Vänskap
Den här helgen är sorg och glädje i en enda röra. Den är mest glädje, det är den, men samtidigt är det den allra sista helgen som jag och Malin kommer att bo i London samtidigt. Hon åker nämligen tillbaka till Göteborg på fredag. Det går inte riktigt att ta till sig, det där. Vi kom hit samma vecka i slutet av januari och har sen dess varit de bästa vänner. Vi har gjort nästan allt tillsammans. Det finns inte många minnen från mitt år här i London där hon inte finns med på ett hörn. Därför är det en märklig känsla som infinner sig när jag tänker på att hon inte kommer att vara här längre när jag kommer tillbaka efter jul.
Jag är inte rädd att jag ska bli ensam här. Inte alls. Har ingenting emot ensamhet, samtidigt som jag vet att här kommer att finnas fina människor att hitta på roliga saker tillsammans med. Det är bara det dystra i att ens bästa vän ska flytta långt iväg som tynger mig en aning. 
Vilken otrolig tur vi hade, som fann varandra direkt. Så mycket enklare det blev att anpassa sig till sitt nya liv här med en vän vid sin sida. En person som gick igenom precis samma sak som jag gjorde vid precis samma tidpunkt.
Vi har inte ens känt varandra i ett år och ändå känns det som att vi har varit vänner hela livet. Det är märkligt hur snabbt riktig vänskap kan utvecklas. Men vad nostalgiskt och känslosamt det här blev. Egentligen ville jag bara få fram att min tid i London inte hade varit densamma utan den där göteborskan.
Du vet ju att jag känner precis likadant! Kan inte ens tänka mig hur mitt år här skulle ha sett ut utan dig! <3
