Heavy

Det sägs att no human is an island, men ibland känner jag mig som en liten ö ute i Stockholms skärgård. Medveten om att jag är en del av en huvudstad, men samtidigt omringad av vatten på alla sidor. Ensam, men lycklig över att ha många runt mig. Behovet av att vara alldeles ensam emellanåt. Möjligheten att vara det... 

Nu kom det en helikopter och skakade om huset. Jag stannade upp och väntade på att bli sprängd i några ögonblick, men jag överlevde. 

...Den sorgliga känslan av ensamhet. Känslan av att inte alls vilja vara en ö. Att vilja sitta ihop med fastlandet, men inte kunna göra det. Att bli stoppad av vattnet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0