Mätt och trätt

Herreminskapare, vad mätt jag är. Malin och jag bestämde oss för att äta på restaurang en sista gång innan hon åkte. Åt en god portion kyckling med sås och potatis. Är det fest så är det dessutom efterrätt. Nu är det ungefär tre timmar sen vi åt. Tror aldrig att min mättnadskänsla har hållit i sig såhär länge förut.

 

Ser ändå hyffsat pigg ut

Shit alltså, vad trött jag är. Har kämpat i timmar med att hålla mig vaken. Nu är klockan snart tio. Då är det ok att slockna.

Läggedags.

Tuff jobbedag

Så, då va första arbetsdagen på den nya arbetsveckan avklarad. Three days to go. Det va en väldigt trevlig överraskning när min värdmamma ringde för en timme sen och meddelade att hon va påväg hem. Ja, väldigt trevlig. 

Sista kvällen med gänget igår va... Ja, en perfekt sista kväll med gänget. Vi åt vår favoritburgare, pratade, skrattade och dansade så att svetten rann. 

På't igen

  

Vi hade en mycket bra kväll igår. Kom hem klockan fem på morgonen och sen dess har jag mestadels befunnit mig i min säng. Nu är det dock dags att vakna till ordentligt. Sista kvällen med gänget. Det blir Beer & Burger på Wetherspoon innan vi vandrar vidare till Walkabout.


Vänskap

Den här helgen är sorg och glädje i en enda röra. Den är mest glädje, det är den, men samtidigt är det den allra sista helgen som jag och Malin kommer att bo i London samtidigt. Hon åker nämligen tillbaka till Göteborg på fredag. Det går inte riktigt att ta till sig, det där. Vi kom hit samma vecka i slutet av januari och har sen dess varit de bästa vänner. Vi har gjort nästan allt tillsammans. Det finns inte många minnen från mitt år här i London där hon inte finns med på ett hörn. Därför är det en märklig känsla som infinner sig när jag tänker på att hon inte kommer att vara här längre när jag kommer tillbaka efter jul.

    

Jag är inte rädd att jag ska bli ensam här. Inte alls. Har ingenting emot ensamhet, samtidigt som jag vet att här kommer att finnas fina människor att hitta på roliga saker tillsammans med. Det är bara det dystra i att ens bästa vän ska flytta långt iväg som tynger mig en aning.

    

Vilken otrolig tur vi hade, som fann varandra direkt. Så mycket enklare det blev att anpassa sig till sitt nya liv här med en vän vid sin sida. En person som gick igenom precis samma sak som jag gjorde vid precis samma tidpunkt.

    

Vi har inte ens känt varandra i ett år och ändå känns det som att vi har varit vänner hela livet. Det är märkligt hur snabbt riktig vänskap kan utvecklas. Men vad nostalgiskt och känslosamt det här blev. Egentligen ville jag bara få fram att min tid i London inte hade varit densamma utan den där göteborskan.


Lördag

Ikväll ska jag barnvakta här hemma. Slappt. Har dragit på mig mina mjukiskläder och kletat ut sminket.



Höhö. Där fick jag er allt. Nej, efter barnvaktningen drar vi till Shoredtich, jag och Malin.  

Alla får Plus!

God fredag på er, kära vänner, bekanta och beundrare. Vilken bra dag vi har haft, inte sant?

Har varit hos min goda vän, Malin. Vi har lagat lunch (lax, kokt potatis, tsatsiki och ärtor), tittat på filmer (Elf och The Last Song), varit på Riverside (ett exklusivt gym) med hennes barn samt ätit pepparkakor och pratat. 

Nu sitter jag alldeles nyduschad i min säng och läser Alex Schulmans nystartade blogg. Tummen upp, hörreni. Den bloggen har vi väntat på länge.

Notting Hill och Chelsea

De senaste helgerna har vi hunnit med att gå ut både i Notting Hill och i Chelsea. Lite bilder på det?



Jajaja. Nej, det blir inte bättre än såhär. Kommer troligtvis aldrig att utveckla relationen till min kamera. Tråkigt.

Andra Advent

Ni kanske har fått för er att jag inte gör något spännande alls om dagarna. Och det skulle ju inte va märkligt om det är så, eftersom jag inte har nämnt några intressanta händelser här på ett tag. I söndags till exempel. Vad gjorde jag då? Jo, jag va i en svensk affär och köpte Marabouchoklad och lösgodis, på Ikea och köpte pepparkakor och osthyvel till mina värdföräldrar, vid Somerset House och åkte skridskor samt på Winter Wonderland i Hyde Park.
 

Jag va väldigt excited över skridskobandet.

 
Pamela och Malin stod stadigt på isen.


Här va det inte riktigt lika stadigt.


Ett skridskotåg va vi såklart tvungna att bygga ihop.


Vacker omgivning och mysig stämning vid Somerset House...


...Och likaså i Hyde Park.


Älgen i bakgrunden rörde på sig och pratade. Bara det liksom. Dessutom fanns där liveband, dans, karuseller, marknadsstånd, isrink samt mat och dryck. Oooootroligt mysigt.

Två veckor

Tänk att jag om exakt två veckor är hemma i Tollarp med min familj.

Konservöppnare!

Ni minns mitt underläge? Konservöppnaren 2-0 Joanna. Idag gjorde jag en äkta hat-trick i andra halvlek. Ett stenhårt skott i högra krysset, ett nickmål på en hörna och en bicykleta i sista minuten satte punkt på matchen. Konservöppnaren blev fett ägd.

Bra match ändå. Klart att jag ser sliten ut efter en sådan nagelbitare, det får ni helt enkelt ha överseende med. Tre nya pinnar och en mätt mage.

IT'S SO FLUFFY


Sniglar

Jag käkade sniglar för första gången i mitt liv när jag besökte Paris för några månader sen. Om jag va exalterad över det?




Som ett barn på julafton. Inte nog med att det va nytt och spännande, det va gott dessutom. Slemmigt, men mättande.


2 december 2010

Det finns mycket att fira idag. Födelsedagar, öppnandet av ännu en lucka i chokladjulkalendern och att jag är helt ledig till exempel. Men det finns också något ännu större att fira. Något ännu viktigare. Om vi tittar tillbaka i arkivet upptäcker vi nämligen ganska enkelt att mitt första blogginlägg efter min nystart publicerades för exakt ett år sedan. Den 2 december 2009. Hur stort? Stoooort. Eller ja, nämnvärt åtminstone.

Joanna Schulman

Nu har jag tittat på det där 24 Timmar igen. Den här gången med Alex Schulman och Patrik Sjöberg. Och vad har jag nu gjort för någon intressant upptäckt, undrar ni då. Jo, jag har med glädje kommit fram till att jag och Alex är lika varandra på några sätt.

- Vi har båda en attityd som säger att vi tycker att vi är liiiiite bättre än alla andra,
- Vi kan båda driva med oss själva, bjuda på oss själva och anpassa oss hyffsat bra i sociala sammanhang,
- Vi uppskattar båda människor med tydliga åsikter som dessutom vågar stå för dem,
- Vi är båda intresserade av det svenska språket både i tal och i skrift,
- Och vi är båda bra människokännare...

...För att räkna upp några av de likheter som vi delar. Jag hoppas att det finns fler, eftersom Alex under sina bloggår blev en av mina idoler. Samtidigt vet jag också att vi på vissa plan skiljer oss åt på ett uppenbart sätt. Rent utseendemässigt exempelvis. 
 

Självgodheten lyser igenom på ett nästan genant sätt i det här inlägget. Låt oss skylla på den sena timmen. 

Kul

Håller ni koll på nedräkningen? För det är ju inte bara den första december idag. Det är dessutom exakt tre veckor tills jag åker hem till Sverige en sväng. Kul kul kul kul kul.



Innan dess ska jag dock hinna med att ha kul kul kul kul här i London.

Kul.

1 december 2010

Vi är inne i december. Den första luckan är öppnad, chokladbiten är uppäten och jag är nyduschad. Bra start.



Funderar på att börja följa julkalendern. Hotell Gyllene Knorren. Kul namn.

Konservöppnare?

Är hungrig. Köpte en burk tonfisk häromdagen, men har skjutit upp själva ätandet i några dagar. Varför? Jag kan inte öppna den. För några veckor sen försökte jag öppna en konservburk i en halvtimme utan resultat. Idag kände jag dock att det va dags för ett nytt försök. Jag plockade fram det som jag har trott är konservöppnaren i huset och började återigen att kämpa med en konservburk. Nu, en halvtimme senare, står det 2-0 till konservöppnaren. Jag förstår inte hur den fungerar.
  
Tror nästan inte att det är en konservöppnare längre. Är det någon som vet? Är det där röda på bilderna en konservöppnare? Och om så är fallet, HUR fungerar den?


Nooo

Jag vaknade, stängde av mobilens alarm och gick för att öppna mina gardiner. I det ögonblicket kom den. Chocken. Min första vinterchock i England. Det snöar i London idag.

Tusan också.

Nedräkningen kan börja


Titta här vad jag fick av min värdmamma precis. En chokladjulkalender. Precis så enkelt är det att få mig lycklig som ett litet barn.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0