Fascinationen ersattes plötsligt av besvikelsen
Ibland kan jag bli fascinerad över mig själv. Som nu till exempel, när jag tittar på den där bilden med min tandradsbeskrivning ett par inlägg ner. Att jag tog mig tid att göra det där. Att jag dessutom gjorde det utan humor eller ironi. Det är fascinerande hur jag kan vara så fascinerad över mig själv att jag faktiskt tar en bild på mig och mina tänder, lägger ner tid på att dra streck och skriva om dem för att sedan publicera alltihop på min blogg med tron om att ni också kommer att bli fascinerade.
Ibland kan jag bli besviken på mig själv. Som nu till exempel, när jag tänker tillbaka på dagen som har gått. På hur jag kunde ha firat en persons stora födelsedag, underhållit gästerna med prat om Sverige och ätit gott, men istället slösade bort den med en massa dötid. Att jag valde att ta den enkla utvägen. Besvikelsen gräver ner mig ikväll. Får mig att vilja gråta. Får mig att känna mig som en dålig människa.
Ibland kan jag bli besviken på mig själv. Som nu till exempel, när jag tänker tillbaka på dagen som har gått. På hur jag kunde ha firat en persons stora födelsedag, underhållit gästerna med prat om Sverige och ätit gott, men istället slösade bort den med en massa dötid. Att jag valde att ta den enkla utvägen. Besvikelsen gräver ner mig ikväll. Får mig att vilja gråta. Får mig att känna mig som en dålig människa.
Kommentarer
Trackback