskt tempo. När det flyter på bra med pigga ben och pendlande armar. När det då svänger ut en slö person precis framför en. Hur man blir tvungen att sakta ner och börja leta efter en öppning. En lucka för att komma förbi. Man ser den, tar sats och börjar accelerera, men så täpper slöfocken igen precis i sista stund. Frustrationen då. Hopplösheten.