Fruktansvärt
Eriks flickvän på scenen. O O H M Y G O O O O D. Hon va pinsam, hon. Bara stannade kvar där och försökte titta Erik djupt i ögonen när han sjöng vinnarlåten. Såg ni? Hade jag varit Erik så hade hon varit dumpad nu. Försöka sno åt sig rampljuset sådär. Usch, vad irriterande.
Och på tal om irritation. Det finns små saker i vardagen som kan göra mig just irriterad. Såna saker som egentligen inte är något att brusa upp sig över. Men det gör jag lite ändå. Pressar ihop mina läppar till ett hårt streck, suckar, himlar med ögonen och morrar för mig själv. Sekunden senare tittar jag mig omkring för att se så att ingen såg min reaktion. Den är ju lite pinsam. Sedan fortsätter mitt liv som vanligt. Ingen skada skedd. Inga bestående men.
Precis ett sånt tillfälle uppstod alldeles nyss när jag var inne på Facebook. Jag upptäckte hur någon hade uttryckt sig med ett "fruktansvärt bra" och genast började jag morra lite utan att tänka på det. Det där med att använda "fruktansvärt" för att uttrycka något positivt. Är inte det väldigt dumt? Något fruktansvärt kan inte va bra. Eller? Ibland kanske? NEJ! Dumsnutar!
