Ur vägen
Känslan när man är ute och promenerar i raskt tempo. När det flyter på bra med pigga ben och pendlande armar. När det då svänger ut en slö person precis framför en. Hur man blir tvungen att sakta ner och börja leta efter en öppning. En lucka för att komma förbi. Man ser den, tar sats och börjar accelerera, men så täpper slöfocken igen precis i sista stund. Frustrationen då. Hopplösheten.
Kommentarer
Postat av: Linn
hahahah jag kunde skrivit precis samma inlägg! Helvete! Är dom värre i London eller är det bara jag? Detta gör mig galen minst en gång om dan! x
Trackback
