Joanna Björk

Vet ni hur mycket jag prioriterar min blogg nu när jag är hemma? Den kommer efter familj, släkt, vänner, mat, fest, film, godis, födelsedag, Lund, shopping, sömn, kramar, pussar, skvaller, grillning... ja, här nånstans kommer bloggen. Lite längre ner på listan kanske. Nej, bloggen vilar ungefär till nästa tisdag skulle jag tro. När jag är tillbaka i London. 

Vi vet ju det vid det här laget. Hemma är bäst. Pappa och mamma är bäst. Sigge och Alfons. Storebror saknas förstås här hemma, men han är bäst ändå.

Satte mig bakom bilratten ikväll. Va väldigt nervös över att köra igen, men det gick ganska bra på småvägarna. Förutom att jag körde över en ekorre då. Är inte det otur i oturen på något sätt? Det är tillräckligt tråkigt att köra över en äcklig råtta, men det är ännu värre att döda en söt liten ekorre.

Håller på att packa resväskan för min två veckor långa semester. Brukar ju vilja ha med mig alla mina kläder när jag ska åka iväg och resa, men så är inte fallet den här gången. Packar lite kläder som jag vill att mamma ska tvätta. Litar mer på hennes tvättning än min egen, såklart. Och så lite sommarkläder som jag ska lämna hemma. Knappt något som jag faktiskt hade tänkt ha på mig.

Men så slog det mig nyss varför jag inte bryr mig så mycket om vad jag har för kläder på den här semestern. Alltid när jag har åkt utomlands förr har jag lämnat tryggheten. Då har det gällt att bygga upp en säkerhet med hjälp av självkänsla och då krävs det snygga kläder. Ytligheten när den är som bäst. Nu däremot, nu återvänder jag till min trygghet i två veckor. Till alla jag älskar. Då känns det helt plötsligt meningslöst att ha snygga kläder. Personerna jag åker hem för att träffa bygger nämligen upp min självkänsla med sin närvaro. För nog måste jag va en sjukt bra person som har lyckats få världens bästa människor runt mig.

Jo, så djupt kan tankarna gå när jag packar.

Ojojoj vilken dag. Har jobbat med mina barn hela dagen. Lämnat på tennis, tittat på Cars, hämtat på tennis, fixat och ätit lunch, åkt till The Natural History Museum, promenerat långt, åkt hem till Barnes för att möta mamman på The Sun för kvällsmat. Där tog arbetsdagen slut, men kvällen med min värdfamilj fortsatte. Åt Fish and chips och drack ett glas vin, fick min veckolön, ett födelsedagskort och en födelsedagspresent. 
 
En liten och enkel Ipod Shuffle. Den turkosa i mitten, närmare bestämt. Precis vad otekniska Joanna behövde. Än en gång blev jag så tacksam och glad över att jag valde just den här värdfamiljen. 

Det är den 23 augusti idag. Sju månader i London. Känns knappt värt att nämna med två enormt mycket viktigare datum så nära inpå. Den 25 augusti. På onsdag åker jag hem. Liiiite viktigare än att jag har bott sju månader i London. Nästa onsdag är det den 1 september. Jag fyller 21 år då. Även det lite större än några sju månader utanför Sveriges gränser.

Jag lovade er blogginlägg så att det smäller om det och vad händer? Är inte den här frekventa uppdateringen som ett fyrverkeri så finns det inte fyrverkerier. De existerar inte.

Fick ett annat men för livet hos Sofia i fredags. Vi bakade kladdkaka, hyrde film och köpte godis. Mitt uppe i The Ugly Truth (väldigt bra film) noterade jag hur något rörde sig på golvet utan att riktigt släppa koncentrationen från tvn. Det va inte förrän Sofia började göra konstiga panikljud och peka mot golvet som jag tittade vad det va som rörde sig där. En fet spindel. Troligtvis den största spindel jag någonsin har sett. Blev chockad över hur rädd jag blev. Är ju ganska cool när det gäller sånt där. Spiderwoman liksom. Men vi fick panik och betedde oss väldigt tjejigt innan jag samlade mig och lyfte ut den med hjälp av en plastburk.  

Den ser inte så stor ut på bilden som den faktiskt va. Duktigt av oss att tänka på att fotografera den förresten, inte sant?

Inatt drömde jag om stora spindlar. De bosatte sig i mitt gula klädrum hemma. Jag slängde ut dem, men nästa gång jag kom tillbaka till rummet va de där igen. Ja, det va en mardröm alltså, även om den låter ganska lam nu i efterhand.

Har spenderat en hel del tid hos Sofia den senaste tiden. Hon bor i ett väldigt grannt hus. Fint och hemtrevligt. Men det finns en sak som gör mig väldigt illa till mods i deras kök. Varje gång mina ögon faller på den så får jag en obehagskänsla.

Den här almanackan. Ni förstår va? De där hemska figurerna. Ska ju va ett barnprogram, det där, men de har alltid bara varit läskiga i mina ögon. Det där avsnittet med den onda pingvinen som får det att verka som att hunden är dum... Usch. Och jag skämtar inte nu. Eller överdriver. Mår dåligt nu också. När jag tittar på bilden, tänker på det där pingvinavsnittet och skriver ner mina tankar om det. De där figurerna har gett mig men för livet. 

Äntligen. Wide Awake är utläst. Eller där är en hel del extramaterial som jag inte har orkat ta mig igenom, men det låtsas jag inte om. Nu kan jag återgå till att bete mig som en hyffsat normal person igen, och vilken perfekt timing för det, va? Så att ni får träffa en normal Joanna när jag kommer hem till Sverige på onsdag.

En liten genomgång om vad som har hänt i mitt liv när jag inte har legat i min säng och läst kanske? Kan börja med att kommentera vad jag tyckte om Lejonkungen lite snabbt. Musikalen alltså. Den va helt fantastisk. Jag satt med ett fånigt leende på läpparna från början till slut. 
 
Här står jag utanför musikalbyggnaden.


En bättre bild på byggnaden. Den är fin tycker jag.

Förutom många dagars arbete har jag dessutom hunnit med
- Science Museum
- Borough Market
- Covent Garden
- Bio (Inception)
- The Ship (pub)
- Westfield
- Filmdag
-Filmkväll
- Några restaurangbesök
- Och mycket godis

Jag har trivts otroligt bra med mitt liv och skrattat mycket. Det räcker väl där? För det är ju egentligen det som är det viktigaste. Att jag är glad.

Nej, min uppskattning stämde ju inte alls. Har fortfarande 100 sidor kvar. Mitt internet funkade inte på hela dagen igår, men ska jag va riktigt ärlig så hade jag inte haft speciellt mycket tid till att läsa eller blogga ändå. Spenderade nämligen större delen av dagen och kvällen hos Sofia.

Nu beger vi oss snart till ett fik i Chiswick där vi planerar att sitta hela eftermiddagen innan vi promenerar vidare mot kvällsmat på en pub och slutligen landar hemma hos mig för barnvaktning.

Och så en bild på mig precis just nu. En bild med en del frågetecken. Backslick? Ja, jag vet inte riktigt hur jag tänkte där. Är i väldigt stort behov av en klippning. Va ju trots allt 7 månader sen jag senast satt i frisörstolen, så ni får helt enkelt ha lite överseende med mina frisyrlösningar i nuläget. Kaffekopp? Ja, jag dricker både te och kaffe här i England. Mest te, vilket bär emot att erkänna. Te är ju en fjolldryck som jag egentligen har svurit på att aldrig börja dricka. Svullna ögon? Har slutat ta allergitabletter och är förkyld, vilket uppenbarligen resulterar i svullna ögon. Kanske de är lite plöffsiga på grund av sömnbrist också. Vaknar klockan åtta om morgnarna och kan inte somna om.

Om en vecka är jag hemma. Jisses hörreni, vad tiden har sprungit iväg. Ska bli så galet roligt att komma hem en sväng. LADDA!!

Ja, det va bara det jag ville få sagt, så nu återgår jag till Wide Awake igen. Har sisådär 200 sidor kvar, sen ska ni få blogginlägg så att det smäller om det! Uppskattar att de kommer att börja dyka upp här på fredageftermiddag. Håll ut, gott folk.

Jag har en tendens att bli väldigt, väldigt beroende av bra böcker. Kan inte sluta läsa förrän de är slut. Läser till sent in på natten och börjar igen tidigt på morgonen. Det är det som har hänt mig den här veckan. Är helt uppslukad av den här "boken". Wide Awake. Ett fan till Twilightböckerna har hittat på en egen historia om Edward och Bella. Det är i stort sett bara namnen som är desamma. Inga vampyrer eller varulvar här inte. Lite pinsamt att läsa en fan fiction, jag vet, men är heeeelt fast.

Tänkte bara informera er om det så att ni vet var jag håller hus om dagarna. I min säng med datorn i knät.

Idag njuter jag av livet. Tittar tillbaka och njuter. Blickar framåt och njuter. Tar in vad jag gör just nu. Var jag befinner mig. Och så njuter jag. Ligger här i min säng i London en lördagkväll i augusti och gillar läget, helt enkelt.

Stackars lilla Joanna. Hon försökte sig på shopping idag igen, men fick inget annat än migrän med sig hem.
 
Jimmy blir alltid arg på mig när jag får migrän. "Du måste för fan dricka mer vatten" säger han. Nu dricker jag som en idiot, men det hjälper inte.

En av mina stora passioner i livet är mat, glass, godis... ja, allt ätbart egentligen. Snacka då om att jag har det tufft nu när jag har bestämt mig för att hålla igen. Jajaja, jag har försökt med det ett antal gånger sen jag stack till London, men jag tänker inte sluta att försöka lite ibland. Så, hur går det för mig dårå? Skakigt skulle jag kunna säga. Upp och ner. Igår firade jag att jag inte åt något choklad alls på hela dagen, så det va ju upp. Idag... idag gick det fett ner.

Frukost: Müsli med blåbär och mjölk, ett glas apelsinjuice och en crumpet (typ som en tjock våffla med extremt mycket smör på).

Mellan-måltiderna-snacks: En handfull små ostkex.

Lunch: Två mackor med marmite (ett engelskt pålägg), ett plommon, en russinbar, morotsstavar, vindruvor och ännu fler små ostkex.

Sen va det dags för glass. Barnen fick vars en kula i strut medan jag själv slog till med två kulor i bägare. Flickan slickade cirka tre gånger på sin vaniljglass innan hon började sura och inte ville ha mer. Resultatet? Jag åt hennes glass också.

Efter det hade jag inte tänkt äta mer förrän det va dags för kvällsmat, men barnen va så fruktansvärt jobbiga så jag blev tvungen att tröstäta. Alltså ännu en gång:

Mellan-måltiderna-snacks: många chokladdraperade russin, ett plommon, en fruktbar och ännu en crumpet. Därefter gjorde jag och pojken chokladbollar, vilket såklart resulterade i att jag satte i mig två sådana.

Kvällsmat: Korvar, klyftpotatis med morötter och bearnaisesås. Och så avslutningsvis två chokladbollar till. 

Det va allt. Troligtvis har jag glömt något, men det går ju ändå att dra en slutsats av det här: Min viktuppgång fortsätter.

Nu är det ta mig tusan en av mina närmsta vänner som fyller år igen. Den sista i mitt favoritgäng.




Stort grattis på födelsedagen, Ida!!

Vilken fin helg. Har ju som sagt varit alldeles ensam och har inte åstadkommit mycket ordentligt. Städat klart min toa har jag visserligen gjort. Och läst Harry Potter And The Deathly Hallows. Annars har jag inte gjort något spännande alls, men det har varit skönt ändå. Fast det va även skönt när familjen kom hem igen i eftermiddags. Pappan gjorde nämligen sin goda kycklingcurry till kvällsmat. Mumsiga bröd till det och så en efterrätt bestående av citronglass, björnbär och kex så va jag extremt nöjd. Så tror ni att det kunde bli bättre?

Klaaaart det kunde. Jag ska på musikal med min värdmamma och pojken nästa söndag. Alltså den kommande söndagen. Och ikväll fick jag min biljett i handen. The Lion King. Ska bli grymt kul att äntligen gå på musikal. Det har jag ju skullat göra sen jag kom till det här landet och när jag dessutom får biljetten gratis av min värdfamilj som en "sommarbonus" så blir det ju ännu roligare.

Nu är jag laddad inför den kommande arbetsveckan. Heldagar måndag, tisdag och torsdag. Undrar vad vi ska ut på för äventyr, jag och ungarna...