2

Herregud. Veckan spurtar och jag förstår knappt vad som händer. Vilken otrolig blandning av känslor jag har inom mig. Mest är jag otroligt lycklig och förväntansfull över att komma hem. Samtidigt är jag ledsen över att lämna allting här. 

Det knackade på dörren för en stund sedan. När jag öppnade stod en mamma och hennes ena flicka där och ville säga hejdå till mig. Önska mig lycka till, tacka för alla gånger som jag har barnvaktat hos dem och ge mig en liten avskedspresent.

Överallt är jag omringad av så otroligt fina människor. Jag blir så tacksam och så rörd när jag tänker på det. Vilken fantastisk tur jag har haft. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0