Joanna Björk

Håller på att packa resväskan för min två veckor långa semester. Brukar ju vilja ha med mig alla mina kläder när jag ska åka iväg och resa, men så är inte fallet den här gången. Packar lite kläder som jag vill att mamma ska tvätta. Litar mer på hennes tvättning än min egen, såklart. Och så lite sommarkläder som jag ska lämna hemma. Knappt något som jag faktiskt hade tänkt ha på mig.

Men så slog det mig nyss varför jag inte bryr mig så mycket om vad jag har för kläder på den här semestern. Alltid när jag har åkt utomlands förr har jag lämnat tryggheten. Då har det gällt att bygga upp en säkerhet med hjälp av självkänsla och då krävs det snygga kläder. Ytligheten när den är som bäst. Nu däremot, nu återvänder jag till min trygghet i två veckor. Till alla jag älskar. Då känns det helt plötsligt meningslöst att ha snygga kläder. Personerna jag åker hem för att träffa bygger nämligen upp min självkänsla med sin närvaro. För nog måste jag va en sjukt bra person som har lyckats få världens bästa människor runt mig.

Jo, så djupt kan tankarna gå när jag packar.